Först och främst vill jag bara påpeka att alla namn och händelser är, mer eller mindre, fiktiva.
Detta har heller inget som helst med er eller ?To be continued? att göra. Det var egentligen det jag menade med första meningen, så föregående mening och denna är överflödig. Läs därför inte de två föregående meningarna, inte den här heller.
---------------------
Högt uppe i ugglans tornrum var rådets innersta kärna samlad. Nästan alla. Nibelung var inte där, och han skulle inte vara där heller.
?Och av den anledningen tycker jag att vi ska utesluta Nibelung ur vår inre kärna? avslutade ugglan efter en lång argumentation som han länge förberett.
Beth och Pejgan höll med, efter de senaste veckorna hade de alla tröttnat på Nibelungs pepsirus och nu när någon hade vågat ta upp saken var de mer än villiga att utesluta honom.
?Vi måste ha en ny medlem i kärnan? sade Pejgan plötsligt ?kärnan ska ju bestå av två kvinnor och två män.?
?Vem ska vi ta i så fall?? undrade Beth ?någon som har varit här ganska länge, kanske??
?Vad sägs om Nevyn?? föreslog ugglan.
?Han har ju varit här rätt länge? höll Pejgan med ?och han brukar inte ställa till med totalt kaos.?
?Så då säger vi så?? sade Beth ?Nevyn är härmed medlem i rådets kärna.?
Nöjda över beslutet återvände de alla tre till sina respektive hem.
När Nevyn följande morgon fick veta att han numer tillhörde rådets kärna, visste han inte riktigt vad han skulle tycka. Visst, det var en stor ära, men han tyckte inte att han passade i kärnan.
?Ta det lugnt? sade ugglan ?det är ingen fara, det är ett hel-lugnt jobb.?
?Säger du det, så??
?Vad menar ni ?inte längre medlem i rådets kärna??? väste Nibelung ?ni har ingen rätt att göra så mot mig!?
?Ta det lugnt nu, Nibelung? sade Pejgan ?det är kärnans beslut.?
?Inte utan mig!? fortsatte Nibelung ?utan mig finns det ingen kärna!?
?Vi tre bestämde oss för att du inte längre är lämplig?? började Beth.
?En konspiration, va?!? utbrast Nibelung ?ni tänker slänga ut mig ur rådet helt, eller hur??
?Du vet mycket väl att vi inte kan?? började Pejgan.
?Tänk om något rykte om er kommer ut?? väste Nibelung med sin läskigaste röst ?vad som egentligen hände under det där mötet då ugglan ?fixade ? våra problem??
?Då skulle ju alla tro att det fanns en demon runt varje hörn!? utbrast Beth ?inte ens du skulle väl???
?Skulle jag inte, mina damer?? väste Nibelung ?skulle jag inte??
Beth och Pejgan såg på varandra och sedan på Nibelung. Skulle han verkligen göra något sådant?
?Vi ska ta upp saken med ugglan i kväll? sade Pejgan hest ?så får vi se om beslutet kan ändras.?
?Det finns bara en sak vi kan göra? sade ugglan och såg på de andra två.
De visste vad han menade, de tyckte inte om det, men de förstod vad han menade. Det fanns inget annat de kunde göra.
?Nibelung är fortfarande i arkivet? sade Pejgan ?ska vi PRATA med honom på en gång??
Tyst smög de sig nedför trappen, hela vägen ned till stora salen utan att göra något ljud ifrån sig. Dörren till arkivet stod på glänt. Ugglan drog fram den lilla kniv som han, kvällen till ära, hade haft dold någonstans i sina kläder.
Långsamt och försiktigt smög de sig nedför trappen, ned mot arkivets dåligt upplysta vrår.
När de väl kom ned konstaterade de, efter att snabbt ha sett sig om, att Nibelung inte var där.
?Köket? viskade Beth och Pejgan med en mun.
Långsamt och försiktigt smög de sig uppför trappen, upp mot kökets väl upplysta vrår.
Där stod Nibelung och inhalerade de farliga pepsiångorna, förberedde sig att dricka den rusande drycken. Kolsyran fick honom att nysa och han lade plötsligt märke till tre figurer som kom smygande mot honom. Den främste av dem var, till hans förskräckelse, Lord uggla. Med en kniv, detta gjorde honom inte mycket mer förskräckt eftersom han redan var mycket förskräckt.
