Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

To be continued

---Glöm det där som Emil gjorde, kolla in det här istället! Emil: kolla vad nära originalet :@)---

Efter en knapp timmes letande hittade Rim sina vänner, sittandes rygg mot rygg.
Mitt på golvet satt de och bet på naglarna.
?Där är ni ju!? sade han ?jag har letat efter er.?
?Har du det?? svarade Ridroh ?då kanske du har hittat en väg ut också??
?Det har jag faktiskt också gjort? svarade Rim.
?Hur kom vi förresten till den här grottan?? undrade Pelle.
?Jo, ni förstår? svarade Rim aningen generad ?när striden började, flydde jag. Jag sprang rätt in i väggen och grävde mig in i den här underjordiska grottan.?
?Jaha? sade Pelle ?och sedan sprang vi samma väg??
?Jag sade ju att vi borde ha följt den där fåran därborta åt endera hållet? utbrast Ridroh ?det var ju Rims spår, precis som jag sade!?
?Men vad är det här för sorts grotta egentligen?? undrade Pelle.
?Tyvärr så tror jag att det är en sådan där grotta som biobiljetter bor i.? Svarade Rim ?och en av dem blockerar vår väg ut!?
?Inte länge till!? sade Ridroh stolt ?vi ska slå oss ut härifrån, levande eller döda!?
?Hur slår man sig ut om man är död?? undrade Pelle.
?Äh, håll käften? svarade Ridroh.
?Jag är med er, killar!? sade Rim plötsligt.
?Du?!? undrade Pelle ?var de inte du som var så rädd för biljetter??
?Jo, men jag kom att tänka på en sak? sade meradiden.
?Vad då?? undrade Ridroh ?en svag punkt, eller något??
?Nej, men det är vetenskapligt bevisat att biobiljetter inte finns så här långt söderut? svarade Rim ?de lever långt uppe vid de norra isslätterna.?
?Och vad har det med saken att göra?? undrade Ridroh.
?Det betyder att det är något lurt med den här biobiljetten!?
?Nu anfaller vi den där konstiga saken!? skrek Pelle ?död åt biljetten!?
?Jaja? sade Rim ?men inte på det sättet. Lyssna noga på vad jag säger??

Värmen nådde hans kropp.
Det har hett, nästan som i en öken.
Han reste sig försiktigt upp och fann att han faktiskt befann sig i en öken.
Dolken, den var borta!
Förbannade rövare, hur kunde de bara göra så här mot honom?
I sanden fanns otydliga spår. Spår som inte helt fyllts med sand. Spår som skulle leda honom till banditerna.
Svärande över skurkarnas odåd följde han spåren genom öknen, tre personer var det.
Vide såg upp från marken, spåren behövde han inte. Han var en ny person. En bättre person.
Trötthet var inte längre ett begrepp han oroade sig över. Trötthet tillhörde den människa han tidigare varit.
Inte heller törst eller hunger betydde längre något för honom, där fanns istället ett annat begär.
Långt inom honom fanns en ondska, den låg där och växte långsamt för var dag som gick.
Även utan dolken tilltog den i styrka och han tappade mer och mer av sin personlighet.
Den gamle Vide var borta.
Hans dolk befann sig inte långt borta nu, han kunde känna dess närvaro en bit längre bort.


