Det finns en del saker som jag tycker Jordan gör bättre än Tolkien. Han ger kvinnor roller som de faktiskt sällan har i fantasy, och det är uppfriskande. (Kvinnliga hjältar saknas inte, däremot kvinnliga hjältar som emellanåt fixar saker och tar beslut tillsammans, utan manlig hjälp. Nåja, Jordan gör ett lovvärt försök i alla fall ...)
Sedan tycker jag att Jordan är en modernare författare överlag, både vad gäller stil och vissa värderingar. Språket är inte särskilt märkvärdigt, men det är lättläst och, som Karl-Johan påpekar, effektivt.
Men jag tycker ändå bättre om Tolkiens böcker, och det beror kanske på själva intrigen. Den är föredömligt enkel (jo, faktiskt) i Härskarringen, och det gör att effekterna inte uteblir när de kommer. När det gäller Jordan börjar jag få en sådan där otrevlig misstanke att han får betalt per ord eller har något slags avtal om antal böcker med sin förläggare, och det känns inte bra. Längden på storyn gör att det känns som en såpa. Ett litterärt verk är en komposition; man ska kunna njuta både medan den pågår, och efteråt när man har fått ett grepp om helheten.
Vad gäller helhet, återstår det fortfarande för Jordan att bevisa att han kan få till en sådan. Det kan han kanske, och i så fall kommer jag att bli väldigt imponerad.
Men jag hade nog föredragit att han gjort flera separata historier i Randland.
Men Jordans sätt att berätta stämmer kanske väldigt väl överens med nya tidens dramaturgi, inspirerat av TV-serier (Babylon 5 t ex) och det är god underhållning det också.
Jag tycker att man ska vara glad över båda författarna.