"AAAAH!" skrek Rim ifrån utsidan.
"Vad?" undrade Ridroh.
"Stampa på den! Rim! Döda den!" ylade Pelle. "Den äter upp oss!"
Biobiljetten var nu inne gurkan. Mycket nära.
"Rim!" vrålade Ridroh. "Döda!"
Meradiden verkade inte lyssna.
"Jag är allergisk!" vrålade Rim plötsligt.
Ridroh och Pelle gav varandra en frågande blick. Meradiden stod faktiskt och SNYFTADE.
"Buhuuuu!" bölade Rim. "Jag tål inte Biobiljetter! Inte ens teatersorten!" Pelle såg medlidsam ut. Ridroh verkade tänka på något annat.
"Öh, Rim?" frågade han med ögonen fästa på den långsamt närmande biljetten. "Betyder det att... att... att vi får ta hand om den där saken SJÄLVA?" Pelle såg plötsligt förskräckt ut, eftersom Rim svarade ja.
"Ahh! Ta bort dem! TaBortDem!" ylade Ridroh.
Plan A, att attackera biobiljetten, hade inte slagit så väl ut. De utvalda hade förlorat stort.
Men, för att använda Pelles ord, de LEVDE i alla fall.
Anledningen till att Ridroh sprang omkring och skrek var ganska enkel; han hade en flock fladder möss i sin hästsvans.
(Hästsvans: högsta mode. Ridroh VAR trots allt en drakryttare, och sådana hade alltid hästsvans och läderjackor).
"Men sjåpa dig inte!" fnös Pelle, som var helt fladderfri.
De båda äventyrarna befann sig i en underjordisk grotta. Hur de hittat dit visste de inte riktigt, eftersom båda två varit fullt upptagna av att springa ifrån en UPPRETAD biobiljett.
De visste inte heller hur de skulle hitta ut ur den gigantiska grottan, Ridroh hade bara sprungit lite härs som tvärs, på grund av fladdermössen.
Och Pelle hade följt efter.
"Var är RIIIIMMM?!?!" undrade Ridroh, samtidigt som han rusade runt, runt i en grottsal.
Pelle skakade på huvudet.
"Vet inte" svarade han hjälplöst. "Han är inte här, i alla fall."