Visst är det irriterande med katter som mjauar högljut i en bön om att få gå ut! Jag gjorde klart ett arbete om moln idag så jag fick en idé...
Bimbo och Fnissen traskade på genom det ödsliga gurklandskapet. Då och då såg de en rörelse i ögonvrån men ingen av dem brydde sig egentligen om dem. De började gå ner för en sluttning då Bimbo plötsligt halkade:
?D? j?nt f?ck?? vrålade Dumfnissen med sin pipiga röst. Bimbo som landat mjukt i gurka undrade förstrött vad hon hade halkat på. Hon tittade ner på marken och fick syn på en liten böck som kom rinnande genom en fåra i gurkan.
?Vi följer vattnet där!? sade hon till Fnissen och började gå. När de gått en bit kom de fram till bäckens ände. Den kom från ingenstans verkade det som. Då fick hon några tunga droppar i huvudet. Hon tittade upp och fick syn på ett litet moln som såg ut att gråta.
?Vad heter du?? frågade hon vänligt det lilla molnet.
?Tussen?? snyftade molnet.
?Varför gråter du, tussen??
?Jag har alltid velat bli ett Cumulonimbus (åskmoln) men jag kan inte hålla mig tillräckligt länge,? sade Tussen sorgset och släppte iväg en ny störtflod med regn, ?jag kommer nog aldrig att bli ens ett Cumulus (stackmoln)! Och jag har inga kompisar heller. 3 av min kompisar blev Cumulus, 1 blev Cumulonimbus och en blev till och med ett cirrostratus!!!?
?Är det någon form av rang bland moln?? frågade Bimbo och såg ut som ett frågetecken. Fnissen hade trillat omkull av ansträgningen att förstå och höll på att drunkna i Tussen tårar.
?Det kan man väl säga.? sade Tussen sorgset.
?Det är nog bäst att du följer med oss så du kan berätta mer.? föreslog Bimbo.