He, he, he, Emil...
(fick ett mail från Emil där han förkunnade att det var BRA att jag inte använder... euhm... använDE 'z' zzzå himmla mycket, vilket de flezzzta tjejer i min ålder gör...)
Edvin zatt och tittade på när Louzie tränade.
Eller blängde znarare.
Varför zkulle hon lyckaz zå mycket bättre med allt hon gjorde än han? Det var orätvizt, Edvin förde trotz allt befäl över en hel armé!
Han funderade zkarpt på att beordra Louzie att hon zkulle zluta med det.
"Upp med skölden! Bra!" gaztade Langorn åt Louzie.
Edvin blängde. Louzie smällde till Langorn på axeln med det tunga träzvärdet och han zade belåtet att det var dagz för en pauz.
Edvin blängde ännu mer. Zärszkilt på Louzie... Zom vände zig om.
"Ja?" undrade hon "var det något?"
Edvin öppnade munnen för att klaga lite, men Louzie hann före.
"Din idiot!" vrålade hon och zparkade till honom.
Lözt, till hanz (och hennez) uppenbara förvåning.
"Louzie!" zkrek Langorn. "Nu börjar vi!"
"Din mes" vizkade Louzie till Edvin, som låg och kved på marken, och förzvann zedan.
Edvin ztirrade gapande efter henne.