Nu har du fått både överväldigande beröm, lite kritik, samt petigt slarvfelspåpekande. Och eftersom berömmet tycks dominera så fyller jag mest på med ytterligare kritik.
Det hela har så mycket av Robin Hobbs ?Berättelsen om fjärrskådarna? i sig. Så väldigt mycket, måste jag säga. Kanske höll du på att läsa just den trilogin när du skrev detta? Om man avverkar ett epos och samtidigt skriver sådana här texter är det lätt att man låter sig influeras alldeles för mycket av den författaren. Det har jag egen erfarenhet av.
Bortsett ifrån det så är du kvalitativ berättarmässigt. Du framställer det hela på ett genomgående trovärdigt sätt, du behärskar många grundläggande grepp som binder läsaren och tempot är troligtvis lagom nedskruvat. Men personligen så tycker jag att du ger läsaren något för mycket information om det förflutna, det som fått huvudpersonen att vara där han är och den han är nu. Detta ska avslöjas, men det sker nu lite för tidigt och lite för hastigt om detta skulle vara början på en hel bok, enligt mitt tycke. Emellertid passar det bra när man läser det så här novellaktigt.
Språket lämnar väl egentligen inget nämnvärt att önska, även om det inte är perfekt. Du har så gott som överallt bra ordval, men jag hängde upp mig på ?smäktande? läppar.