Ugglan han precis i tid för hindra Eowyn, eller rättare sagt en hiskelig ande, att ta Emil's identitet. När Eowyn/anden såg Ugglan komma farande, dundrades en magisk formel, blottade den sina blåa tänder och väste. Sedan försvann den.
Ugglan skyndade fram till Emil.
"Emil? Emil. Emiiiil! Är du okay?" undrade han och ruskade Emil lite.
"Mmm... Va? oh, Ugglan! Det var Eowyn, eller det var inte Eowyn men på något sätt så fick den mig att tro att..."
"Lugna ner dig lite!" beordrade Ugglan. "Vi borde be helarna titta på dig, men det hinner vi inte, vi måste hitta den RIKTIGA Eowyn!"
"Forumet har FÖR MÅNGA TRAPPOR!"
Slutligen, efter ett par timmars letande, hittade de Eowyn. Ugglan väkte henne lätt med en Cirkel-formel, vilket är det samma som att skrika en stund åt offret, alltså ända tills offret vaknade.
"Mmm... Va? var är jag?" frågade Eowyn så fort hon vaknade. Ugglan gav henne en otålig blick och sade utan omsvep
"Vi är i ett rum FULLT med fula statyer, kom nu."
Eowyn och Emil skyndade efter Ugglan, som verkade ha VÄLDIGT brottom.
"Vart. Ska. Vi?" flåsade Emil.
"Vi. ska. till. Prövningen." svarade Ugglan.
Åh, nej, tänkte Emil bittert.
DET och allt det andra jag skrev, FÖRE Emils inlägg. Då passar allt ihop.