vi har f�tt i arbete att skriva en novell 3-8 sidor i skolan sen n�gra m�nader tillbka. fr�n b�rjan t�nkte jag skriva ihop n�got bra och posta hela h�r f�r kritik och omd�me. eftersom denna novell ska in nu p� fredag kom jag dock fram till att jag nog inte har riktigt tid till det eftersom den inte �r, eh, riktigt klar (kan posta hela senare om n�n �r intresserad). typiskt nog kan jag inte kommat p� en enda bra titel till min fantasy novell (den handlar om en grupp soldater som desserterar pga tristess) s� jag kom fram till att jag nog kan f� hj�lp med det �nd�. nedan finns den f�rsta biten om n�n skulle orka l�sa igenom den f�r att f� en liten blick �ver st�mningen.
Prolog
�r 670 Ny Tid beordrade Kejsar Victoire XIV Imperiets v�lsignade legioner att korsa Imperiets �stra gr�ns och g� in i de barbariska h�gl�nderna. Avsikten var officiellt att omv�nda den av Gud gl�mda ras kallad Pho�Ilu till den enda tron, inofficiellt att er�vra �nnu en rik provins. Att den egentligen ganska fredliga rasen aldrig gjort en fluga f�rn�r utanf�r sitt hemland togs aldrig med i ber�kningen. Trots starka protester i s�v�l senaten som ifr�n landet Chal�Dalaran i norr drevs beslutet igenom och 672 N.T t�gade Legionerna ledda av General Anguil in i h�gl�nderna. Till en b�rjan n�dde rapporter om seger efter seger hemlandet vilket fick tio tusentals unga m�n att ta v�rvning f�r att ta del av rikedomarna. Dessa krig kom att kallas [kom p� n�t?]
Dag 1
680 N.T
Det regnade. Det hade regnat i snart tv� m�nader och skulle f�rmodligen regna lika l�nge till. Det som tidigare hade varit en gr�sbekl�dd kulle n�r de anl�nde f�r ett halv�r sen hade nu f�rvandlats till en stinkande massa som ingen frivilligt skulle r�ra sig i. Conder klafsade fram genom leran uppf�r backen. Visst var det nog s� bra att man slapp sova i lerv�lling p� grund av den h�ga positionen men det var nog s� illa att beh�va sl�pa sig upp genom skiten varje dag. Conder var en ung man, inte mer �n 20 �r gammal. Han var varken l�ng eller kort och var i allm�nhet ganska normalt bygd. P� huvudet hade han en hj�lm som mest s�g ut som en rundad kon ur vilken man skurit ut ett stycke f�r ansiktet. B�de armar och ben p� honom t�cktes av skydd i laminerat l�der och p� br�stet hade han ett osmyckat harnesk. Under rustningen syntes en l�ng brun tunika och hosor i samma f�rg och p� ryggen hade han en smutsr�d mantel. I vapen b�ltet h�ngde en dolk och ett kortsv�rd. Han stannade och pustade ut n�gra �gonblick och blickade upp mot fortet som var bel�get l�ngt d�r uppe. N�r de uppf�rt det hade det varit ett m�sterverk byggt enligt moderna principer utarbetade hemma i imperiet. Nu liknade det mest en h�g med avfall. Palissaderna hade b�rjat luta orov�ckande trots upprepade f�rst�rkningar och det nordv�stra tornet hade rasat ner under den senaste stormen och l�g nu utspritt l�ngs backens ena sida. Conder f�rbannade de gudar som r�kade h�ra och fortsatte upp�t. Tillslut var han �nd� uppe vid kr�net. Synen som m�tte honom var lika bedr�vande varje dag. Att leran innanf�r palissaderna bara var en handsbredd djup j�mf�rt mot den dryga foten utanf�r var inte mycket att hurra �ver. Runt bland de smutsiga t�lten vandrade skitiga och orkade soldater omkring. Det stank n�got f�rf�rligt av svett, matos, bl�tt tr� och avf�ring, dock inte lika mycket som innan det b�rjat regna. En sekund �verv�gde han att bara v�nda om igen, men en vinkning fr�n sergeant Grewd som stod utanf�r officerst�ltet fick honom att forts�tta. Han vandrade slappt fram till honom och gjorde en matt honn�r. ?Menige Conder anm�ler sig efter avslutat spanings uppdrag. Inget nytt att rapportera.? Sergeanten bara nickade sl�tt �t honom. ?G� och f� dig n�gonting i magen du? Du l�ngtar s�kert efter arm�ns n�ringsrika och nyttiga kost.? Conder flinade mot honom och slank iv�g mot [mat t�ltet]. [mat t�ltet] var en av de platser d�r det var n�gorlunda acceptabelt att befinna sig. Det var den renaste