Andra delen
---
Kapitel 119
N�r arm�n fortsatte tidigt p� morgonen b�rjade Edvin undra varifr�n Pirrin egentligen kommit.
Av n�gon konstig anledning hade varken han, Landalf, Langorn, Merrin, Louise eller Mysan tidigare tyckt att det var konstigt att Pirrin var vid liv.
Nu n�r Edvin funderade p� saken, var det verkligen konstigt att Pirrin bara hade dykt upp s� d�r pl�tsligt med den d�r flickan.
Dessutom s� kunde han n�stan sv�ra p� att han hade sett hur de kom dit medan han sov...
L�gre hann han inte fundera f�r d� pl�tsligt flimrade luften till och allt f�rsvann. Det gjorde ont i �gonen att stirra in i inget och kanske var det d�rf�r som Edvin blundade.
N�r han �ppnade �gonen p� nytt befann han sig mitt p� ett slagf�lt. Runt honom uppslukade arm�er varandra, Sai-el krigare slogs mot m�n i Imperiska dr�kter och orcher sprang runt och anf�ll allt och alla de kunde komma �t.
Framf�r Edvin �ppnades pl�tsligt en bred gata, ett stort omr�de d�r stridandet helt pl�tsligt upph�rt. En svartkl�dd, h�grest figur tr�dde fram i andra �nden av gatan. Mannens l�nga svarta h�r sl�pade i marken bakom utan att missf�rgas av blodet som fl�t omkring i inte allt f�r sm� p�lar lite varstans.
Tiden runt dem tycktes st� stilla medan de tv� n�rmade sig varandra, redo f�r strid.
Innan Edvin n�tt fram till figuren slog ett par brinnande pilar pl�tsligt ned i marken mellan dem.
Edvin s�g upp f�r att se var de kom ifr�n. D�r, p� en h�jd med den nedg�ende solen bakom sig stod Lego-Klas med h�jd b�ge.
Bron var n�stan helt f�rdigbyggd vid det h�r laget.
P� bara n�gra f� dagar hade Bimbo och dumfnissen gjort s� mycket, de k�nde sig riktigt stolta.
I b�rjan hade det varit riktigt besv�rligt, men Bimbo hade snart uppt�ckt en stor stock som str�ckte sig �ver floden och n�r hon b�rjat bygga fr�n den andra sidan.
Nu var det bara ett par meter kvar mellan de tv� halva brobitarna och det skulle inte ta s� l�ng tid att avsluta jobbet.
N�r Bimbo t�nkte efter s� var hon inte s� s�ker p� om det var hon som g�tt �ver floden eller om det var dumfnissen. Detta hade inte gjort s� mycket om det inte varit f�r det att de nu inte visste �t vilket h�ll de var p� v�g.
Men ett problem i taget, beslutade Bimbo, f�rst skulle de bygga klart bron.
Pl�tsligt fick Bimbo syn p� dumfnissen p� andra sidan floden.
Han sl�pade p� n�got stort, platt f�rem�l. Antagligen n�got som de skulle kunna avsluta brobygget med.
Glatt trippade Bimbo �ver stocken till andra sidan f�r att hj�lpa till att flytta den stora saken.
"Vad �r det d�r f�r n�got?" undrade Bimbo.
"V't in'" svarade dumfnissen.
"Ok, jag hj�lper till" sade Bimbo och dumfnissen skuttade �ver stocken f�r att ta emot p� andra sidan.
N�r de var klara k�nde de sig riktigt stolta och fortsatte f�rden �t det h�ll som l�g n�rmast.
P� en flodb�dd i v�stra delen av Gurkh-Bells land l�g tv� dybl�ta m�nniskor och en drake och pustade ut.
N�r de hade klivit ut ur porten hade de f�tt sig en riktig �verraskning, bortsett fr�n att allt de kunde se var gurka.
N�gon idiot hade n�mligen placerat porten mitt �ver en mycket bl�t flod, vilket var f�rklaringen till varf�r de allesammans var mycket bl�ta.
Efter att ha sl�pats en bra bit l�ngs med floden av de starka str�mmarna hade de till slut lyckats ta sig i land f�r att konstatera att allt var gurka.
