Oj då, den här hamnade visst före Eowyns i Word-filen men de handlar inte om samma sak så det spelar ingen roll.
Pirrin var överlycklig! Han hade studerat i exakt 1år lokal tid och var nu fullärd magiker. Äntligen skulle han få komma härifrån.
?Du har gjort mycket bra ifrån dig,? sa Vad-han-nu-heter, ?du är mycket stark och kommer bli en bra lärare. Kom och hälsa på någon gång.?
?Tack, Vad-han-nu-heter,? svarade Pirrin, ?Det lovar jag.?
I början hade han haft svårt att vänja sig med magikerns underliga namn men nu tänkte han inte närmare på det. Han öppnade en portal till Sai-el-öknen. Han kände inte igen sig men tänkte att om han följde den information han fått från forumets råd skulle allt gå bra.
Edvin gjorde ytterliggare ett försök att starta ett samtal med Louis.
?Håll tyst!? fräste hon åt honom och återgick till sina egna tankar. Edvin suckade. Det var alltid lika dant. Hon verkade verkligen hata honom. Det hade inte varit någon bra dag. Till och med sai-el-folket hade svårt att hitta vatten här. Och ännu hade de långt kvar. Han suckade igen och såg sig fundersamt omkring. Han var tydligen annorlunda ändå. Tänk om drömmarna han hade för så länge sedan verkligen betydde något. Längre han han inte innan en ryttare dök upp vid horisonten. Han red på en häst och hade en rejäl packning. Han viftade vilt med en stav han hade i handen. Edvin undrade vad i alla världen han gjorde här. Han förde handen till svärdfästet. Inte för att han trodde det skulle göra någon större nytta; Jo´rd(gubbe) , en klanhövding hos Sai-el-folket, hade precis börjat lära honom. Ryttaren närmade sig. Edvin höll nästan på att trilla av hästen när han såg vem det var? Det var Pirrin!
?Morsning!? vrålade Pirrin. Edvin stirrade bara på honom. Pirrin red fram och viftade med handen framför näsan på honom.
?Har du somnat?? undrade han med ett snett leende.
?Pirrin!? lyckades Edvin få fram, ?Var i alla världen har du varit??
?I enrum.? sade Pirrin bestämt.
?Okej,? sade Edvin och höjde rösten, ?1 timmes vila! Vattna hästarna och ät lite!? Han order fördes vidare som ett eko. Några tra´sh´hankar slog snabbt upp ett tält. Edvin och Pirrin gick in och satte sig med Louis hack i häl. Edvin gjorde inget försök att hindra henne. Sitt han försökte det hade han trott att hon skulle klösa ögona ur honom och använda hålorna till att forma köttbullar.
?Nå?? sade Edvin, ?Var tog du egentligen vägen??
?Jag trillade ju som du såg ner från trådarna,? började han, ?men just när jag trodde att den svarta hinden skulle ta mig försvann jag. När jag vaknade igen låg jag på marken i Paranor-Mahl.?
Han gjorde en kort paus för att dricka ur en Iridiumpläterad bägare med en transparant luktlös vätska kallad Vatten.
?Jag skulle utbildas i Magi. Jag fick själve Vad-han-nu-heter som lärare. Meningen var att när jag komm tillbaks skulle utbilda dig i magi.?
?Inte bara Edvin,? sköt Louise in, ?Du ska lära mig med.?
Jobert Rodan satt framför sin teve och kollade på sin skapelse. Både Eowyn och Emil hade lyckats undkomma. Men tålamod var en dygd och det hade Jobert Rodan gott om?