Jo, du får kalla det vad f-n du vill, men varför i hela friden måste man klassa böckerna så? Det känns fortfarande som om du försöker stoppa in böcker i fack, de här böckerna kan man läsa när man är ny/ung/oerfaren och de här kan man inte läsa förrän man är "erfaren".
Om man säger idag att man gillar Eddings, så får man till svar (ung.) : "Aha..ja, men sen när du är mer ERFAREN så kan du ju gå över på Jordan eller Tolkien"
Vadå mer erfaren? Jag har läst fantasy i nästan 15 år, jag känner mig ganska luttrad faktiskt, men jag tycker ändå inte att Eddings är mer nybörjarfantasy/introduktionsfantasy PÅ ANDRA GRUNDER än att väldigt många älskar Eddings när de läser dem första gången. Jordan är ganska seg i första boken, så jag skulle inte rekommendera den till någon som inte redan är biten på fantasy.
Och varför måste man hålla på och komma med kommentarer (inte riktat mot dig nu Emil!) som tex att det mest är 15-åringar som gillar Eddings/Brooks etc?
Jag vet 15-åringar som slukar Dostojevski, och jag vet 45-åringar som inte ens orkar läsa förorden, även om 45-åringen läst kanske 4000 böcker i sitt liv och 15-åringen läst kanske 100. Det handlar om upplevelse. Man kan uppleva en tavla med en båt på som barnslig och enkel, medan andra fascineras av färgvalet, kompositionen.
/Pejgan
P.s. ja, jag är ganska emot klassificering i allmänhet d.s