Okay, den NYA verisionen (skit i engelsk grammatik).
Vind-rens, Bob, Wilgot och vargen traskade glatt fram läng trådarna. Bob nynnade då och då på en visa eller en sångstump.
"Har ni tänkt på en sak?" undrade Vind-rens fundersamt.
"Humppe-dumppe-duh... Nej, vad då?.. La-la, la-la-LA" nynnade Bob.
"Alla de här..."
"Hummpe-dumppe-duuh."
Vind-rens suckade, "trådarna som vi går på, de är numrerade!"
"Ooooj, vad häftigt!" utbrast Wilgot sarkastiskt. 'Häftigt' var ett ord som han plockat upp längs vägen någonstans. Var visste ingen säkert, men Bob närde en felaktig misstanke om att Langorn låg bakom. Vind-rens ignorerade noggrant Wilgot, som gjorde honom nervös, och fortsatte att tala.
"Jag misstänker att det rör sig om en kod. Kanske, om vi löser den, att vi kan få reda på VART vi är på väg, utan att behöva gå vilse stup i kvarten!"
"Näe, inte varje kvart!" sa Bob.
Wilgot, vargen och Vind-rens gav honom en tom blick.
"Vad då?" undrade Vind-rens till slut.
"Vad då, vad då?"
"Vad då, vad då, vad då?"
"Vad då, vad då, vad då, vad då?"
"Häftigt" komenterade Wilgot.
"Vad då, vad då, vad då...?" började Vind-rens.
"Wowwowowoooyyyylll!" utbrast
vargen.
Vind-rens tystnade.
"Jag tror att han försöker säga något!" sade Bob.
"Nej, han FÖRSÖKER inte, det är bara du som inte fattar!" påstod Wilgot. "Han säger: Den... ergh... gröna? Jaha, svarta... hinden har... omvandlat? Åh, så klart, förvandlat sig till en jätte-lik... råtta..." han lade pannan i djupa veck och försönk helt i det språkliga problemet. Vind-rens och Bob gav varandra panikslagna blickar och började sedan gå därifrån. "fladdermus och kommer... kommer... kommer för att äta upp... Eh... Hallå? Vart ska ni?" ropade Wilgot efter de försvinnande männen. "Ni måste vänta på mig! Hallå!?"
Vind-rens och Bob bara sprang.
Wilgot och vargen stirrade efter dem. Sedan vände sig Wilgot mot vargen.
"Jaha, då är det bara du och jag kvarrr..."
Bortifrån platsen där trolkarlen och Bob förmodligen befann sig vid det här laget hördes plötsliga skrik och ljudet av väldiga vingslag.
Rök doft gick nu att känna i luften.
Wilgot gav vargen en blick.
"En drake?" frågade han surt. "menar du att jag just missade en DRAKE? SKIT OCKSÅ!"
Bortifrån draken hade skriken tystnat. Wilgot suckade.
"De var fina män" sade han. "Och nu slipper vi dem ÄGNTLIGEN."
"Ooouuyl!" instämmde vargen.
Bättre dem än vi...
Och så gick paret bekymmerslöst vidare i riktning mot Gurkh-Bell.
That's all, Folk's!
/Eowyn