Nu kom inte allt med den här gången heller.Nu kommer det sista på kapitel 1.
-Javisst,sa värdshusvärden.
Medans Folik och värdshusvärden packade ner maten så gick Tirgo och sadlade hästarn.
När han kom tillbaks in så tog han en bit torkat kött,som han åt upp på ungefär en halv sekund.
När dom hade ridit några fjärdingsväg så började det att regna.
Allt eftrersom det regnade blev Folik och Tirgo allt dystrare inombords.
Folik undrade varför han ens hade börjat på sitt uppdrag medans Tirgo funderade på varför han ens var där.
När dom närmade sig Kaponomiöknen så slutade det att regna och luften blev kvalmig.
Efter ett tag såg Tirgo rök från ett hus.
Han ropade på Folik,och eftersom det började bli mörkt så tyckte Folik att dom kunde rida dit och fråga om dom fick övernatta där.
När dom kom fram till huset så tjudrade dom hästarna vid ett träd.
När Folik knackade på så dröjde det ganska länge innan en vresig röst frågade vilka dom var.
-Vi är bara två personer som vill ha lite husrum och ett mål mat.
-Det kostar,svarade den vresiga rösten inifrån huset.
-Hur mycket? frågade Tirgo.
-Två guldmynt per person.
-VAA?! skrek Tirgo.Ett för oss båda.
-ETT?!
-Ja.
Sen blev det tyst en lång stund tills dörren slutligen öppnades.
Mannen som öppnade var i 70-års åldern.
Han hade tunt vitt hår och smutsiga gula tänder.
-Okej då,sa han.Kom in.
Medans dom gick in hörde dom mannen mumla nåt om att alla var snåla och vart världen var på väg.
-Mitt namn är Krisva,sa mannen.
-Jag heter Folik,svarade Folik.
-Och mitt namn är Tirgo,sa Tirgo.
Krisva muttrade något och gick in i köket.
När han kom ut igen bar han tre tallrikar med någon brun sörja på.
-Vad är det här? frågade Tirgo.
-Mat,svarade Krisva surt.
-Tror du jag törs äta det hör,viskade Tirgo till Folik.
-Vet ej,svarade han med ett leende.
Men när Tirgo såg att Krisva slevade i sig "maten",så smakade han försiktigt.
När han kände smaken mådde han så illa att han var nära att kasta upp.
-Åh,vid alla gudar,utbrast han
Krisva tittade konstigt på honom.
-Vad sa du? frågade han.
-Äh,inget.
Krisva fortsatte sitt till synes ändlösa muttrande.
När dom hade ätit klart så gick Krisva i väg med maten.
-Åh,det var det vidrigaste jag har ätit i hela mitt liv,sa Tirgo till Folik.
-Jag håller med.
-Vad ska vi....
Längre hann han inte förrän dom hörde Krisva skrika inifrån köket.
-Ahhh,hjälp mig.
Folik och Tirgo hoppade upp från stolarna och sprang ut i köket.
Det dom fick se i köket fick dom att må illa.
En stor grotesk varelse med fladdermusliknande vingar stod böjd över Krisva.
När Folik och Tirgo kom in så vände sig varelsen om.
Istället för näsa hade varelsen en stort grisliknande tryne.
Den hade stora röda ögon som stirrade på Folik med sådant hat att han blev yr.
I munnen hade den två enorma huggtänder som var färgade av blod.
När den började gå mot Folik,drog Tirgo sitt svärd och högg varelsen i magen.
Då skrek den av smärta.Den skrek så högt att Folik och Tirgo fick hålla för öronen.
Tirgo högg den igen och då slutade den att skrika.
Den vände sig om och slog ett hål i väggen.
Folik tog upp en kniv och slängde den mot varelsen.
Han träffade den mitt mellan vingarna.
Med ett sista tjut av smärta flög den ut genom hålet i väggen.
-Vad var det,flämtade Tirgo.
-Jag vet inte,svarade Folik,med en rysning.
-Ja,vad det än var så är det borta.
Folik slängde en sista blick mot hålet i väggen sen gick han och satte sig i en stol framför brasan.
Efter ungefär 5 minuter sov han.
Nästa morgon vaknade Folik strax före gryningen.
Brevid sig hörde han Tirgo,som hade sovit på golvet,snarka.
Folik låg och funderade på hur dom skulle hitta den mytospunna stade i Kaponomi-öknen.
När solen hade börjat gå upp och när dimman började skingras vaknade Tirgo.
-Du måste sluta snarka,sa Folik småsurt när han upptäckte att Tirgo hade vaknat.
-Äh,jag snarkar inte,svarade Tirgo.
