Här är jag igen. Tillbaka efter en kort frånvaro. Detta stycke tillägnas Paddus.
Monsterpaddan Brutus störtade in genom svängdörren.
"Upp med händerna," ropade han. "Detta är ett rån."
Det var tyst en lång stund. Sedan viskade han: "Aj, Fan."
Paddan såg sig omkring. Runt honom stod ett gäng muskulösa män, vars tänder var blottade i illvilliga leenden.
"Vad hade du tänkt råna då, min vårtige vän?" frågade den störste av dem. "Det här är ett gym. Försvinn!
Monsterpaddan log nervöst.
"Eh, jaha. Hej då," mumlade han och störtade ut. "Jag trodde att det var en optikbutik!" Han nådde dörren och smällde fast den bakom sig. En svettdroppe framträdde i hans panna.
"Titta, mamma!" ropade en liten flicka som gick förbi tillsammans med sin mor. "Brun gubbe vara full."
" Nej", sade ungens morsa. " Inte full. Lite dåliga nerver bara. Titta inte på honom."
De traskade iväg och lämnade nervvraket Brutus för sig själv.
Efter en stund ruskade han på sig och började gå ner för gatan. Människor stirrade och pekade finger åt honom. Plötsligt kände han hur någon drog in honom i en mörk gränd.
"Såå," sade en röst. "Du kom till slut. Min bror."
"V-vem är du?" stammade Brutus vettskrämd.
" Vem jag är? Jag är din sedan länge försvunna bror. Familjens svarta får. Mitt namn är Paddus."
Chocken blev för stor för Brutus. Han svimmade.
He, he.