Den lilla paddan Brutus skuttade förnöjt fram över slag fältet. Överallt runt omkring honom låg liken av de stackars människor som mot sin vilja hade tvingats ut i kriget.
Knasigt, tänkte Brutus. Sedan var det något som fångade hans blick. En trupp svartklädda män kom rusande mot honom. Efter truppen kom ett dammoln.
Plötsligt kom en av de svartklädda männen ifrån de övriga i truppen. Han hojtade desperat och viftade med sitt gevär.
"Coolt," kväkte Brutus.
Sedan såg han hur den bortkomne mannen träffades av en gevärskula och föll till marken. Resten av männen sprang vidare.
När krigarna hade passerat hoppade paddan fram till den stupade mannen. En läcker fluga surrade ovanför liket. Brutus sträckte ut sin tunga för att fånga upp insekten, men den var snabbare än han hade räknat med. Han missade flugan med en hårsmån.
"Perkele," svor Brutus för han var en finsk padda. Istället föll paddans tunga ner på mannens sår. (Den stupade var en svartrysse, men det visste Brutus inte).
När svartrysserns blod klibbade fast på sig på paddans tunga kände han en brännande smärta i hela kroppen. Så kände ha hur han började växa. Hans byxor sprack och likaså gjorde skjortan.
Sedan slutade han plötsligt att växa. Han synade sin gråbruna kropp och upptäckte att han nu var cirka två meter hög.
Jag måste ha nya byxor, tänkte Brutus desperat. Men sedan lugnade han ner sig och tänkte mer sansat; men först måste jag inhandla kontaktlinser, jag var ändå trött på de töntiga glasögonen.
Så skuttade han över de ryska fälten, på väg mot närmaste optikbutik.
Vad tycker ni? Svara!