Det här de två första sidorna ur min fantasy-historia.
Skriv vad ni tycker,och vad som ska förbättras(jag är nybörjare,har aldrig ens skrivit en berättelse på skolan).
Magin
Kapitel 1
Mannen som stod vid början av
Spjut-bergen hette Folik.
Folik var ungefär 1,80 m lång och vägde
80 kg.Han hade solljust hår och knallblå ögon.Han såg ut som en 25-åring men han var 253 år.
Han var en av dom sista trollkarlarna från Opilar,trollkarlarnas stora borg som låg i utkanten av Sadfig,Jilors huvudstad.Han hade blivit kallad av oraklet.Han hade en dryg klättring framför sig,särskilt eftersom han var ett par hundra år.När han hade börjat sin resa från Opilar hade han haft med sig ungefär tjugo man.Dom hade blivit dödade i ett överfall i en trång ravin som dom hade blivit tvugna att rida genom.Folik hade klarat sig med hjälp av magin.Nu när han stod där,vid början av Spjut-bergen i morgonens svaga dis så kände han sig illa till mods.På vägen upp till oraklet bodde Grasdof,ett stort monster som hatade trollkarlarna pga av att dom en gång hade varit nära att döda honom.När Folik hade klättrat en bra bit så hördes ett fasansfullt vrål.
Folik stannade genast.
Högt ovanför honom stod Grasdof och slängde stora sten block.Folik slungade en eldslåga mot honom,men Grasdof bara skrattade.
Folik kände sig hjälplös när han fick syn på ett stort klippblock som var nära att falla ner.Om det skulle falla skulle det landa rakt på Grasdof.Han slungade i väg en vit eldslåga och träffade klippblocket.Det började rulla och det hörde Grasdof.Han vände sig om och såg klippblocket.Han hann nästan slänga sig ur vägen men det var för sent.Klippblocket träffade honom i huvudet.Han föll ihop med ett stön.Folik skyndade sig så gott han kunde,för att hinna förbi innan Grasdof vaknade igen.
När han hade kommit förbi Grasdof såg han att det svaga morgonljuset speglades i metall en bit längre upp.
Han hoppade in i en trång klyfta.
-.......idiot,hur kunde du tappa bort honom.
-Jag vet inte han bara försvann medan vi slogs med männen som han hade med sig.
Två män i rustning kom gående nerför berget.
När dom hade kommit utom synhåll så började Folik klättra igen.När han kom upp till toppen så såg han ingenting,förutom en stor sten.Men Folik visste att under stenen låg ingången till oraklet.Han uttalade några magiska ord.När han var klar började stenen rulla åt sidan.När den hade rullat undan så såg Folik den välbekanta,nötta stentrappan,där tusentala trollkarlar hade gått.Folik var där för femte gången.
Han började gå nerför trappan.
Efter en stund så kom han till en stor dörr.Han uttalade några magiska ord igen och dörren öppnades.Han klev in i en väldig stengrotta där det enda ljuset kom från mitten av grottan,där någonting .....fanns.Ingen visste riktigt vad oraklet var.Det påstods att det hade blivit skapat samtidigt som själva ljuset.
När Folik hade stått där en stund så hördes en hög röst.
-Folik,jag har kallat dig för att någon har återuppväckt den gamla magin.
Folik flämtade.
Den gamla magin var magi som användes för att skapa monster och döda människor.
-Hur..,började han men avbröts av oraklet.
-Du måste stoppa det.
-Jag?????Hur.
-Sök upp Vampo och Svampo i Spökträsket.JAG HAR TALAT.
Ljuset började försvinna och Folik gick ut ur grottan.
När han kom ut från grottan stängde han dörren,gick uppför trappan,sa dom magiska orden så att stenen rullade tillbaka.Han började gå tillbaks nerför berget.När han hade kommit ända ner började han gå mot Ulines,den stad som låg närmast spökträsket.