Nu kommer jag med ett bidrag!
Jobert Rodan såg villrådigt ner på de sovande människorna. Vad skulle han göra nu? Jobert hade ingen större erfarenhet av att väcka människor. Förinta dem, ja, men inte väcka dem. Dessutom var han säker på att trötta vandringsmän (och kvinnor) tillhörde överkursen...
"Äh" försökte han. Ingen reaktion från de sovande. "Grabbar? Grabbar och flickor... Flicka... VAKNA!"
Missandra rörde på sig i sömmnen. Hon mumlade något i stil med "Mhnggh". Sedan slog hon upp ögonen. Och skrek.
"Ah!" Missandra stirrade på guden.
"Urgh" sade Jobert. "Jag borde kanske förklara mig. Du ska upp för att rädda världen. Pirrin med." Ungefär DÅ vaknade Pirrin. Eller valde att vakna snarare. Vaken var han nog innan också, eftersom Missandra var ganska bra på att skrika.
"Vem är... Å, hej, Jorbert." Pirrin blinkade som en uggla och satte sig upp. "Vad gör du här?"
Jobert Rodan såg tyst ner på Pirrin, och sade:
"Varslar. Edvin behöver hjälp, det slaget är nära och jag tyckte att jag kanske kunde erbjuda dig lite tjuss."
Edvin vaknade aburt av att någon (med hjälp av ett magisk eldklot) lyste upp hela hans tält.
"Vad i?.." mumlade han. Någon var i hans privata tält!
"Vem är hon, Pirrin? Flickan, menar jag." Edvin insåg att det inte var en, utan flera personer.
"Strunt i det!" fräste någon som Edvin med lätthet identifierade med Losie. "Vi har viktigare saker för oss än att kallprata! Kriget, till exempel."
"Men kriget har ju inte nes börj..." protesterade någon okänd.
"Typiskt karlar! Ni är på tok för oansvariga. Man måste se framåt!" Ungefär här började Edvin hjärna hinna ifatt. Pirrin? Här? Eller kanske inte... Men vad i världen kunde få inkräktaren att dra upp Pirrin just nu, mitt i natten och i hans privata tält? Helt klart var i alla fall att något underligt skedde, och Edvin var inte det minsta intresserad av att ta reda på vad. Tyvärr tyckes någons fot vara av annan åsikt.
"Upp med dig, din förbannade skitstövel! VAKNA!" Edvin grymtade till, och utan att ens slå upp ögonen sade han, klart och tydligt:
"Stick, Losie, jag SOVER!" Det borde göra susen, tänkte Edvin, som bara ville somna om. Losie sparkade honom i magen.
"Och då fick jag den här visionen..." fortsatte Pirrin allvarligt. De befann sig i Edvins tält, och klockan var kanske fyra på natten. Efter ett utdraget parti poker, där sai-el krigaren Cruhar hela tiden beskyllde Langorn för att fuska, hade Pirrin underhållt gänget med överdrivna historier från sin skoltid. Maskros satt och filosiferade över en drink.
"Jaså?" Edvin vred obehaglit på sig. Han kände Loise's blickar på sig. Hon hade suttit och stirrat på honom den senaste halvtimmen, medans han lyssnat på Pirrins... underhållande skolhistorier.
Edvin undrade vad det där med skolor egntligan VAR för något. Och varför det var så viktigt. Han hade aldrig utbildats till NÅGONTING och titta nu, han förde befälet över en hel armé! Nå, nmästan i alla fall... Armén tycktes mer eller mindre styra sig själv. Å, visst, det VERKADE som om Edvin förde befället. Sa Edvin åt sai-el krigarna att speja så gjorde de det. Likadant med vakthållning och stridande (än hade inga tillfällen visat sig). Men bad han om något som var det minsta annorlunda... Edvin minndes med en rysning alla problem som hade uppstått efter det att han beordrat mannarna att ta en dags ledigt. Det hade till exempel blivit en smärre strejk, hans numera näst-värsta mardröm. Den värsta var ännu värre...
Plötsligt blev Edvin medveten om hur TYST det var. tydligen hade Pirrin slutat prata.
Loise blängde på honom.
"Mmm... Ursäkta?" sade Edvin hjälplöst "Var det något viktigt? Jag måste ha somnat..."
Pirrin svarade inte, utan blängde bara dolskt på honom. Sedan reste han sig sakta och gick därifrån.
"Äh... Hallå? Pirrin! Vart ska du?" Ropade Edvin efter sin försvunne trollkarl.
Som inte svarade.
Loise reste sig sakta upp och blängde ner på den sittande bondlurken.
"Jag hatar dig!" morrade hon och sparkade till honom.
Sedan gick HON därifrån.
"Toppen!" kved Edvin där han låg och vred sig på marken.
Loise hatade honom och Pirrin hatade honom. Vad mer kunde gå fel?
Ja, vad mer kan gå fel?
To be continued...