?Det här är ju löjligt? sade Pelle ?en storm? Det där lilla??
Ridroh tittade åt det håll mördaren pekade, men såg inget som kunde beskrivas som ?det där lilla?.
Mörka moln tornade upp sig och vällde hotfullt över bergen i fjärran.
?Ni småflickor som är rädda för lite väder kan ju stanna kvar här? sade Pelle ?jag går i förväg för att kolla läget. Ni får se mig igen innan ni kommer fram till Gurkh Bell så var inte rädda.?
Meradiden och Ridroh stirrade misstroget efter mördaren då denne begav sig ut ur den skyddande fästningen.
?Ska vi fördriva tiden med att berätta om olika intressanta upplevelser?? undrade Rim.
?Visst? svarade Ridroh ?jag kan ju fortsätta berätta om mina äventyr med de här killarna.?
?Så du menar att man kan äta gurka?? undrade Bimbo.
?Ja, det menar jag? svarade molnet med ett intelligent tonfall ?jag kan inte förstå att du som kan så mycket om andra örter inte vet vad en gurka är!?
Bimbo hade under de senaste tjugo minuterna berättat sitt livs historia för det lilla molnet och så hade de kommit in på att de var törstiga och hungriga.
Molnet log där han guppade framåt för sig själv. De här typerna var rätt konstiga, men han gillade dem.
Ingen koll på världsliga ting hade de, men de hade ändå lyckats ta sig så här långt utan hjälp.
Han kunde ju för all del följa med och se vad som hände.
?T?a dmr!? sade dumfnissen tyst, eller högt för att vara en dumfnisse och ryckte i Bimbos kläder.
?Är det där dina vänner?? undrade Bimbo vänd mot molnet.
Molnet vände sig lugnt om mot hennes håll men hoppade plötsligt till.
?Vid alla skenheliga kornblixtar!? skrek det lilla molnet när han fick syn på ovädret som närmade sig i fjärran.
Skymningen närmade sig öknen, Edvin kunde redan känna hur kallt det skulle bli till natten och ryste till.
Nåväl, nästa dag skulle de lämna öknen och då skulle han få återse det vanliga klimatet.
Han gav order om att de skulle stanna tidigare än vanligt denna kväll, men ingen sade emot honom han var ju trots allt Han som kommer med draken.
Han hade satt upp vissa planer denna morgon och skulle nu sätta dem i verket, om han nu bara kunde hitta någon av de som styrde över vildarna. De skulle minsann lära honom att slåss som en sann Sai-el!
?Där är du, Edvin? sade Cruhar, en av hövdingarna ?jag letade efter dig så fort vi fick order om att stanna.?
?Cruhar?? sade Edvin ?precis den man jag ville träffa!?
?Då hoppade vi ut genom det där fönstret, helt oplanerat? avslutade Ridroh sin berättelse.
?Och jag dödade dina vänner!? klagade meradiden så våldsamt att Ridroh var rädd att den skulle börja gråta.
Plötsligt slog den till gurka förvandlade dörren upp och in trädde en mörk figur.
Regnet öste dånande ned i bakgrunden, som för att svara på dropparna som föll mot marken från den högresta figuren. Någonstans i närheten brummade åskan och en blixt sken upp det mörker som ovädret skapat.
?Redan tillbaka?? undrade Ridroh ?hittat Gurkh Bell ännu??
?Håll käften, va?? sade Pelle bittert ?det där ovädret skulle skrämma Bal?Sauron själv!?
Tillsammans med Ridroh uppbådade mördaren tillräckligt med kraft för att skjuta igen dörren, som regnet samtidigt tryckte åt andra hållet.
?Jag har funderat på att skriva en bok om allt det här, Ridroh? sade Rim och de andra två såg frågande på meradiden.
?Tänk vad mycket intressant jag kan få med. En kamp mellan gott och ont, ett gäng sai-el krigare från en fjärran öken som slåss för den utvalde när han ska ta över en stad!? Rim lät riktigt entusiastisk ?och tack vare det här ovädret kom jag på en perfekt titel till det hela: Ovädret vaknar!?
Ridroh och Pelle lyssnade intresserat på meradidens idéer.
?Varför inte göra en hel serie av det? Första boken kan handla om era vänners flykt från Lugnby. En man i svart mörk dräkt tvingar er att fly längs långa farliga stigar. Ja! Den får heta ?Farornas stig?. Efter den boken kan jag ju fylla på med massor av onödig utfyllnad så att serien blir längre? fortsatte Rim i virvlande fart ?tänk er, vilken originell idé! Ingen kan ha gjort något sådant tidigare.?
Rim tystnade plötsligt.
Var det en harkling han hört?
Han såg frågande på de andra som tydligen också hade hört samma sak.
En röst från ingenstans, det kunde bara betyda en sak: Jobert Rodan.
När nu meradiden tystnat passade Pelle på att kommentera Rims framtida arbete.
?Är det inte lite svårt för en meradid att skriva en bok?? undrade han ?det verkar lite?konstigt.?
Rim begrundade logiken i det hela och det gjorde honom deprimerad.
Ridroh såg surt på Pelle, som redan var sur av vatten. Nu skulle Rim börja gråta vilken sekund som helst och det var Pelles fel.
Plötsligt slog en dörr upp och in trädde en mörk, kuslig figur.
Detta distraherade Rim totalt och de andra andades ut. Det var andra gången någon de kände kom in och gav en sådan där skrämmande effekt. Vänta lite! De kände inga fler som kunde komma hit nu.
