Dörren till Christinas rum stod på glänt, vilket inte var så ovanligt även om det just nu verkade synnerligen illabådande. Mycket riktigt låg Christina död i sitt rum, den här gången hade mördaren avstått från att göra liket till ett konstverk. En kniv i ryggen helt enkelt. Det hade inte samma effekt som ett styckat lik, men närapå.
Efter att ha gjort klart för sig att rummet var tomt, hon skulle då inte gå och bli mördad nu inte, slängde hon undan hillebarden och sjönk ned på knä bredvid Christinas kropp.
Fortfarande varm. Mordet hade alltså skett mycket nyligen. Inga tecken till strid så vitt hon kunde se.
Plötsligt kom hon på att hon borde meddela de andra, låste dörren och sprang i riktning mot ugglans tornrum.