"Tja..." Melker skruvade besvärat på sig "just nu?"
"Nej, i morgon." sade Ridroh ironiskt. Melker gav Kasper en nästan desperat blick.
"Skulle tro att han är på väg med en stor, otrevlig armé för att krossa dina vänner." Ridroh mottog detta svar med en lugn tystnad. Pelle stirrade på honom. Till slut sa han,
"Du menar, hur då? Som i, du vet, krossa? Näe, skulle inte tro det."
"Vafalls?" undrade Kasper, "det är inte precis, alltså, ett VAL man kan göra. Det är inte precis så att man VILL bli krossad."
Ridroh skakade på huvudet, "ledsen, men jag är inte intresserad."
Pelle gav Ridroh en orolig blick.
"Öh... Ridroh?" sade han, "Han sa att det andra spöket..."
"Oraklet." rättade Melker hjälpsamt.
"Vadå?"
"Oraklet. Tre visa spöken. Ett medium, en gestalt-bytare och ett orakel."
"Åh" sade Pelle, inte alltför intelligent, kanske, "alltså, Ridroh, ett ORAKEL är på väg med en stor, livsfarlig ARMÉ för att KROSSA dina VÄNNER. Betyder inte det någonting för dig?"
Ridroh verkade tänka på någoot annat.
"Vad heter han?" frågade drakrytaren till slut.
"Vem?" undrade Rim och knaprade på en nydödad hjort.
"Oraklet. Spöket. Eller vad han nu är för något."
"Åh" sade Kasper, "han heter Gurkh Bell, han har alltid varit lite förtjust i gurka, ser ni."
Pelle och Ridroh stirrade på varandra medans innebörden i detta gick upp för dem. Ett ORAKEL med GURKSTENEN och en ARMÉ? Rim spottade ut hjortens bröstkorg så att den landade på golvet med en skräll.
"Gu-Gurh-Gurkh BELL?" frågade Ridroh nervöst "jag hörde väl fel, eller hur? För jag tyckte precis att du sade..."
"Gurkh-Bell" sade Pelle, och greppade automatiskt dolken.
Miljö skada, kallade han det.