He,he.Ehm,jag glömde visst en del på magin del två.Här är det riktiga.Inte osynligt den här gången.
När han en dag senare kom fram till stadsporten så blev han stoppad av portvakten.
-Halt.Ingen kommer in i staden utan något viktigt ärende.
-Oraklet har bett mig att finna Vampo och Svampo i spökträsket.
Vakten såg något förvånad ut.
-Hur kan du bevisa det?
-Ser du trädet där borta,sa Folik.
Vakten nickade.
Folik slängde iväg en stor eldslåga som förtärde trädet totalt.
Portvakten svalde hårt.
-Öh,äh.Välkommen till Ulines,trollkarl.
-Tack,svarade Folik.
Portvakten svalde på nytt och ringde i en klocka.
Med ens började porten öppnas,sakta och knarrande som ett gammalt rostigt gångjärn.
När Folik kom innanför stadens murar kände han stanken av avfall.Människor trängdes överallt och på torget stod försäljare i stora stånd och ropade ut sina varor.
När Folik närmade sig en försäljare som sålde örter och medaljonger ropade försäljaren.
-Kom och köp min gode herre,ropade han åt Folik.
-Har du något som kan hjälpa mig i spökträsket? frågade han.
-I spökträsket?!Ingen går in dit frivilligt.
-Oraklet har sänt mig för att hitta Vampo och Svampo.
-Vampo och Svampo?Då behöver du den här.
Han höll upp en gammal,ful silvermedaljong.
-Den här hjälper dig,sa han.
-Hur?
-Vampo och svampo dödar alla som inte har den här medaljongen,svarade försäljaren.
Folik tänkte efter och kom fram till att det var lika bra att köpa den.
-Hur mycket?
-Två silvermynt.
Folik betalade,stoppade medaljongen i fickan och gick därifrån.
Han började att leta efter ett värdshus där han kunde tillbringa natten.
Dom två första han hittade fanns det inga rum lediga i.
Men det tredje,som hette Den blå rosen,fanns det några rum kvar i.
Värdshusägaren var en stor karl som hette Fidoluio.
Folik satt sig i skänkrummet och tog ett glas vin.
När solen började gå ner så kom det in några riddare.
-VÄRDSHUSVÄRD!,ropade en av dom,fyra karaffer vin.
Folik såg med avsky på dom när dom satt och vräkte i sig vin,och ropade efter servetriserna.
När det hade blivit ganska sent satt dom fortfarande och drack vin.
Helt plötsigt slängde den ena av dom vin i ansiktet på sin kamrat.
Dom började genast skrika åt varandra.
Folik satt och småskrattade när dom började slåss
eftersom det var han som hade gjort så att den ena av dom slängde vin,med hjälp av magi.
När han kom upp på rummet fjärrskådade han efter Vampo eller Svampo.Tyvärr såg han inget.
Tre dagar efter Folik fått sitt uppdrag av oraklet så började han förbereda sig för sin färd in i spökträsket.
Det var en solig dag,så han tog bara med sig vatten och lite mat.
Han lånade en häst och startade sin färd mot spökträsket.
När han några timmar senare kom fram till det stora,dimmiga träsket så var det nästan kväll.
Han slog läger och tände en eld med magin.
När han hade lagt sig och höll på att slumra in hörde han ett konstigt knastrade ljud.
Det lät som om det kom närmare och närmare.
När det var nästan alldeles framme vid Folik så blev det tyst.
Folik ställde sig upp och stirrade ut i mörkret.
Helt plötsigt skymtade han någonting i ögonvrån.
Han vände sig blixtsnabbt och såg någonting stort hoppa in i skogen.
Han slungade ut en eldslåga som exploderade med ett vitt sken som lyste upp mörkret.
Då såg Folik någonting som fick andan att fastna i halsen.
Ett stort lurvigt djur,kanske 2,5 meter högt,vände sig om och stirrade på Folik med stora röda ögon.
I ena handen bar det ett stort slagsvärd och i andra en enorm sköld som Folik knappt hade orkat rubbat.
Över bröstet bar det en stor ringbrynja som kanske vägde 400 kg.
När skenet började avta hade djuret börjat röra sig mot Folik.
Folik slängde en stor eldslåga och träffade djuret.
Det hördes ett skrik,sen blev allt tyst,men Folik kunde höra djuret röra sig.
Helt plötsligt kom ett svärd från ingenstans.Det sviscade förbi Foliks ansikte med ett par centimeter.
Folik slängde iväg en eldslåga och träffade djuret så pälsen fräste.
Det kom närmare och Folik kunde urskilja en stort hål mitt i ringbrynjan.Under den kunde han se en stor fläck kal hud.
Djuret anföll och Folik hann precis slänga sig ur vägen.
Elden hade slocknat och det var helt mörkt.
Folik stod alldeles stilla i flera minuter.
När han inte hörde något så gick han fram och tände elden igen.
Han la sig ner igen och somnade nästan genast.
Nästa gång han vaknade var det morgon.Solen lyste matt genom morgondiset.Han åt en liten frukostbestående av lite torkat kött och en bit ost.När han hade ätit klart och packat ner allt igen så började att gå in i spökträsket.
Någonstans långt borta hörde han en ensam fågel kvittra dystert.
När han hade kommit en bit så delade sig vägen.
Folik stannade och funderade.
Efter nån minut kände han att det brände på bröstet.
Han plockade upp medaljongen och fick se att den högra sidan lyste och att den vänstra såg ut som vanligt.