Folik fnyste.
När Tirgo hade klivit upp och tvättat ansiktet,så gick han och ut matade hästarna.
När han kom tillbaks in i stugan hade Folik packat ner allting.
-Det gick snabbt,sa Tirgo.
Folik fnyste.
Tirgo ryckte på axlarna och gick ut i igen.
Efter en stund kom även Folik ut.
-Vi borde skynda oss iväg så vi hinner så långt som möjligt innan det blir mörkt,sa Folik.
-Ungefär hur långt är det kvar till Kaponomi-öknen,frågade Tirgo.
-Tre,kanske fyra hårda dagsritter.
Folik vände blicken mot himlen.
-Det ser ut att bli regn,sa han.
-Himlen är ju klarblå,muttrade Tirgo.
-Vad sa du?
-Inget.
Några timmar senare visade det sig att Folik hade haft rätt.
Regnet stod som spön i backen och det åskade riktigt ordentligt.Både Folik och Tirgo tyckte att det var bäst att försöka hitta ett skydd så fort som möjligt.
När dom ridit i regnet en bra stund fick Tirgo syn på en träddunge.
Dom red dit och slog läger under en stor gran.
Tirgo försökte få i gång en eld,men när han hade försökt i ungefär tjugo minuter så slängde han iväg stenarna han hade slagit mot varandra.
Det primitivaste sättet att få till en eld på,men ändå ett av dom bästa(om man gör rätt,som Tirgo inte gjorde).
När han slängde iväg stenarna och började svära knäppte Folik bara med fingrarna,och med ens började kvistarna och grenarna att brinna.
Tirgo tittade surt på Folik.
-Varför gjorde du inte så där på en gång,frågade han.
Folik ryckte på axlarna,med ett leende.
-Sluta flina,sa Tirgo surt.
-Jag flinar inte,svarade Folik.
-Jo,det gör du,muttrade Tirgo
Sen la han sig ner.Efter en liten stund senare snarkade han som vanligt.
Folik la sig också ner,men han kunde inte sova.
Han låg och tänkte på hur dom skulle hitta Vampo i Kaponomi-öknen.
Sen undrade han om det aldrig skulle sluta regna.
Sen somnade han.
När han sovit i ungefär tre timmar vaknade han av ett ljud.
Han satte sig upp och fick syn på Tirgo som smög sig på en mörk skugga,med sitt svärd i ena handen.Skuggan stod med ryggen mot dem,och det såg ut som om han försökte släppa lös hästarna.
När Tirgo stod knappt en halvmeter ifrån skuggan,stannade han.
-Letar du efter något särskilt,frågade han förvånansvärt mjukt.
Skuggan blev så rädd,att den hoppade högt upp i luften.När den landade började den springa ut ur dungen.När Tirgo inte såg den längre gick han fram till hästarna.
-Vad han än gjorde så ser jag inte vad han gjorde,sa Tirgo till Folik när han hade tittat till hästarna.
-Du körde nog iväg honom precis i rätt tid.
-Ja,det verkar så.Nå,nu borde vi börja ha vakt på nätterna.
-Det verkar som en bra idé,höll Folik med.
-Jag tar vakten ikväll,sa Tirgo.
-Okej,svarade Folik.
Sen la han sig ner och somnade igen på nästan en gång.
Tirgo satt sig vid elden som nästan hade slocknat.
När han suttit där en stund,började han fundera på varför den som hade varit där hade varit där.
Sen somnade han också.
Nästa morgon så vaknade Tirgo av att Folik stod och ruskade honom i axeln.
-Just en bra vakt,sa Folik med ett stort flin.
-Äh...jag vilade bara ögonen en stund,svarade Tirgo.
-Ja,då brukar man ju snarka.
-Jag snarkar inte,sa Tirgo medans han ställde sig upp.
-Oh nej,visst inte,sa Folik och gick bort till hästarna.Tirgo stod och sträckte på sig en stund,sen gick han bort till Folik.
-Vi borde hinna fram till öknen idag,sa han när han märkte att Tirgo stog bredvid honom.
-Tror du det?
-Ja.
Både Folik och Tirgo åt lite torkat kött och en bit ost,sen så gick dom och sadlade hästarna.
-Om vi börjar nu borde hinna fram strax före skymningen,sa Folik.
-Kanske det,svarade Tirgo medans dom klättrade upp på hästarna.
Det var nästan stekhett i luften och det blåste inte så mycket som en vindpust.
Tirgo höll på att svettas ihjäl av värmen.
-Pöh,är vi inte framme i den där förbannade öknen snart? frågade han Folik.