Vilket betydde att den där figuren som såg mycket farlig ut antagligen var det?
Bimbo och dumfnissen satt tillsammans med det lilla molnet och tittade ut i regnet. De hade haft den otroliga turen att bara råkat hitta en stor grotta som de kunde ta skydd i.
Det här vädret var ju helt otroligt, tänk vad jobbigt det skulle vara att befinna sig där ute nu.
Dumfnissen, som totalt glömt bort molnets förklaring att man faktiskt kan äta gurka och dessutom få i sig massor av vatten genom dem, började klaga på nytt.
? Fi gommer at?örsta ijäl!? började han tjuta.
Molnet gled ned till marken och pratade lugnande med honom. Törsta ihjäl skulle de sannerligen inte. Gurka består nästan enbart av vatten och det spöregnar ute.
Bimbo lyssnade inte ens på dem, hon stirrade ut i regnet och undrade plötsligt var Edvin befann sig.
?Nej, jag kan inte lära dig slåss på vårt sätt? förklarade Cruhar ?det fungerar bara inte så. Dessutom skulle det ta för lång tid.?
?Men jag bestämmer över er!? klagade Edvin ?Ni måste lära mig när jag vill.?
?Ta det lugnt? sade Langorn som kommit gående och råkat höra vad de pratat om ?jag lär dig slåss.?
?Du?? undrade Edvin ?ska du lära mig slåss??
?Ja, självklart? svarade Langorn ?jag är ju en mästare själv.?
Edvin log, han skulle inte få lära sig slåss som en sai-el, men han skulle få lära sig av en svärdsmästare.
Det var nog inte ett så dåligt byte trots allt?
När Rim, Ridroh och Pelle skrikit färdigt närmade sig figuren, som i förbifarten råkade gå rakt genom en stol, ett bord och ytterligare två stolar.
?Ve,ve,ve,ve?vem är du?? stammade Ridroh skräckslaget.
?Mitt namn är Kaspar? svarade figuren ?jag är ett av de tre visa spökena.?
?Du,du,du,du?du är ett spöke? lyckades Pelle få fram.
?Säger du det?? svarade spöket sarkastiskt.
?Vad gör du här?? undrade Rim.
?Jag? Jag bor faktiskt här? svarade spöket ?du själv då??
?Vi kom hit för att söka skydd från regnet? sade Ridroh.
?Ovädret, ja? suckade Kaspar ?broder, vad ska hända härnäst??
?Är det något speciellt med ovädret?? undrade Pelle ?jag tycker det var ovanligt djävligt.?
?Vänta lite? sade spöket.
Det lilla molnet såg intresserat på medan dumfnissen försökte räkna regndropparna som föll från en punkt i taket som fnissen av någon anledning valt att stirra på. Bimbo stirrade fortfarande ut i regnet, mörkret. Hon suckade då och då och tindrade med ögonen på ett sätt molnet inte förstod sig riktigt på. Det var inte som regn, det var säkert.
?Nu får ni klara er själva resten av resan? sade han ?jag måste ge mig av.?
Så försvann det lilla molnet ut i ovädret med en enorm hastighet.
Ni som brukar sola på sommaren vet ju redan att det enda som fördas snabbare än ljuset är molnet.
Det lilla molnet var inte mycket sämre han, redan en halv minut senare var han framme.
Två mänskliga främlingar och en meradid hoppade förskräckt till när han kom in. Dessa brydde han sig inte särskilt mycket om.
?Du ville mig något?? undrade molnet.
Kaspar nickade.
?Det här är Melker? sade han ?det andra visa spöket.?
?Trevligt att träffas? sade en ganska så chockad Ridroh.
?Spöke?? undrade Pelle ?det?eh, han ser ju mest ut som ett moln.?
?Han har alltid gillat olika sorters väder? sade Kaspar ?därför väljer han att se ut som ett moln för de mesta.?
?Ni ska väl vara tre?? undrade Ridroh ?var är det tredje spöket??
?Det är just det? sade Kaspar med en tung suck ?som är problemet??
Bal?sauron ryste när vinden slog mot hans ansikte. På något sätt kom han fortfarande ihåg hur det gick till.
De tunga molnen vid horisonten gled bara närmre och närmre. Han kunde känna hemskheten inom den.
Lägret hade just satts upp för kvällen och när mannarna såg det annalkande ovädret surrade de fast sina tält vid allt som inte rörde sig. Den här stormen skulle bli värre än någon tidigare storm.
Under natten fortsatte ovädret österut, utan att lämna de områden den tog över. Regnet piskade och vinden ven. Blixtar slungades från skyarna och ödelade allt de träffade.
Det var tidig förmiddag då sai-el folket äntligen kom ut ur öknen. Edvin var på strålande humör. Grönt gräs, friskt vatten och en klarblå himmel. När han såg efter närmare så var nog inte himlen så klar som han först trott.
I väst var himlen fylld av svarta moln. Självklart skulle det bli oväder när han äntligen kom ut ur öknen!
Han hade knappt gett order om att de skulle slå läger innan stormen var över dem.
I öknen som de just lämnat virvlade sanden högt upp i luften och skulle på det sättet h förmörkat himlen om inte molnen redan gjorde det. Ett buskage lättade från marken och resterna efter tre män kunde ses i några minuter innan hela öknen vänts upp och ned över dem.