Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

Jag vet vad du gjorde förra mötet

-----
Beth:
Har just, tack vare smidiga word-funktionen Ctrl+B tagit bort ditt namn totalt.

I dag har Yvonne namnsdag har ni märkt det?

Här kommer en totalt B**h-fri del till "Jag vet vad du gjorde förra mötet":
-----

När läget lugnat ned sig en aning och Yvonne och Emil hade burit ned Pejgan till källaren i omgångar medan ugglan skurat golvet, undrade ugglan plötsligt vad Yvonne gjorde här mitt i natten.
?Vad menar du?? sade hon ?det är ju morgon vid det här laget.?
?Oj, då? sade ugglan ?vi spelade visst lite för länge??
Emil kunde inte annat än hålla med, eller rättare sagt, han kunde inte hålla med eftersom han just fallit ihop och somnat på golvet, men de tog det som ett medhållande.

När de två trötta tredjedelarna av kärnan återhämtat sig tillräckligt mycket återvände Yvonne till ugglans tornrum där de andra låg och sov.
?Är ni tillräckligt vakna för att göra något vettigt?? frågade hon, efter att ha sett till att de var vakna genom att sparka till dem.
?Or-dent-ligt?? undrade Emil och gäspade samtidigt.
?Ingen mer har dött, medan vi sov, hoppas jag?? undrade ugglan som var mer van vid sena nätter.
?Nej, det har varit rätt dött här? svarade Yvonne.
?Vem får bli den fjärde medlemen i kärnan?? undrade Emil ?jag föreslog Eowyn.?
?Jag skulle tro att paddus är ett bättre val? sade ugglan.
?Båda två är ju rätt aktiva här, trots att de är ganska nya? sade Yvonne och funderade en kort stund ?men jag tror det får bli paddus i så fall.?

Någonstans nedanför dem hördes plötsligt ett skrik. Ett skrik som vanligtvis skulle ha fått alla, speciellt kärnan att komma rusande, för att se vad som hänt. Nu visste de redan i förväg ungefär vad de kunde vänta sig att finna, så det var inte lika bråttom.
Den här gången var det mesmile som någon hade hittat. Huruvida mördaren hade önskat att det skulle vara svårt eller lätt att hitta liket var svårt att säga eftersom resterna av liket mycket starkt påminde om de andra väggbonaderna i stora salen.
De som faktiskt ville veta vem det var som hade dött kunde i alla fall glädja sig med att det stod: mesmile med små bokstäver i blod genast under konstverket. De som inte intresserade sig så mycket för just den detaljen stod istället samlade och undrade hur sjutton man kan göra en person så platt. Mesmile var nämligen mycket platt där han hängde på väggen.
När det såg ut som om alla hade tittat klart på liket beordrade Yvonne några av de nya att bära ned liket i källaren. Ugglan tog tillfället i akt och letade rätt på paddus som stod i utkanten av åskådarmassan.
?Tjenare, paddus!? sade ugglan ?goda nyheter.?
?Vad menar du med det?? undrade han ?ser det bara ut som om han är död??
?Nej, inte direkt? sade ugglan och såg bort mot väggen där någon just nu höll på att skrapa bort resterna från väggen. Särskilt levande såg han ju inte ut.
?Vad är det då om?? undrade paddus.
?Du har den stora äran att vara invald i rådets kärna? sade ugglan.
?Ursäkta mig, men har inte alla som fått den posten liksom?dött?? undrade paddus ??på ganska konstiga sätt till och med??
?Nej, då? sade ugglan ?mesmile var inte med i kärnan, men det är jag och jag lever ju?
?Det stämmer ju i och för sig??
?Ta det lugnt, det blir kul? avbröt ugglan ?vi kan göra något riktigt kul??
?Vad för något ska vi göra som är riktigt kul?? undrade paddus.
Ugglan tänkte just säga att de kunde spela biljard nere i källaren, men ändrade sig. Det verkade inte vara någon bra idé vid närmare eftertanke. Det vore bra om de var på samma ställe allihop så att mördaren omöjligt kunde få tag på någon av dem utan att han märkte det.
?Till att börja med, så får du sitta vid den bästa platsen vi bordet? sade ugglan med ett leende i brist på idéer ?om du har lust att äta med oss i kväll, det vill säga??

Medan ugglan tillbringade sin tid med att se till att paddus inte blev mördad samtalade Yvonne med Emil.
?Vem kan ha gjort allt det här?? undrade Yvonne, mest för sig själv men tillräckligt högt för att Emil skulle höra.
?Jag tror det är Nibelung som gör allt det här? sade Emil ?han ?försvann? så lämpligt innan morden började, han kanske inte är i Danmark trots allt??
?Även om han inte var i Danmark just nu så tror jag ändå inte att han kommer tillbaka? sade Yvonne ?sist jag såg honom verkade det inte så på honom.?
?Men någon måste det ju vara? sade Emil ?jag tror fortfarande att det är Nibelung, vad du än säger.?
Men Yvonne sade inget mer, det verkade inte vara en så värst bra idé att avslöja något för Emil. Ju mer hon pratade om saken, desto större chans var det att hon skulle försäga sig, så det var bäst att hålla tyst helt och hållet.

