De här är också bra!
"...Och varför tänkte hon mörda Lego-Klas nu?" Lego-Klas flinade självbelåtet.
"Hon ansåg nog att jag är den farligaste i gruppen och därför måste dödas först." Langorn kom hastigt på fötter.
"Du din lilla mes? Om hon ville döda den farligaste skulle hon självklart döda mig!" Lego-Klas knuffade argt till Langorn på bröstet, men innan bråket han trappas upp avröt Landalf dem.
"Nu tar vi och lugnar ner oss lite grann," sa han, "taktiskt sett borde hon ju döda mig eftersom jag är den enda som kan använda magi." Han slängde en hastig blick Vin-Rends.
"Jag ska nog ge dig för att avända magi!!!!!" vrålade han och började mässa hysteriskt. Alla skrek i mun på varandra.
"Det är jag som hittade dolken!" vrålade Edvin.
"Jag kan träffa en fluga på 800 fots avstånd med en pil!" skrek Lego-Klas till Langorn.
"Bara om den är stor som en elefent!" vrålade denne tillbaka. Samtidigt hade även Landalf börjat mässa på en besvärjelse. Det verkade som on alla skulle börja slåss med varandra när som helst när Pirrin plötsligt vrålade med sina lungors fulla kraft:
"Sluta! Couvenante rymmer!"
?Wilgot! Wiilgooot!? Fram kom ett för vännerna mycket bekant monster fram. ?Men Wilgot, har jag inte sagt att du inte får leka med magi. Bli nu genast dig själv igen så att jag kan presentera dig för din far.? Vännerna såg hur monstret åter förvandlades till den lilla pojken. Han som hade velat "nått".
?E min pappa en padda?? sa Wilgot förvånat.
?Bland annat,? sa häxan.?Dessutom en fårskalle, en åsna och en outhärdlig träbock.
"Jag tror",,sa Bimbo tveksamt efter en stund, "att det en gång kan ha varit ett plommon".
"P´mon!" fyllde dum-fnissarna i.
"B´nöning u?? undrade en av de kortare. Edvin förklarade medans Langorn roat iaktog honom. "Nej nej, det var en DOLK av KORKAT PLOMMONTRÄD som vi letar efter. Det här är bara ett plommon." Dum-fnissarna nickade förstående och skyndade ner i hålan igen. Efter ett tag kom de upp igen, denna gång med en kortare figur. Det måste vara ett dum-fniss barn, eller en krympling. Edvin tittade oförsående på dem.
"Kojkad!" förklarade en av de mellan långa och pekade på den nu kortaste, som börjat fnissat på ett oroväckande sätt "b´jöning nu?"
?Hur gjorde du det där?? Wilgot ryckte på axlarna.
?Jag vet inte, jag bara gjorde det. Eller, det var liksom en röst inom mig som sa vad jag skulle göra.?
Landalf tittar begrundande på sin son.
?Har du hört den rösten förut?? Hans fråga följs av en kort tveksam tystnad innan Wilgot nickar jakande och efter en sekunds tvekan tilläger: ?Oftast när jag glömnt borsta tänderna eller bädda sängen.?
Dum-fnissarna tittade skräckslaget på den fula lilla älvan.
"AAAAAAAAAARGH!! EN SÖVA-SOVA-LÄNGE-ÄLVA!!!" Med ett tjut av fasa kastade sig alla dum-fnissarna ner på knäna och gömde ansiktet i händerna. (Klassiker: Om jag inte kan se dig så kan du inte se mig)