Lord Ugglan såg med blek uppsyn på liket efter Nevyn.
Det var fasansfullt, vem kunde ha gjort något så
hemskt? Stackars Nevyn och det var han Lord Ugglan
som hade lockat honom till detta.
Alla stod tysta i rådets kammare, ingen vågade ta
ett andetag för att bryta tystnaden som vilade
tung över salen.
Pling, pling, pling....Lord Ugglan tittade ner
mot ett av borden. Två glas som stod tätt intill
varandra vibrerade lätt. När Lord Ugglan tittade
närmare såg han att hela bordet darrade svagt.
Inom ett par sekunder hade vibrationerna spridit
sig till hela salen. Vibrationerna ökade i styrka
och övergick till våldsamma skakningar, i salen
började böcker trilla ner från hyllorna och de två
glasen gick sitt öde tillmötes mot det hårda stengolvet.
Samtliga närvarande i salen började skrika och springa
samtidigt, en del kastade trollformler med skydd.
Lord Ugglans hand gick ner mot bältet, hans flaskor
med åttamånaders välling fanns tillhands om han skulle
behöva tröst, likaså nappar och en del skallror.
Golvet bröts upp och en jättelik hand sköt upp ur golvet
och grep Lord Ugglans axel och började skaka honom.
Lord Ugglan försökte förgäves slingra sig ur greppet
med det gick inte. Skräcken sköljde över Lord Ugglan
och hotade att ställa till med katasrof, som tur var
hade Lord Ugglan Pampers Up & Go så katastrofen kom
inte längre än så...
Med ett ryck satte sig Lord Ugglan upp i sängen.
Lord Nibelung höll hans axel i ett fast grepp och väste:
"Försök inte! Du vet att du har läxor som fortfarande
inte är gjorda. Du kan inte skylla på feber igen!"
"Men, men...." sa Lord Ugglan sömndrucket.
"Det var näst intill omöjligt att väcka dig och du
mumlade någonting om en tvättmaskin?" sa Lord Nibelung.
"Kanske är det dags att tvätta din mantel, det är
några ljusa fläckar på den. Du slabbar väl inte med
vällingen?" fortsatte Lord Nibelung.
Lord Nibelung gjorde en knapp märkbar bugning.
"Jag lämnar dig åt dina läxor och dina feberdrömmar!".
Med ett tunt leende lämnade han den nu vakne Lord Ugglan
åt verkligheten.
//Nibelung