"Och då fick jag den här visionen..." fortsatte Pirrin allvarligt.
"Jasså?" Edvin vred obehaglit på sig. Han kände Loise's blickar på sig. Hon hade suttit och stirrat på honom den senaste halvtimmen, medans han lyssnat på Pirrins... underhållande skolhistorier.
Edvin undrade vad det där med skolor egntligan VAR för något. Och varför det var så viktigt. Han hade aldrig utbildats till NÅGONTING och titta nu, han förde befälet över en hel armé!
Plötsligt blev Edvin medveten om hur TYST det var. tydligen hade Pirrin slutat prata.
Loise blängde på honom.
"Mmm... Ursäkta?" sade Edvin hjälplöst "Var det något viktigt? Jag måste ha sommnat..."
Pirrin svarade inte, utan blängde bara dolskt på honom. Sedan reste han sig sakta och gick därifrån.
"Äh... Hallå? Pirrin! Vart ska du?" Ropade Edvin efter sin försvunne trollkarl.
Som inte svarade.
Loise reste sig sakta upp och blängde ner på den sittande bondlurken.
"Jag hatar dig!" morrade hon och sparkade till honom.
Sedan gick HON därifrån.
"Toppen!" kved Edvin där han låg och vred sig på marken.
Loise hatade honom och Pirrin hatade honom. Den senare var en mycket ovälkommen nyhet.
Juhup.