Edvin satte sig käpprätt up och skrek. Blodet rusade ner från huvudet och han fick fläckar framför ögonen. Samtidigt lade någon en hand för munnen. Så snart synen återkomm såg han Louise sitta brevid honom med ett svart litet hårstrå i handen.
"Det ser ut att bli en strålande dag!" sade hon glättigt, "Dags att gå upp!"
Edvin stirrade på det lilla hårstråt och undrade vad det kom ifrån. Så fick han syn på sina fötter. Han enda hårstrå var borta!
"Varför gjorde du så där!?" undrade han gnälligt, "Du har just berövat mig det enda skälet till att jag ville ha kvar fötterna."
"Ähh, håll käften!" sade hon irriterat, "Det är bara ett hårstrå."
Hon spatserade lugnt ut ur tältet. Edvin muttrade buttert medans han klädde på sig. Vilken början på dagen. Snart skulle han väl få ett svärd i magen så han blev tvungen att opererara bort blindtarmen med. Han suckade bittert.