Nere i arkivet letade ugglan tydligen efter något, även om paddus inte kunde komma på vad det var. I ett flertal timmar hade de vandrat omkring och läst Phorumets historia. Det var i och för sig ingen tråkig rundtur, det var bara det att ugglans beteende var lite mystiskt. Det var lite som om han gick omkring och låtsades att han inte var beredd på något. Ju mer paddus funderade över saken, desto mindre passade allt han kom på samman, så han gav upp.
Istället började han sjunga på sin favoritsång där han gick mellan de dammiga hyllorna.
Området de kom till nu var fullt med damm. Nej, de andra områdena var fulla med damm. Det här området var mer?överfullt med damm.
Här och där såg dammet ut att ha startat en egen lite civilisation, med små dammhundar som jagade dammbrevbärare och små dammambulanser som?vattnade gräsmattan?
Varför vattnade ambulanserna gräsmattan? Vad kunde det vara för mening med det? Paddus brydde sig inte så noga ändå, han var inte någon dammspecialist.
På golvet framför honom svallade dammet som vågor på en strand varje gång han satte ned foten någonstans. Någonstans där nere snubblade han över en dammfisk och var nära att falla till marken. I stället trampade han lite snett och en stor tidvattenvåg svepte över ett av de små samhällena.
Paddus log ett ursäktande leende mot de arga dammgubbar som överlevt dammkatastrofen och ökade takten på sina steg för att inte hamna efter ugglan.

Längre fram gick ugglan och fingrade på en liten lapp. En likadan lapp som han hade fått dagen så Nevyn dog. Hade den något med morden att göra? Det här var ju först den andra lappen, men mer än två personer hade dött. Dessutom var båda säkert menade för honom, den här hade han hittat nästan genast när han kom ned i arkivet.
Någonstans bakom honom hördes ett ljud. Detta fick honom att hoppa till och vända sig om.
Genom en ridå av damm kom någon halvspringade mot honom. Detta verkade ju inte så bra, så han intog en så defensiv ställning som möjligt. I en källare full med damm är det inte så lätt att ställa sig på ett defensivt sätt, detta märkte också ugglan när någonting bland allt damm lyckades med att befinna sig just där som han hade tänkt sätta sin fot. Det är ganska sällan två saker befinner sig på samma ställe samtidigt och när något som det försöker inträffa säger oftast naturlagarna emot. Därför brukar det ena eller det andra, som försöker vara på samma plats, flyga iväg. Det som flyger iväg kan till exempel vara en burk med pepsi eller något annat litet föremål som ligger på, låt oss säga, ett golv. Det andra exemplet har mer med den följande händelsen att göra eftersom föremålet inte flög iväg.
Däremot gjorde ugglans fot detta, och det i sin tur gjorde det svårt för ugglan att befinna sig där han för tillfället befann sig i den ställning han befann sig innan händelsen infann sig.
Med andra ord: ugglan trillade omkull.
En enorm dammsvamp reste sig då ugglan slog i marken. En verkligt enorm svamp, en sådan svamp som det blir på tv när man spränger atombomber.
Dammsvampen fick ugglan att nysa, den fick även figuren som nyss närmat sig att nysa.
?Paddus?? undrade ugglan och nös på nytt ?är det du??
Ett svagt ?ja? åtföljt av ytterligare en nysning hördes i närheten och paddus dök upp framför honom.
?Det är nog bäst a?a?attjo?vi går härifrån? sade ugglan och paddus nyste fram ett ja till svar. Det var ändå dags att äta snart.

?Så det är du som är förrädaren?!? utbrast Yvonne.
?Varför gör du så här, Emil?? frågade paddus.
?He,he,he?mitt riktiga namn är inte Emil? sade Emil ?jag är egentligen Slugis den Onde.?
?Va?! Är?? började Yvonne men blev sedan spetsad av kortsvärdet som Emil med stor skicklighet använt.
Eowyn och paddus hoppade på förrädaren och slog ihjäl honom med sina spikklubbor.
?Hörru, ugglan! Vad sysslar du med?? undrade Emil ?du måste ju slå med tärningarna för att se om jag dör!?
?De är ju två mot dig, du har ingen chans ändå? sade ugglan ?dessutom så är det onödigt att de blir skadade.?
?Men jag vill inte dö!? klagade Emil ?varför måste just jag dö??
?Frågar du mig?? undrade ugglan ?det var du själv som skrev det i din rollbeskrivning!?
Efter maten hade ugglan kommit på att han och paddus skulle kunna spela drakar och demoner, han hade ju lovat att de skulle göra något kul nu när paddus var med i kärnan.
Dessutom så var det ett bra sätt att ha alla på samma ställe. Från början var det också meningen att bara kärnan skulle vara här, men eftersom Eowyn hade frågat om hon fick vara med, så fick hon vara med. Nu satt de alltså och spelade i stora salen.
?Vad ska jag göra nu när jag är död då?? undrade Emil.
?Gör en ny gubbe åt dig? föreslog ugglan.
?Nej, jag tror jag går och kollar en sak i arkivet? sade Emil.
?Ta det försiktigt, folk ha blivit mördade här på senaste tiden det är inte säkert att gå omkring ensam? sade ugglan ?ta Yvonne med dig i alla fall.?

När Yvonne och Emil lämnat salen fortsatte spelet.
?Jag vill plundra deras lik? sade paddus.
?Nehej, du!? utbrast Eowyn ?det ska jag göra!?
?Ska du ha med klubban i huvudet eller?? hotade paddus ?ok, vi kan väl dela på värdesakerna??
?Som du vill, du tar alla Yvonne?s saker så tar jag Emils.?
?Varför ska du få välja när det var jag som slog ihjäl Emil!??
?Det var inte alls du! Det var faktiskt??
Plötsligt hördes ett skrik från arkivet och allihop reste sig upp från sina platser. De kunde alal höra ekande steg som närmade sig salen där de satt.
In i salen kom Emil springande i högsta möjliga fart. Någonstans nära axeln blödde han, blodet rann ned längs hans vänstra arm och droppade ned på golvet.
?Han hoppade på oss! Nibelung! Det måste ha varit han!? skrek han ?Yvonne, han dödar Yvonne!?


Namn: ugglan
E-post:
Tid: 00:48
Datum: 2001/05/29