"Det är så här" fortsatte Melker "att det tredje visa spöket, Mara'ts, är en en vampyr."
Ridroh ryste. Pelle ryste. Rim såg hungrig ut.
"Men var inte... Marst? ett spöke?" undrade Pelle. "Hur kan man vara BÅDE ett spöke och en vampurer?"
"Det är väl, um, ett heltids jobb?" påpekade Ridroh osäkert.
"Precis" höll Pelle med. "Allt det där, um... blodsugandet och kist sovandet och spegel undvikandet?" tillfogade han vagt.
"OM ni ville ha GODHETEN..." muttrade det första visa spöket dovt. "Mara'st" (han gav Pelle en mörk blick) "är tvungen att VARIERA sina behov. Behovet att vägleda vilsna själar och behovet att suga deras hjärteblod."
Pelle och Ridroh ryste. Rim kastade en blick ut genom fönstret.
"Men..." föll Melker in. "På sistonde så har hon -Mara'st- fått svårt att hålla I SÄR sina yrken... Vi ahr fått ett hemskt dåligt rykte..." Han suckade.
"Um... Grabbar?" frågade Rim.
"Uuhhaaaa!" utbrast Ridroh och hoppade till. Pelle gav honom en nedlåtande blick.
"Alltså..." fortsatte meradiden. "Det har slutat regna, men..."
"HAR det?" undrade Pelle förvånat "men..."
"MEN det är inte vårt stora problem..." Rim stirrade ut genom fönstret.
"Vad då 'problem'?" muttrade Ridroh.
"Jo, för på vägen hit marscherar en pöbel..."
De båda spökena ryckte till.
En pöbel... En trevlig liten hämdlysten pöbel...
Med facklor och allt...