Ridroh såg förvirrat på när biobiljetten närmade sig.
Den snurrade runt i luften som när ett löv dalar ned mot marken en blåsig dag.
Det hela såg ut som en rätt märklig dans.
?Vad är det där?? frågade han.
?Ingen aning? sade Pelle ?fråga masken.?
?Jag vet inte heller vad det är? sade Rim ?jag har aldrig sett något sådant förut.?
Plötsligt föll den till marken och försvann i ett blått rökmoln.
Framför dem stod nu en varelse olik allt annat de tidigare skådat.
Om någon av dem sett en björn tidigare så skulle det kanske ha varit vad de först kommit att tänka på. Den var nära tre gånger så stor som en fullvuxen björn i de flesta fall förutom klor och tänder som mest påminde om skarpslipade svärd
Varelsen drypte dessutom av slem och såg allmänt otrevlig ut.
Dessutom spelade den dragspel, sjöng och dansade.
?Eh?? sade Ridroh ?vad är det som händer??
Plötsligt tog varelsen formen av ett träd och började brinna.
Sällskapet stirrade förvånade på varandra.
Trädet lyfte från marken och försvann högt upp i luften.
?Vad var det?? undrade Pelle.
?Jag tror? sade Ridroh ?att det var något fel på gurkan vi åt.?
?Kanske det? svarade Rim med en oroad blick, det var han som ätit mest.
Ett skratt hördes från ovan, och de förstod genast att det var Jobert. Rim blinkade åt de andra, som började småle när de tänkte på att meradidens list hade fungerat.
?Ni skulle ha sett era miner? sade Jobert roat ??det kanske är något fel på gurkan!??
?Men vad skulle det där vara bra för?? undrade Ridroh.
?Ingenting, egentligen? svarade guden ?jag hade bara lite tråkigt, så här på morgonen. Men oroa er inte, jag ska inte ställa till med fler märkvärdigheter nu när ni är så nära som åtta dagsmarsher från Gurkh Bell.?
?Är det så långt kvar?? undrade Pelle ?men varför är allt häromkring förvandlat till gurka??
?Ni är inte riktigt i Gurkh Bells land ännu? förklarade Jobert ?han har koncentrerat sig på de östra delarna av sitt rike de senaste veckorna och det har dessutom gått snabbare än vanligt nu när han har hjälp.?
?Hjälp?? undrade Rim ?hjälp av vem??
Men guden var borta och ingen kunde svara på hans fråga.
Sällskapet fortsatte färden i lugn och ro. Inte så mycket lugn och ro, vid närmare eftertanke, de gick och undrade vad guden menat med att Gurkh Bell fick hjälp.
Men rätt muntra var de i alla fall, de hade ju trots allt överlistat självaste Jobert Rodan!

?Vad skulle vi med dolken till, egentligen?? undrade den ena mannen ?det var väl onödigt att råna honom, det syntes ju på lång väg att han var fattig.?
?Ja,ja du har tjatat om det där länge nu.? Svarade hans vän.
?Och såg du killens ansikte?? fortsatte den förste ?han hade en del konstiga drag som inte såg ut som något jag sett tidigare.?
?Jo? svarade den tredje ?och det är något med dolken som stör mig.?
?Kan ni två ta och sluta tjata om det där nu??
?Men han såg ju farlig ut? sade en av dem ?tänk om han kommer efter oss??
?Han var ju helt borta när vi lämnade honom. Dessutom är han långt borta.? För att förtydliga hans åsikt vände han sig om mot de andra som gick bakom honom och skulle just till att säga något då han fick se något som han knappt trodde var sant.
De andra såg frågande på honom och vände sig om, även de.
En bit bort, lagom långt bort för att det skulle gå att urskilja, kom mannen från dagen innan springande i full fart.
?Hur kan det här stämma?? undrade en av dem ?Han måste ha sprungit i den där takten hela tiden för att hinna fast oss.?
?Han kan ju inte vara mänsklig den där!? skrek en annan i förtvivlan.
Hela gänget lade skrikande benen på ryggen, ingen av dem ville stanna för att se om mannen kunde slåss lika bra och outtröttligt som han kunde springa. Det hade varit ett misstag att stjäla den där dolken, ett stort misstag.

Det här går ju inte för sig. Han kunde inte börja tycka om dem. Planen var att utföra den uppgift han tagit sig an och sedan döda de andra. Dolken hade han i säkert förvar, fastspänd på låret nedanför höger höft. Han kunde lätt nå den genom ett hål i fickan. Om han hade förstått saken rätt, så var den mycket lätt att tappa bort. Det var därför han hade en bit av kedjan lindad kring dolken.
Couvenante hade varit smart när hon kom på idén med kedjan. Hon hade varit mindre smart när hon låtit smeden som hjälpt henne leva. Pelle å andra sidan gjorde inte sådana missar, ingen skulle kunna spåra vare sig honom, dolken eller Couvenante med hjälp av den mannen, det hade han sett till.
Det var eftermiddag och solen stod fortfarande högt på himlen. Landskapet bestod som vanligt enbart av gurka.
Det var ganska så tråkigt att inte se annat än gurka dagarna i ända. Medan de gick där försökte de se något som inte var av gurka, men misslyckades.
?Det där var intressant? sade Ridroh plötsligt.
?Vad?? undrade de andra på en gång, fanns det något intressant här så skulle de minsann se det också.

