Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

To be continued

---Och det händer faktiskt saker på andra platser än hos Edvin!---

När armén fortsatte tidigt på morgonen började Edvin undra varifrån Pirrin egentligen kommit.
Av någon konstig anledning hade varken han, Landalf, Langorn, Merrin, Louise eller Mysan tidigare tyckt att det var konstigt att Pirrin var vid liv.
Nu när Edvin funderade på saken, var det verkligen konstigt att Pirrin bara hade dykt upp så där plötsligt med den där flickan.
Dessutom så kunde han nästan svära på att han hade sett hur de kom dit medan han sov...
Lägre hann han inte fundera för då plötsligt flimrade luften till och allt försvann. Det gjorde ont i ögonen att stirra in i inget och kanske var det därför som Edvin blundade.
När han öppnade ögonen på nytt befann han sig mitt på ett slagfält. Runt honom uppslukade arméer varandra, Sai-el krigare slogs mot män i Imperiska dräkter och orcher sprnag runt och anföll allt och alla de kunde komma åt.
Framför Edvin öppnades plötsligt en bred gata, ett stort område där stridandet helt plötsligt upphört. En svartklädd, högrest figur trädde fram i andra änden av gatan. Mannens långa svarta hår släpade i marken bakom utan att missfärgas av blodet som flöt omkring i inte allt för små pölar lite varstans.
Tiden runt dem tycktes stå stilla medan de två närmade sig varandra, redo för strid.
Innan Edvin nått fram till figuren slog ett par brinnande pilar plötsligt ned i marken mellan dem.
Edvin såg upp för att se var de kom ifrån. Där, på en höjd med den nedgående solen bakom sig stod Lego-Klas med höjd båge.

Allt försvann på nytt. Det enda han såg var insidan av sitt tält.
Hade han drömt allt? Självklart hade han drömt, den svarta hinden hade tagit Pirrin. Pirrin var död och skulle inte helt plötsligt dyka upp i hans tält mitt i natten tillsammans med en vacker ung kvinna.
Inte heller kunde Pirrin befinna sig i den där dungen med kvinnan som han sett i början av drömmen. Varför såg Pirrin tio år äldre ut i drömmen?
Till sist slutade han grubbla på det problemet, klädde sig och gick ut ur tältet där förväntansfulla sai-el krigare väntade.
"AAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH!" skrek Edvin och vildarna jublade.
Så var deras morgon räddad och de kunde ge sig av.

Bron var nästan helt färdigbyggd vid det här laget.
På bara några få dagar hade Bimbo och dumfnissen gjort så mycket, de kände sig riktigt stolta.
I början hade det varit riktigt besvärligt, men Bimbo hade snart upptäckt en stor stock som sträckte sig över floden och när hon börjat bygga från den andra sidan.
Nu var det bara ett par meter kvar mellan de två halva brobitarna och det skulle inte ta så lång tid att avsluta jobbet.
När Bimbo tänkte efter så var hon inte så säker på om det var hon som gått över floden eller om det var dumfnissen. Detta hade inte gjort så mycket om det inte varit för det att de nu inte visste åt vilket håll de var på väg.
Men ett problem i taget, beslutade Bimbo, först skulle de bygga klart bron.
Plötsligt fick Bimbo syn på dumfnissen på andra sidan floden.
Han släpade på något stort, platt föremål. Antagligen något som de skulle kunna avsluta brobygget med.
Glatt trippade Bimbo över stocken till andra sidan för att hjälpa till att flytta den stora saken.
"Vad är det där för något?" undrade Bimbo.
"V't in'" svarade dumfnissen.
"Ok, jag hjälper till" sade Bimbo och dumfnissen skuttade över stocken för att ta emot på andra sidan.
När de var klara kände de sig riktigt stolta och fortsatte färden åt det håll som låg närmast.

Pirrin kände sig rätt upprymd, snart skulle han få återse Edvin, och detta såg han verkligen fram emot.
Om flickans uppgifter stämde skulle han, om han hittade armén, återse Edvin redan om tre dagar. Flickan menade också att armén borde nå sitt mål två dagar efter de att de hunnit ifatt.
Varför skulle han inte lita på det? Flickan hade vuxit upp häromkring och kände mycket väl till trakten.
Sista striden kunde väl inte gå så fort att han inte skulle hinna lära Edvin att använda magi. Även om avgörandet skulle fällas i Imperiets huvudstad så skulle det bli en långvarig belägring och ett långt krig.
Å andra sidan hade det tagit honom tre veckor till priset av förkortat liv att lära sig magi. Men om han nu var utvald att lära den andra utvalda magi, så skulle det nog lösa sig.
Snart skulle han i alla fall få återse sin vän. Bäst att inte bara storma in i lägret hur som helst. Om nu inte vildarna stuckit ned honom innan han nått Edvin så skulle det ändå bli en massa problem.
Pirrin hade ju åldrats tio år och dessutom trodde alla att han var död. Det bästa sättet var nog att inte avslöja sin identitet på en gång.

