Tack Nevyn!
Jag blir nog ochså lätt smittad av stämningar i böcker om de är tillräckligt levande skrivna. Det gäller förövrigt även film. Har varit det ända sedan jag var barn och gick ut från söndagsmatinéen och kände mig som en pirat när jag sett Slaghöken eller en musketör efter att ha sett De tre musketörerna. (Ni kanske bör passa er när jag sett en vampyrfilm)
Fick jag vara den jag ville i en fantasyroman skulle jag nog vara en läkekunnig kvinna i ett hus långt inne i skogen och prata med fåglar och andra vilda djur. Annars vore jag en listig tjuv i stadens skumma hamnkvarter.
(Låter det motsägelsefullt? Det är kanske sån jag är...)