---
Konstigt att ingen lade märke till min lilla miss...
Ni gnällde för mycket på mig och glömde bort innehållet.
---
?Är hon också död?!? utbrast Beth skräckslaget.
?En kniv i ryggen?? sade Pejgan men såg sig sedan om ?var är ugglan??
?Han skulle gå på toa eller något? sade Beth ?du såg honom inte? Han hade väldigt bråttom, så jag trodde nästan att han borde ha sprungit ifatt dig.?
?Nej, jag såg honom då inte där ute? sade Pejgan ?men han känner ju till en massa hemliga gångar och sådant??
Plötsligt slogs dörren upp och ugglan kom in.
?Här har ni mig igen, tjejer? sade han ?var är Christina??
?Död? sade Pejgan.
?Vad menar du ?död??? undrade ugglan.
?Du vet, kniv i ryggen ?död?? svarade Pejgan.
?Jaha?det var som sjutton vad folk dör häromkring? sade ugglan ?och bara de som är med i kärnan dessutom.?
?Christina hann aldrig bli medlem i kärnan, hon fick inte ens veta att hon skulle bli det.? Sade Beth ?men ändå dog hon så här ?lägligt??
?Varför skulel hon vara med, förresten?? undrade ugglan plötsligt ?skulel inte kärnan bestå av två kvinnor och två män??
?Äh, det har bara varit så av misstag förut? sade Beth ?det spelar egentligen ingen roll.?
?Jamen, det har ju alltid varit så förut? sade Pejgan.
?Det beror kanske på att vi alltid haft samma kärna tidigare?? föreslog ugglan.
?Kanske det, ja?? sade Pejgan.
?Jag vet vad vi måste göra!? utbrast ugglan plötsligt.
?Utse en ny??? började Pejgan men ugglan avbröt henne.
?Vi måste använda ett lockbete för mördaren.?
?Vad för lockbete?? undrade Beth och Pejgan på samma gång.
?Grattis, Emil? sade ugglan och log sitt trevligaste leende.
?Vad då?? undrade Emil.
?Vi har just utsett dig till vår fjärde medlem i kärnan!? sade ugglan, aningen högre än vad som hade varit nödvändigt.
?Ehm?tack?antar jag? svarade Emil.
Ugglan såg på sin klocka att det började bli rätt sent.
?Du stannar väl här och äter i kväll?? undrade ugglan och fortsatte prata innan han hann tacka nej ?då får du ju sitta vid bordets bästa plats.?
Något sådant som ?bordets bästa plats? existerade egentligen inte. Det stora bordet såg exakt likadant ut överallt. Det hela var någon sorts psykologisk sak som hade kommit till genom att kärnans medlemmar av misstag suttit bredvid varandra i änden av bordet en gång för länge sedan. Sedan hade de vant sig vid sina platser, precis som alla andra hade vant sig vid sina, och efter ett tag verkade det nästan som om det vore finare att sitta vid just de platserna.
Bordets bästa plats var något som lockade förfärligt mycket och Emil kunde bara inte tacka nej.
Efter middagen lämnade Beth rådets lokaler för att åka hem, hon mådde inte så bra sade hon, och Emil var nära att göra det samma.
?Kom med upp till mitt tornrum? föreslog ugglan i sista stund ?Pejgan, du kommer väl med, du också??
Väl uppe satt de och pratade ett litet tag tills Emil på nytt kände att han behövde gå och lägga sig.
?Vad sägs om att spela biljard ett litet tag?? föreslog ugglan.
?Har vi ett biljardbord här på Phorumet?? undrade Emil.
?Javisst, vi har det nere i källaren? förklarade ugglan ?har du någonsin tittat efter??
?Nä?det har jag ju inte? sade Emil, aningen generat ?men visst, biljard låter kul.?
?Jag stannar kvar här och läser lite i dina böcker? sade Pejgan ?om det går bra, förstås.?
?Visst, du får gärna läsa i dem, men gå inte härifrån med någon av dem. Och du behöver inte leta efter mördaren i min ?Skuggornas Bok?? svarade ugglan ?det här är inte något avsnitt av förhäxad.?
Efter att ha vunnit de två första spelen lät ugglan Emil vinna ett par gånger för att han inte skulle tröttna. Emils irriterande segergester gjorde tyvärr så att han inte orkade fortsätta att spela klantigt, istället spelade han så skickligt som möjligt utan någon som helst hänsyn.
Till slut tröttnade Emil och efter att ha anklagat ugglan för fusk ett par gånger meddelade han att han tänkte ge sig av nu.
?Låt oss först gå och säga god natt till Pejgan? sade ugglan och gick ett tiotal meter i förväg.
Hela vägen höll han det avståndet och hela vägen höll han ett öga på Emil, men ingen mördare visade sig. Den här planen fungerade inte så värst bra trots allt.
Ännu en överraskning väntade ugglan när han kom fram till sitt tornrum. Medan han själv hade spelat biljard med Emil hade mördaren varit i hans rum. Dessutom så hade mördaren varit i hans rum samtidigt som Pejgan hade varit i hans rum, att döma av allt blod som låg på golvet.
?AH!? skrek Emil när han fick se blodet ?vad har hänt??
?Jag misstänker mord?? sade ugglan.
?Det fattar väl jag med?men?är det Pejgan??
?Det är faktiskt ganska svårt att avgöra utan en kropp? sade ugglan medan han lyfte upp boken som låg på bordet ?men den borde väl finnas i närheten.?
Det var något konstigt med boken han höll i. Det var något fel på vikten, eller något. För att komma på vad det var gjorde han det enda han kunde göra för att komma på vad det var; han öppnade boken.
Någon jäkla ligist hade varit i farten och skurit sönder boken! Det enda som fanns kvar var pärmen och kanterna av sidorna. Vid närmare eftertanke så var det nog ingen ligist, eftersom det som saknades i boken var utbytt mot resterna av Pejgan.
?Hur dog hon?? undrade Emil.
?Jag styckade henne med kristallkulan? sade ugglan.
?Va?!? utbrast Emil, både häpet och förtvivlat ?hur kunde du??
?Nej, nej. Det var inte jag som gjorde det. Det står så på lappen? sade ugglan och räckte över en lapp till Emil.
Det var ett helt vanligt papper, med utklippta ord uppklistrade så att de bildade meningen som ugglan nyss sagt. Detta fick ugglan att fundera
Hela Pejgan fick väl inte plats i en enda bok? Det kunde bara betyda en enda sak, alla hans böcker var fördärvade! Detta gjorde ugglan enormt förbannad, hur kunde de göra så mot honom!?
Nu var han tvungen att komma på något. Vad skulle Pejgan ha gjort i hans ställe?
?Vi måste välja in en ny medlem i kärnan? sade han plötsligt och såg på Emil.
?Vad sägs om Eowyn?? föreslog han.
?Jag skulle föredra?? började ugglan ?vid närmare eftertanke så säger jag det i morgon när Beth är här.?
?Säger vad när jag är här?? undrade Beth och klev in i rummet ?vad har hänt här??
?Jag styckade henne med en kristallkula? läste Emil innantill.
?Emil!? utbrast Beth ?hur kunde?!??
?Beth!? avbröt ugglan ?det stod så på lappen, fattar du väl.?
?Jaha? sade hon ?vilken lapp??Och hur styckar man någon med en kristallkula??