På en flodbädd i västra delen av Gurkh-Bells land låg två dyblöta människor och en drake och pustade ut.
När de hade klivit ut ur porten hade de fått sig en riktig överraskning, bortsett från att allt de kunde se var gurka.
Någon idiot hade nämligen placerat porten mitt över en mycket blöt flod, vilket var förklaringen till varför de allesammans var mycket blöta.
Efter att ha släpats en bra bit längs med floden av de starka strömmarna hade de till slut lyckats ta sig i land för att konstatera att allt var gurka.
Det var verkligen en konstig plats de hade hamnat på det här.
"Vad..." Bob pustade ut ett tag och omformulerade sig sedan "var är vi nu?"
"Jag hörde en gång något om en Gurkh-Bell som förvandlade sitt land till gurka" svarade draken "det här ser ut att vara en sådan plats."
"Säger du det?" undrade Vin-Rends.
"Hur som helst, vad ska vi göra nu då?" frågade Bob.
"Vad sägs om att slå läger för natten och spela lite tärning innan det blir för mörkt?" föreslog draken.
"Visst. Det låter som en bra idé" sade Vin Rends.

"Edvin! Vakna Edvin!"
"Eh...va?"
"Stig upp nu sömntuta, vi ska ge oss iväg" svarade en röst som han nu kände igen som Lousies.
"Mmmm...är det dags att fortsätta redan?" undrade han och såg sig yrvaket omkring "det är ju nästan helt mörkt fortfarande."
"Inte 'vi' som i 'hela armén, vi' utan som i 'vi, som ska till mötet, vi'" svarade hon surt.
"Ehh...aha" svarade Edvin "ska Pirrin dit?"
"Pirrin?" undrade Louise "du menar som din döda vän, Pirrin? Kom nu, vi får inte komma för sent!"
Nu när Edvin började piggna till igen insåg han att det hela måste ha varit en dröm. Pirrin levde inte längre och han skulle inte dyka upp helt plötsligt med en vacker ung kvinna i hans tält mitt på natten.
Louise fummlade fram ett ljus och ledde honom ut ur tältet. Han kunde inte undgå att lägga märke till att hon såg mer arg ut än vanligt, inte bara arg för den delen. Känslor han inte sett hos henne tidigare kunde han nu ana sig till, utan att direkt förstå vad de innebar.

"Alla är här nu?" undrade Landalf när Edvin och Louise trädde in i tältet.
Cruhar, några andra klanhövdingar som Edin inte kunde namnet på och alla som ingått i sällskapet tidigare var samlade.
"Vad är det här för något?" krävde Edvin att få veta "varför har inte jag fått veta något förrän nu?"
"Det är för ditt eget bästa, du som kommer med draken" svarade Cruhar "endast vi klanhövdingar och Louise visste om det i förväg."
"Va?!" utbrast Edvin "varför har HON fått veta om det men inte jag?"
"Enligt våra seder ska det vara så" förklarade Cruhar.
Edvin hatade det här med "seder". Sai-el folket hade en massa konstiga seder som Edvin så gott som aldrig förstod sig på.
"Vad handlar det här mötet om?" undrade han.
"Min dotter har bett mig om din hand" förklarade Cruhar.
"Hon har vad?"
"Min dotter önskar att ingå ett äktenskap med er" förklarade Cruhar "och som hennes fader kan jag se att det är ett gott val."
"Menar du att det är upp till dig att bestämma det?"
"Om du inte antar mitt erbjudande har du skymfat min familj, jag skulle behöva ta livet av mig och min dotter skulle bli utstött." sade Cruhar "du gjorde första draget och nu har min dotter bett att få äkta dig."
"Men jag har ju aldrig mött henne!" utbrast Edvin.
Förbannade seder, vad är det nu som har hänt!?
In i tältet trädde plötsligt en flicka som Edvin inte kunde neka att han sett tidigare.
"Jag tror visst att ni har träffats förut?" sade Cruhar.
Edvin lät sin blick svepa förbi över flickan för att sedan låta den vila på Cruhar.
"Ska jag gifta mig med henne alltså?" undrade han.
"I morgon får du gifta dig med henne om allt går väl." svarade Cruhar.
"Om allt går väl?" undrade Edvin.
"Efter det att min dotter frågat mig, kom det upp att Louise här var din nuvarande flickvän" förklarade Cruhar "men detta först efter det att klanhövdingarna fått veta vad min dotter ämnade göra."
Edvin stirrade oförstående på Cruhar.
"De två flickorna måste nu avgöra saken i en duell till döden" fortsatte Cruhar "Louise, är du redo?"
"Jag är redo."


Namn: ugglan
E-post:
Tid: 00:27
Datum: 2001/05/21