När Edvin vaknade igen låg Louise där igen. Han mindes inte riktigt när han somnade men den här gången hade han åtminstonne inte rört sig i sidled. Han tassade försiktigt upp för att inte väcka Louise. Då skulle han bara få ännu mer skit. Han undrade varför hon envisades med att sova i samma tält när hon, åtminstonne till ytan, verkade hata honom. Han sov alltid i kläderna nu för tiden så det var bara att smyga iväg för att se om han kunde hitta lite frukost. Knappt hade han gått femtio meter när en Tras?h?ank kom springande med frukost. Man kunde ibland gå omkring i flera timmar utan att se en fri Sai-el men Tras?h?ank fanns över allt. Tras?h?ank kunde man bli av flera anledningar men de flesta blev det för att de haft fel i tävlingen Pi?o?kvot och ville minska motståndarnas poäng. Då var man tvungen att hjälpa andra och klä sig som på ett toga-parti tills motståndarlaget åkte ut. Det var en stor skam att svara fel eftersom alla Sai-el förväntades vara matematiska genier.
Louise vaknade. Edvin hade redan smygit iväg. Han var så irriterande. I början hade hon jämt varit arg på honom och följt honom överallt för att han inte skulle kunna undanhålla henne något. Nu följde hon i vilket fall bara efter Edvin av principiella skäl. Det enda som någonsin skrämde iväg henne var om Landalf hotade henne med sin Grod-formel. De behövde trots allt honom. En annan irriterande sak var att hon fick anstränga sig för att vara arg på honom. Om det hade varit hon som var ?hon som kommer med draken? skulle hon kanske rent utav tyckt om honom. Men nu var hon bara näst bäst. Och det fick hon finna sig i. I början hade hon varit fast besluten att ändra på det men av någon anledning var hon inte det längre. Det var ytterliggare än irriterande sak. Om det fortsatte så här skulle den kommande tiden kunna bli mycket anstängande.