?Det här går ju aldrig? muttrade Pirrin.
?Jo, då? svarade magikern ?du ska kunna flytta på icke-magiska föremål också.?
?Inte den här boken i alla fall? suckade Pirrin ?det går bara inte??
?Ska vi testa med ögonbindeln på?? undrade magikern.
?Då ser jag ju inte om jag lyckas? sade Pirrin ?men ok, vi gör så.?
?Så där, ja? sade magikern när han var klar ?försök nu då.?
Sakta lyfte boken från bordet och svävade uppåt.
?Bra, och så slänger du den i korgen där borta?
Pirrin använde handleden som om han hade kastat ett ruttet ägg på någon av de usla lekarna som då och då besökte Lugnby. Det hördes ett susande ljud, sedan ett skräckslaget skrik och till sist en duns när något slog i marken.
Försiktigt tog Pirrin av sig ögonbindeln och såg sin nedslagne lärare.
?Aj, då? sade Pirrin.
Det där såg ut att ha gjort ont.

?Några andra bra planer?? undrade en av männen ?ska vi kanske försöka hitta någon annan galen fattiglapp och råna honom medan vi flyr??
?Tyst med dig!? flåsade den andre ?jag kan väl erkänna att det var ett misstag att råna den här killen.?
?Det säger du inte?? sade den tredje och såg sig om.
?Hur länge till?? undrade den första.
?Tio minuter? svarade han ?om vi orkar springa så här fort, så lever vi i tio minuter till.?
?Lysande framtidsutsikter, alltså!? sade den andre ?undrar om min livförsäkring täcker det här??
De tre männen sprang, ramlade och tumlade ned för en stor sandhög och fortsatte sin flykt.
När de kom uppför nästa sanddyn fick de se något som inte bådade gott.
Ett stort buskage blockerade deras flyktväg. Som om inte det vore nog, började det regna.

?Vad är det där egentligen?? undrade Pelle.
?Det ser ut som en?älg? svarade Ridroh ?en älg som är gjord av gurka.?
Pelle bröt bort en liten bit av älgens horn och smakade.
?Jo då, gurka är det i alla fall? sade han ?som allt annat här.?
?Se det från den ljusa sidan.? Sade Ridroh.
?Nej, inte mer av det där? stönade mördaren ?nåja, vad är det??
?Vi behöver i alla fall inte svälta ihjäl när det är så gott om gurka? sade Ridroh och flinade ?dessutom är det riktigt gott med grillad gurka.?
?Och hur ska vi grilla gurkan?? undrade Pelle.
?Det har du rätt i? svarade Ridroh ?det finns ju ingen ved häromkring.?
?Det närmaste du kan komma till grillad gurka är den som Rim kan värma upp? sade Pelle ?och det är rätt farligt att laga till gurkan på det sättet. Jag föredrar att äta den rå.?
Ridroh nickade, rå gurka fick duga.

En bit därifrån har Bimbo och dumfnissen tagit en liten paus.
Dumfnissen tar ut den sista provianten ur sina fickor, som för den delen brukar innehålla oproportionerliga mängder mat med tanke på plaggets storlek, och bjuder Bimbo.
?Vad ska vi sen äta då?? suckar Bimbo ?vi sitter fast i ett land av gurka utan vare sig vatten eller mat!?
Dumfnissen ser deprimerad ut, samtidigt som han ser lika dum ut som vanligt. Det hela efterlämnar en rätt underlig min.
?Fi gommer at?älta ijäl!? tjuter dumfnissen.
?Såja, ta det lugnt? tröstar Bimbo ?vi kommer nog på något.?


Namn: ugglan
E-post:
Tid: 19:07
Datum: 2001/05/02