"Vi passar på nu medan det är mörkt!" viskade Lego-Klas till Couvenante på ett väsande sätt "om Bal'Sauron upptäckt att vi gett oss av och kommer efter oss så har vi tagit över passet och kan lätt försvara oss."
"Lysande plan, min kära" sade Couvenante "beordra nu mannarna att inte yttra ett ord förrän gryningen, och inga eldar vi vill inte att någon ska lägga märke till oss."
När de nådde passet marscherade de allesammans in och slog tyst läger. Flera av dem tyckte att de hade stigit i antal, men de inbillade sig säkert bara för att det var så mörkt.
Nu hade de utan problem klarat av den första etappen, i morgon skulle de planera resans fortsättning lite mer noga.
Bal'Sauron återvände till lägret efter en nattlig promenad som han alltid brukade ta medan hans slavar reste hans tält. Han måste säga att han var smått imponerad, mannarna lyckades faktiskt vara helt tysta, som han beordrat.
Efter att ha gått förbi tält som skulle ha räckt till en hel armé nådde han mitten av lägret.
Det enda som sade att det var mitten av lägret var det stora tältet, som även om de inte gick så lätt att urskilja var mycket finare än de andra.
Ett tält värdigt en ledare var det verkligen, men var det inte lite fel färg på det här tältet? Kanske hade det gamla gått sönder och någon tagit fram reserven? Eller så såg han bara fel i mörkret.
När han kom in i tältet tyckte han sig höra något som snarkade en bit från hans plats. En vakt som somnat, antagligen. Han kunde inte väcka vakten nu, det skulle låta mycket om han skulle straffa honom, så det fick vara.
Efter ett tag lyckades han i alla fall somna trots snarkandet.