Det var verkligen en konstig plats de hade hamnat p� det h�r.
"Vad..." Bob pustade ut ett tag och omformulerade sig sedan "var �r vi nu?"
"Jag h�rde en g�ng n�got om en Gurkh-Bell som f�rvandlade sitt land till gurka" svarade draken "det h�r ser ut att vara en s�dan plats."
"S�ger du det?" undrade Vin-Rends.
"Hur som helst, vad ska vi g�ra nu d�?" fr�gade Bob.
"Vad s�gs om att sl� l�ger f�r natten och spela lite t�rning innan det blir f�r m�rkt?" f�reslog draken.
"Visst. Det l�ter som en bra id�" sade Vin Rends.
"Edvin! Vakna Edvin!"
"Eh...va?"
"Stig upp nu s�mntuta, vi ska ge oss iv�g" svarade en r�st som han nu k�nde igen som Lousies.
"Mmmm...�r det dags att forts�tta redan?" undrade han och s�g sig yrvaket omkring "det �r ju n�stan helt m�rkt fortfarande."
"Inte 'vi' som i 'hela arm�n, vi' utan som i 'vi, som ska till m�tet, vi'" svarade hon surt.
Nu n�r Edvin b�rjade piggna till igen ins�g han att det hela m�ste ha varit en dr�m. Iliera? Det l�t bekant. Louise fummlade fram ett ljus och ledde honom ut ur t�ltet. Han kunde inte undg� att l�gga m�rke till att hon s�g mer arg ut �n vanligt, inte bara arg f�r den delen. K�nslor han inte sett hos henne tidigare kunde han nu ana sig till, utan att direkt f�rst� vad de innebar.
"Alla �r h�r nu?" undrade Landalf n�r Edvin och Louise tr�dde in i t�ltet.
Cruhar, n�gra andra klanh�vdingar som Edin inte kunde namnet p� och alla som ing�tt i s�llskapet tidigare var samlade.
"Vad �r det h�r f�r n�got?" kr�vde Edvin att f� veta "varf�r har inte jag f�tt veta n�got f�rr�n nu?"
"Det �r f�r ditt eget b�sta, du som kommer med draken" svarade Cruhar "endast vi klanh�vdingar och Louise visste om det i f�rv�g."
"Va?!" utbrast Edvin "varf�r har HON f�tt veta om det men inte jag?"
"Enligt v�ra seder ska det vara s�" f�rklarade Cruhar.
Edvin hatade det h�r med "seder". Sai-el folket hade en massa konstiga seder som Edvin s� gott som aldrig f�rstod sig p�.
"Vad handlar det h�r m�tet om?" undrade han.
"Min dotter har bett mig om din hand" f�rklarade Cruhar.
"Hon har vad?"
"Min dotter �nskar att ing� ett �ktenskap med er" f�rklarade Cruhar "och som hennes fader kan jag se att det �r ett gott val."
"Menar du att det �r upp till dig att best�mma det?"
"Om du inte antar mitt erbjudande har du skymfat min familj, jag skulle beh�va ta livet av mig och min dotter skulle bli utst�tt." sade Cruhar "du gjorde f�rsta draget och nu har min dotter bett att f� �kta dig."
"Men jag har ju aldrig m�tt henne!" utbrast Edvin.
F�rbannade seder, vad �r det nu som har h�nt!?
In i t�ltet tr�dde pl�tsligt en flicka som Edvin inte kunde neka att han sett tidigare.
"Jag tror visst att ni har tr�ffats f�rut?" sade Cruhar.
Edvin l�t sin blick svepa f�rbi �ver flickan f�r att sedan l�ta den vila p� Cruhar.
"Ska jag gifta mig med henne allts�?" undrade han.
"I morgon f�r du gifta dig med henne om allt g�r v�l." svarade Cruhar.
"Om allt g�r v�l?" undrade Edvin.
"Efter det att min dotter fr�gat mig, kom det upp att Louise h�r var din nuvarande flickv�n" f�rklarade Cruhar "men detta f�rst efter det att klanh�vdingarna f�tt veta vad min dotter �mnade g�ra."