?Vad tror ni att ni håller på med?? skrek han ?anfaller ni mig med en kniv? Vad är det för??
?Nu håller du tyst? väste ugglan och hötte med kniven mot honom.
Nibelung begrundade detta ett kort ögonblick.
?Vad vill ni att jag ska göra?? undrade han, eftersom det verkade vara en dum idé att slåss. Speciellt som han var utnumrerad och det var två tjejer mot honom. Nibelung funderade en stund om han skulle ge ord åt sina tankar och byta ut ?två? mot ?tre? för att retas med ugglan en sista gång, men ändrade sig. Kanske han fortfarande kunde ta sig ut ur knipan?
?Du skulle kunna börja med att?dö? sade ugglan och flinade ?vad annars??
?Hur då?? frågade Nibelung i ett försök att vinna tid ?det finns många sätt att dö.?
?Hur ska vi döda honom?? frågade Pejgan.
?Med kniven, förstås!? utbrast ugglan ?det är det vi har den till.?
?Javisst, ja? mumlade Pejgan ?men blir det inte lite söligt då??
?Det förstås? sade ugglan ?om vi kunde komma på ett sätt att inte bloda ned allt??
?Eller varför inte döda mig på ett sätt som gör att allt blir städat automatiskt?? föreslog Nibelung leende ?jag kan vänta, jag har inte alls bråttom.?
Nibelung svalde sitt leende när han såg hur de andra stirrade på tvättmaskinen.
?Ni?ni?ni tänker väl inte?? stammade Nibelung och de andra nickade.
?Tänker vi inte?? frågade Beth ?tänker vi inte???
?På honom, tjejer!? ropade ugglan och slängde sig över Nibelung.
Efter ett oväntat kort slagsmål hivade ugglan in en bakbunden, svärande Nibelung i tvättmaskinen.
?Några sista ord?? undrade ugglan medan han stängde luckan men Nibelung teg, han tänkte inte glädja dem genom att säga något.
Högtidligt satte ugglan på tvättmaskinen, som började skaka och dunka.
En minut senare öppnade de luckan och tittade in. Blod överallt. Blod blandat med något brunt som ugglan misstänkte var pepsi.
?Så var vi av med honom då!? sade ugglan och slog ihop händerna ?ska vi passa på att äta något medan vi är i köket??
Tydligen tyckte ingen att det var ett bra förslag eftersom de båda sprang iväg någonstans, hållandes för munnen.
De följande dagarna var lugna, precis som vanligt bortsett från att Nibelung inte stod att finna någonstans.
?Vi hörde honom säga något om att åka till Danmark? förklarade ugglan.
?Han skulle visst bosätta sig där? sade Beth.
?De har inte internet i Danmark? sade Pejgan.
Ingen sade emot dem, ingen tvivlade på att Nibelung var i Danmark och Nevyn åtnjöt alla privilegier av att vara medlem i kärnan.
Ända tills den dag då ugglan fann en hopskrynklad lapp i arkivet. När han vecklade upp den såg han att det var etiketten från en pepsiflaska. Med stora, kladdiga bokstäver stod det:
?Jag vet vad du gjorde förra mötet.?
Meddelandet förbryllade ugglan, vad menade den person som skrivit detta?
För säkerhets skull valde han att inte visa det för de andra, han skrynklade ihop det och lät det försvinna i sin oändliga dräkt.
Redan samma eftermiddag inträffade något tragiskt. När en av de mindre aktiva trädde in i stora salen upptäckte han att det låg något på bordet. Nyfiket gick han närmre, och när han insåg vad det var skrek han så högt han kunde, vilket gjorde att alla andra kom rusande.
?Vad står på?? undrade Beth ?har det hänt något??
Till sin förskräckelse upptäckte hon att Nevyn eller, rättare sagt, liket efter Nevyn låg på bordet. Hans mage var uppsprättad hela vägen och han såg extremt död ut.
?Herre Gud! Han är död!? påpekade någon.
Alla andra visste redan detta och de stirrade på den som talat tills denne önskade att det var han själv som låg på bordet.