-Nej,det är nästan tre timmars ritt till.
-ÅHH,jag kommer att dö.
Egentligen var det bara en dryg halvtimme kvar,men Folik tyckte att Tirgo skulle få gnälla en stund till eftersom han hade väckt Folik med sina snarkningar så många gånger.
När dom väl kom fram så hoppade Folik av sin häst.
-Varför stannar du? frågade Tirgo.
-Vi är framme,svarade Folik.
-Men vi har ju inte ridit i tre timmar än.
-Nej,men jag bara skojade.
-HA HA,jätteroligt,sa Tirgo surt.
-Jag vet.
-Men jag ser ingen öken här,sa Tirgo.
-Känner du inte att det har blivit betydligt varmare?
-Jo.nu när du säger det.
-Och det växer nästan inga träd här,eller hur?
-Nej,men jag ser ändå ingen öken,sa Tirgo envist.
-Förstår du inte att det här är början av öknen?
-Nä,jo,inte riktigt.Brukar det inte vara sand i en öken?
-Jo,men det är en bit kvar dit.
-Jaha,men ska vi inte rida längre idag? frågade Tirgo.
-Nej,det blir kallt väldigt fort häromkring,svarade Tirgo.
-Kallt?,sa Tirgo med en bekymrad min.
-Brukar det inte vara kallt i en öken,fortsatte han.
-Jo,svarade Folik,men på nätterna brukar det bli kallt.
-Jaa,du vet väl bäst förmodar jag,sa Tirgo.
-Ja,det gör jag.
När Tirgo var övertygad om att dom verkligen skulle stanna där,började han att leta efter någonting som dom kunde elda med.
-Vad letar du efter? frågade Folik.
-Efter någonting att elda,svarade Tirgo surt,men jag hiitar inget.
-Väldigt konstigt,sa Folik skrattande.
-Vad skrattar du åt? muttrade Tirgo.
-Åt dej.Ser du några träd häromkring?
-Nej.
-Vad hade du då tänkt elda med,frågade Folik med ett leende.
-Inte vet jag.Tirgo ryckte på axlarna.
-Nähä.Då är det väl bra att jag har tagit med mig egen ved.
-Har du? frågade Tirgo tvivlande.
-Ja.Jag har varit här förr så jag visste att det inte finns något att elda med här.
Tirgo vände sig om och tittade på Folik.
-Titta här,sa Folik och gick bort till hästarna.
-Titta på vadå? frågade Tirgo.
-Det här,svarade Folik och började dra ut ved ur den ena sadelväskan.
-Varför sa du inte det på en gång? frågade Tirgo som fortfarande var sur.
-För att du inte frågade,svarade Folik.
Tirgo tog veden och muttrade någonting som Folik inte hörde.När han hade lagt till veden så satte han sig på marken med benen i kors.
-Kan du vara så snäll och tända elden,frågade Tirgo så vänligt han kunde.
-Nu frågade du,sa Folik och knäppte med fingrarna.
Det började som vanligt att brinna på en gång.
-Jag tar vakten i natt också,sa Tirgo när det hade börjat brinna riktigt bra.
-Så vänligt av dig,svarade Folik.
När Folik gick i väg för att lägga sig,satte sig Tirgo en bit utanför ljuskretsen från elden.
Han skulle försöka att fånga den där skuggan som hade försökt släppa lös hästarna.
Men natten gick och ingen skugga kom.
När solen började gå upp fick Tirgo syn på någoning som blänkte till i morgonljuset.
När han tittade närmare såg han att det var ungefär tio ridande personer.När han hade försäkrat sig om att dom inte hade sett honom,så gick han och väckte Folik.
-Vakna.
-Öh,va??
-Vakna,Folik.
-Folik öppnade ögonen.Det var redan varmt och torrt i luften.
-Folik,vi måste rida i väg nu.
-Va,varför?
-Vi måste.Skynda dig,sa Tirgo något irriterat.
Folik klev långsamt upp och gnuggade sömnen ur ögonen.
-KOM NU,röt Tirgo.
-Ja,jag kommer.
När dom hade packat ihop allting(vilket gick på ungefär en halv sekund)så klev dom upp på hästarna.Tirgo började rida i galopp på en gång.
Folik kom lite efter och ropade att Tirgo skulle stanna.
-Vänta,skrek han åt Tirgo.
-Hinner inte.Skynda dig.
Folik började också att rida i galopp.
När Tirgo kom upp på en ganska hög kulle,stannade han och tittade ner.
När Folik kom fram till honom såg han också vad Tirgo hade sett,och som han tittade på nu.
Det han såg fick honom att sätta andan i halsen.