Nu har jag bearbetat min dikt som jag lade ut här för ett tag sedan. Inlägget finns nu i arkivet under titeln En slags dikt.
Här är den nya versionen, vad tycker ni, har jag lyckas bättre denna gång. Har försökt att få in lite mera flyt i texten.
Det var en tid
då hjältar vandrade
det var en tid
då legender levde
detta handlar om en av de största
Hans storhet föddes i blod
föräldrarna dräpta i kallblod
de föll av gråmännens klor
och eden han svor
hämnden kräva till vilken metod
Svärdets väg han tog
mot döden han log
mästare utan like han blev
över varje motståndare han klev
och deras mod, det dog
En sak var honom för extra
som han ej kunde bemästra
han fick snart erfara
kärlekens mäktiga snara
en kvinna fick hans hjärta
Men lyckan var ej evig
ondskan var för ettrig
en knuff i fiendeskap
rätt ned i havets gap
och hans kära var ej mer livlig
Sorg och vrede grodde
på hämnden han trodde
ondskan skrek utav smärta
när rädslan blev för mäkta
sista stöten vår hjälte gjorde
Han satte sig ned för att sörja
men det skulle komma att dröja
en person med makt
visade sitt förakt
och fick honom av avböja
Åren gick, han kom tillbaka
för att än en gång besöka
sin käraste sarkofag
ondskans makt var nu svag
kärlekens band var för starka