Emil: Du låter lite bitter?
Det är ganska vanligt att man ger en bokfigur en s k tag, något specifikt som utmärker honom/henne och som dyker upp med jämna mellanrum. Men det blir ganska prövande när denna tag har upprepats över 7000 sidor. Det är problemet med att skriva så här långa historier - förr eller senare blir det tjatigt. Jodå, Nynaeves flätryckande är realistiskt, men förr eller senare fattar även en trög läsare att hon ideligen gör det, och då behöver man kanske inte nämna det igen och igen och ...
Pröva gärna en bok som "Krig och fred". Den är ganska tung, men det är WoT i realistisk stil, så att säga. Den personutveckling som centralfigurerna går igenom är ganska fascinerande - inte särskilt positiv på hela taget, men det händer verkligen saker, och jag har sällan mött så "levande" och helgjutna figurer i någon bok tidigare.