Edvin och Pirrin började redan samma dag. Louise tittade förstås på.
?Vi ska börja med en enkel övning.? sa Pirrin samtidigt som han blundade och försökte få ner ett eldklot på Edvin. Det gick dock inte särskilt bra och det slog istället ner rätt i Dammen brevid vilket orsakade en smärre våg som sköljde över dem.
?Vi försöker igen.? sa Pirrin och lossades som om inget hade hänt. Det visade sig dock lite svårt när man var dygnsur från topp till tå. Han blundade igen och lyckades den här gången sveda Edvin lite i håret. Louise log lite. Till slut lyckades Pirrin i vilket fall få in flytet och eldklot haglade över Edvin.
?Är vi inte klara snart?? pustade Edvin efter en och en halv timme.
?Nej, inte än på länge!? sa Pirrin och mindes den tid det tat för honom. Till Pirrin besvikelse klarade lyckades Edvin slunga undan ett klot redan 3 timmar senare. Och då blundade han inte.
?Äntligen klart!? pustade han, ?Kan vi ta en paus? Jag måste bort till tälten och fixa ett par saker.?
?Vilka tält?? frågade Pirrin. När Edvin vände sig om såg han att de tält som låg inom synhåll numera hade ändrat skepnad. Edvins eget tält var nerbunnet och många av de andra hade stora hål i taket.
Under nästa lektion gick de därför, på allmän begäran, utom synhåll. Louise som var fast besluten att göra allt som Pirrin gjorde och dessutom bättre roade sig till en början med att slunga undan kloten åt Edvin. Han hade dock lärt sig hur meningslöst det var att försöka säga till henne så han bet ihop och försökte igen. Det verkade hjälpa att försöka röra sig i sidled.
När Edvin föll ihop i en hög och började snarka högljudt kom Pirrin på att de kanske skulle testa en annan övning. Han försökte utan resultat skaka liv i Edvin.
?Låt mig försöka!? föreslog Louise, samtidigt som hon gick fram och gav honom en hård spark i magen, ?Vakna din muskotnöts-tuggande hönshjärna!?
Edvin som hade en väldigt trevlig dröm om hur Pirrin fick ett eldklot rätt i skrevet vaknade snabbt.
?Eftersom, du verkar, ? han gjorde en paus för att harkla sig, ?ha förstått grunderna nu ska vi gå vidare på att försöka tända en liten pinne nu.?
Det här visade sig svårare. Edvin som var glad över att äntligen ha gått en mindre jobbig övning slappnade av och lyckades somna igen. Dessutom utan att det syntes. Pirrin malde därför glatt på och förklarade. Pirrin som var lite små sur eftersom Edvin lyckats mycket fortare än honom. Antog glatt och aningen försmädligt att Edvin inte kunde. Däremot verkade Louise verkat mycket noga.
?Vakna, din blåbärsfärgade skogsmulle!? fräste hon åt honom samtidigt som han välte honom med ett hårt drag i håret, ?Vi är klara nu!?
?Redan?? svarade Edvin sömnigt. När han började gå tillbaks till tälten kände han hur det hettade till nere i byxorna. Han vred huvudet över axeln och såg att de hade börjat ryka ur kalsongerna.
?Aaaaaaaaaaa!? vrålade han samtidigt som han slängde sig i dammen. Med sin valiga otur lyckades han naturligtvis träffa med magen rätt på en ganska vass sten och luften gick ur honom. När han flämtande tog sig upp hur bassängen såg han hur Louise stod med handen framsträckt och en min som om hjon ville trilla ihop på marken och vråla av skratt. Edvin gned sig bittert om magen.