Edvin stirrade of�rst�ende p� Cruhar.
"De tv� flickorna m�ste nu avg�ra saken i en duell till d�den" fortsatte Cruhar "Louise, �r du redo?"
"Jag �r redo."
Kapitel 120
Louise och Rahurcina bugade inf�r varandra. Louise som dock inte var s�rskilt hemma med Sai-els seder tog tillf�llet i akt och kn�ade sin motst�ndare i magen. Hon kved lite och vek sig dubbel. Sedan drog Louise henne i h�ret s� hon f�ll fram�t. Louise fick f�r sig att snurra innan hon utdelade n�sta spark eftersom det s�g snyggt ut. Det var ju trots allt en ganska stor publik. Hon b�rjade p� snurren och r�ttade till h�ret. Sedan k�nde hon hur marken f�rsvann under henne. Hon �gnade c:a 1 sekund multiplicerat med 10 upph�jt i minus 86 med att begrunda detta. Sedan best�mde hon f�r att de kanske inte var s� mycket hon kunde g�ra, d�rf�r stack hon h�nderna framf�r sig och landade mjukt med bara n�gra skrubbs�r p� h�nderna. Sedan f�rs�kte hon sparka sig loss men fick ist�llet ett slag i ryggen. Hon slet sig loss och rullade runt. Hon s�g Ruharcina komma flygande mot henne med sjalen fladdrande bakom sig. Louise drog instinktivt upp benen och lyckades f� f�tterna rakt p� sin motst�ndares br�st. Hon tappade andan och f�ll ihop. Louise missbed�mde dock hennes snabbhet och blev totalt �veraskad n�r Rahurcina l�g p� henne och f�rs�kte trycka ut hennes v�nstra �ga. Det var inte s�rskilt mycket att g�ras� Louise bet henne i underarmen.
Samtidigt f�rs�kte Pirrin starta ett samtal med Edvin. Det gick dock inte s�rskilt bra eftersom Edvin bara stod och glodde p� den enligt Pirrin ointressanta striden. Han s�g sig om. Missandra stod och s�g uttr�kad ut. Han hade inte pratat med henne sedan de kom till l�gret.
?Hej! Vill du prata lite??
?Nja?? sa hon uttr�kat.
?Vet du n�got om magi?? fr�gade han f�rsiktigt. Hon fick en vaksamm glimmt i �gomvr�n.
?Nej, inte s�rskilt.? medgav hon f�rsiktigt.
?Vill du ha en demonstration??
?Det beh�vs inte!? svarade hon snabbt. Riktigt om hans klavertramp hade redan spritt sig.
Men Pirrin lysssnade inte. Han blundade och koncentrerade sig. Samtidigt hamnade Louise i ett underl�ge. Pirrin fortsatte dock att blunda och koncentrera sig. Vatten. Vatten. Vatten. Pl�tsligt syntes n�got bl�tt mot horisonten. Det kom n�rmare med en hisklig fart och tog med sig f�ren som betade en bit bort. Pirrin �ppnade �gonen n�r folk b�rjade skrika. Ruharcina sl�ppte till och med sitt strupgrepp. F�rst nu s�g Pirrin vad det var. Han hade visst r�kat leda in en tidvattens v�g. 10 sekunder senare �versk�ljdes alla av den. Pirrin tappade �ntligen koncentrationen och vattnet sj�nk tillbaks. Hans l�rare i Paranor-Mahl hade haft r�tt. Magi fungerade inte likadant h�r nere. Han s�g sig omkring mot de hundratals anklagande blickar.
Louise skulle skrattat om hon inte sl�tt i huvudet. Ruharcina hade f�rsvunnit. Louise s�g sig om igen. Bortom horisonten s�g hon vattnet rinna undan. Hon tyckte sig skymta n�got i den. Hon tittade n�rmare. Jo nog st�mde det. Hon sl�ppte stenen hon h�llit sig fast i och satte sig f�rn�jt ner och v�ntade p� att n�gon skulle sluta stirra p� den klumpiga magikern.