För den som tvekar vill jag härmed tillhandahålle ett citat ur "Gåtmästaren", första delen av Stjärnbärartrilogin:
"De stannade vid en liten bäck under ett bestånd av tre ekar. Kvällssolen på den klara, mörkblå himlen blänkte i de röda klipporna som stack upp ur jorden, och gjorde kullarnas gräs till guld. Morgon [=hjälten] tog blicken från den nytända brasa han lirkade med och såg sig omkring. Landskapet böljade bort mot gamla och nötta kullar vars kala, släta former påminde honom om sovande gamla män. "
Som sagt, gillar man den här sortens prosa så ska man definitivt läsa denna trilogi, för den är full med sådana här lyriska formuleringar. Jag blev rätt nyfiken på intrigen - när större delen av boken gått. Det är nämligen lite trögt i början, men så småningom inser man att det handlar om något mycket mer intrikat än vad man först trodde. Det är INTE särskilt förutsägbart, precis!
Så det är OK. Däremot retade jag mig lite på att så många ord och namn händelsevis lät precis som svenska ord fast de inte var det. Öriket Hed, prinsen Morgon, landet Hel etc. Samt det faktum att namnen är följande:
Hed, Hel, An, Aum, Ohm, Tol, Tel, Xel, Sol, Ghisteslwchlohm.
Det blir liksom lite parodiskt. :-)
Alltså - den här trilogin är inte helt lättuggad men ändå klart läsvärd. McKillip har väl varit rätt framgångsrik i sitt hemland (USA) men av någn anledning har hon inte slagit i Sverige. Så kan det ju bli ibland.