Ja, Enders spel är ett måste.
Fast slutet är, ärligt talat, helt vrickat.
Grottbjörnens folk och liftarens guide till galaxen.
Också minst en Prattchet bok, man kan ju bli på dåligt humör och behöva lite humor, eller hur?
Och Harry Potter måste man ju också ha...
(spoiler)
"Gudfar?" fräste morbror Vernon. "Du har ingen gudfar!"
"Jo, det har jag" svarade Harry glatt. "Han var min mammas och pappas bäste vän. Han är dömd som mördare, men han har brutit sig ut ur trollkarlsfängelset och nu är han på flykt. Han vill gärna hålla kontakt med mig... höra hur det går för mig och försäkra sig om att jag har det bra..."
"Jag har beslutat att introducera kristallkulan tidigare än plannerat", sade läraren i spådomskonst. Hon såg sig omkring. "Ödet har låtit mig få veta att just kristallkulan kommer att ingå i ert examensprov i juni, och därför är jag angelägen att låta er öva så mycket som möjligt på den."
Hermione fnös.
"Har du sett de surrande smaskbina, Harrry?" frågade Ron, samtidigt som han släpade iväg med honom genom godisbaronen. "Och gelésniglarna? Och syrepuffarna? Fred gav mig en sån när jag var sju år- den brände hål rakt genom tungan på mig. Jag kommer ihåg att mamma smällde till honom med kvasten." Ron stirrade fundersamt på asken med syrepuffar. "Tror ni inte att Fred skulle äta lite kackerlacksbönor om jag sa att det var jordnötter?"
"Det är andra gången du öppnar munnen utan att vara tillfrågad, Granger", sade Snape kyligt. "Jag drar av fem poäng till från Gryffindor för att du är en ODRÄGLIG bESSERWISSER."