platsen i hela fortet, �ven om det inte betydde s� mycket, det var alltid varmt och n�gorlunda torrt. T�ltet var fyrkantigt som de vanliga sovt�lten, om �n mer �n dubbelt s� stort. L�ngs [v�ggarna] l�g ett stort antal s�ckar av grovt ylle och ett antal grytor i varierande storlek. Det som dominerade t�ltet var den stora vedspisen vid den bortre v�ggen som st�ndigt brann. P� plattorna stod f�r tillf�llet endast en liten gryta, visserligen stor med vanliga m�tt, men liten j�mf�rt med den stora som anv�ndes vid [lunch] serveringen. Conder h�lsade p� den buttre kocken som stod lutad mot spisen och sakta r�rde om i grytan. Han h�ll fram [hj�lmen, kask?] mot grytan och v�ntade p� servering. Liksom de flesta andra nya rekryter hade han n�gon g�ng f�rs�kt ta �t sig sj�lv d� kocken inte gjorde n�gon min att vilja servera. Liksom de flesta andra nya rekryterna hade �ven han f�tt en sm�ll p� handen fr�n den heta soppsleven. Tillslut muttrade kocken n�got oh�rbart och �ste med en sm�ll upp en slev av soppan i Conders [kask?]. Soppan bestod av mj�l, vatten, torkat fl�sk, rovor och vad som fanns till hands. Alltihop nermalt till en r�ra som endast vagt liknade n�got som �ts i den civiliserade v�rlden. Att kalla det ?soppa? m�ste anses vara tillr�ckligt h�diskt f�r att bli bannlyst. Conder tackade honom av ren vana och vandrade �ter ut ur t�ltet f�r att s�tta sig och �ta.
Dag 2
?Nej det t�nker jag inte.? sa menige Ortman lugnt. Korpral Lewis stannade mitt i steget och v�nde sig om mot honom. ?Kaptenen har beordrat att n�gon ska hj�lpa menige Hyrden i stallen och jag beordrar dig att g�ra det. G�r det.? Korpral Lewis r�st var iskall och absolut inte en r�st som man ifr�gasatte. Lewis var av imponerande l�ngd, l�ngre �n de flesta med sina dryga 6 fot. Ansiktet var h�rt och �rrat efter m�nga �r i arm�n, n�san krokig och flera gluggar i t�nderna. Olika de flesta andra i l�gret s�g han ut som en riktig soldat, vilket han ocks� var. Det korta sk�gget var ansatt [klippt] och han bar komplett rustning, alltifr�n benskenor till hj�lm och axelskydd. Han var helt enkelt inte en man som man sa emot. D�rf�r kom det som en chock f�r alla i t�ltet n�r Ortman med h�nfull r�st svarade honom. ?Nej det t�nker jag s� in i helvetet inte. Kapten kan mocka h�starna sj�lv om han tycker det �r s� kul.? Om Korpral Lewis var av imponerande l�ngd s� var Ortman �n mer imponerande med sina 7 fot. Hans �verarmar var tjockare �n en normal mans l�r och s�v�l ansiktet som h�nderna vittnade om �tskilliga slagsm�l. Tiden innan han tog v�rvning hade han tillbringat som legoknekt, frivillig gladiator i Ancen och utkastare i ett antal [pubar]. Han var inte heller s�rskilt klipsk, vilket det h�nfulla flinet i ansikitet vittnade om. Korpral Lewis granskade honom uppifr�n och ner. Med f�r�diskt mjuk r�st fr�gade han: ?Vill du vara sn�ll och upprepa det u just sa?? Ortman s�g f�rvirrad ut n�gra sekunder innan han svarade. ?Jag sa nej det t�?? mer hann han inte s�ga innan Korpralen med tv� snabba steg var framme vid honom. En snabb och h�rd v�nster krok i magen fick Ortman att med ett st�n vika sig dubbel. Slaget f�ljdes av en h�rd spark i skrevet som fick alla i t�ltet, f�rutom Korpralen, att g�ra en medk�nnande grimas. Ortman kollapsade p� golvet d�r Lewis utan n�d sparkade honom medvetsl�s. Ingen gjorde en min att vilja hj�lpa den liggande. Efter en stund slutade han.
?Ni tv�,? Lewis pekade p� tv� helt slumpm�ssigt valda m�n, ?bind honom och kedja fast honom mellan v�stra stallet och t�lten.? Raskare �n vanligt greppade de tv� tag i den medvetsl�ses st�vlar och sl�pade med sv�righet ut honom ur t�ltet. Korpralen v�nde sig till de �terst�ende soldaterna som l�g utstr�ckta i h�ngmattorna eller satt framf�r den lilla kaminen och v�rmde sig s� gott det gick. ?N�gon frivillig till posten som hj�lpreda i stallen?? Mycket tyst r�ckte alla upp ena handen. Med ett gl�djel�st flin pekade Lewis ut en p� m�f� och l�mnade d�refter t�ltet.