Han ryckte på axlarna och tänkte att han lika gärna kunde gå åt höger eftersom han inte hade något annat att gå efter.Han började gå och kom längre och längre in i träsket.
Helt plötsligt kom han ut i någon sorts glänta där solen lyste.
Mitt i gläntan var det någon som satt på en gammal,mossig stubbe.
Ansiktet var groteskt förvridet och ögonen var stora och röda.Munnen var stor som en hästmun,och näsan såg ut som ett gristryne.
Den hade långt,grått skägg.
När Folik kom lite närmare vände sig varelsen sakta om.
-Vem är du,som utan tillstånd kommer in i träsket,sa varelsen med förvånansvärt mjuk röst.
-Mitt namn är Folik.Jag är en av dom sista trollkarlana från Opilar.
-Vad gör du här.
-Oraklet skickade hit mig för att leta reda på Vampo och Svampo.
Med ens blev varelsens röst mycket skarp.
-Vad vill du dom,frågade varelsen snabbt.
-Oraklet sa att dom skulle hjälpa mig.
-Hjälpa dig? Med vad?
-Någon har återuppväckt den gamla magin.
Varelsen flämtade högt.
-Kan du bevisa att du talar sanning? frågade den sedan.
Folik svarade inte,utan plockade fram medaljongen.
Varelsen stirrade på den.
-Vart fick du tag i den,frågade han.
-En försäljare sålde den till mig,svarade Folik
-Vartis,muttrade varelsen.
-Vad sa du? frågade Folik.
-Inget,svarade den fula varelsen surt.
-Vet du var jag kan hitta Vampo och Svampo? frågade Folik.
-Kanske det.
-Kan du det eller inte.
Varelsen rynkade pannan och funderade en stund.
-Okej,svarade han till sist,jag är Svampo.
-DU?! svarade Folik förvånat,varför sa du inte det på en gång.
-Man måste vara försiktig nu för tiden.Dom senaste dagarna har det varit ovanligt mycket folk här.Dom flesta har Braahlen dödat,men dom få som kom hit tog jag hand om.
-Braahlen?
-Djuret som du nästan dödade,svarade Svampo.
-ÅHÅ.
-Tyvärr vet jag inte var Vampo finns.
-Vet inte? sa Folik tvivlande.
-Nej,han försvann för några veckor sen.
-Vart?
-Jag vet inte.Men om du kan hitta honom åt mig ska vi berätta vart du ska bege dig.
Folik tänkte efter.Först tänkte han strunta i alltihop.Men till sist sa han:
-Okej,jag ska försöka hitta honom.
-Bra,svarade Svampo.
-Hur ser Vampo ut?
-Som mig ungefär.
Folik tänkte att det skulle nog bli ganska lätt att följa efter Vampo,i alla fall om han hade gått in i någon stad.
-Har du verkligen ingen aning om var han är.
-Nej......jo,vänta.Nu när du säger det.
-Vadå,vadå?
-Han nämde nånting om Kaponomi-öknen.
-Kaponomi-öknen?
-Just det.
Folik tänkte att nu kunde han lika gärna ge upp.
Kaponomi-öknen var världens största öken.
Det var inte många som kom gick in där som kom ut igen.Och dom som kom ut igen yrade om ett sandfolk.Det gick rykten om att det skulle finnas en stad långt in i öknen.Det var förmodligen dit Vampo hade begett sig.
Folik började gå tillbaks,ut ur träsket.
När han hade kommit tillbaks till staden hittade han ett trevligt,litet värdshus.Där frågade han värdshusvärden om det fanns några rum kvar.
Värdshusvärden svarade att det fanns några kvar.
Folik betalade för en natt,sen gick han upp till sitt rum,där la han ner allting på golvet och la sig på sängen och vilade en stund.
När han lite senare satt och drack vin kom det in en stor man.
Han hade ett ärrigt ansikte brunt hår och ett stort slagsvärd.På ryggen bar han en stor sköld.
Mitt i skölden var det ett stort jack.
Mannen beställde öl,sen gick han att satte sig vid Foliks bord.
-Behöver du en krigare? frågade han.
-Det beror på,svarade Folik.Skulle du kunna tänka dig att gå in i Kaponomi-öknen.
-Om priset är det rätta,svarade mannen korthugget.
-Två guldmynt i veckan.
-Två????I veckan???
-Wow,du fattar snabbt.
-Hmmmm.......okej då.Jag heter Tirgo.
-Jag heter Folik,sa Folik.
Folik började berätta för Tirgo om hans färd från oraklet till spökträsket.
När han kom till delen om Svampo avbröt Tirgo honom.
-Träffade du verkligen Svampo??utbrast Tirgo
-Ja,hur så?
-Ingen jag har hört talas om har någonsin kommit ut ur spökträsket.
-Tja,jag gjorde det.
-Jo,ja.Jag ser det.Men hur kom du förbi Braahlen?
-Jag bara sköt iväg en eldslåga,sen sprang han iväg med svansen mellan benen.Nä,vi måste upp tidigt i morgon,nu går jag och lägger mig,sa Folik.
-Ja,det vore lika bra,svarade Tirgo.
Nästa dag så vaknade Folik alldeles före gryningen.
Tirgo låg fortfarande och snarkade när Folik hade sköljt av ansiktet.
Folik väckte Tirgo genom att hälla vatten i ansiktet på honom.
-Vakna,vi måste ge oss i väg.
Tirgo satte sig upp och gäspade.
Medans Tirgo satt på sig sin rustning så gick Folik ner och frågade värdshusvärden om dom kunde få lite mat till deras resa.