Alla fyra störtade nedför trappen till arkivet. Ugglan och paddus först, och Eowyn och Emil efteråt, att springa fyra i bredd nedför en trappa är inte en så värst bra idé.
På golvet, ett tiotal meter från trappan, låg Yvonne.
?Är hon död?? undrade Eowyn.
Ugglan som först kommit fram, satte sig på knä bredvid Yvonne.
?Hon lever fortfarande? sade ugglan, även om han insåg att det inte spelade någon roll eftersom hon var döende och kunde dö vilket ögonblick som helst nu.
?Du ljuger!? skrek Emil och alla stirrade på honom.
?Vad menar du med det, Emil?? undrade ugglan och reste sig.
Paddus frös mitt i ett försök att sätta sig bredvid Yvonne och Eowyn backade undan.
Långsamt närmade sig ugglan Emil ?varför är du så säker på att hon är död??
Innan någon han reagera drog Emil upp en dolk som han haft gömd någonstans och stötte den i bröstet på ugglan, som föll till marken.
?Vad tar du dig till?? skrek paddus och skyndade sig fram för att släpa undan ugglan från gärningsmannen.
?Det var du?hela tiden?? stönade ugglan ?varför??
Emil torkade av sin nedblodade dolk på manteln och synade den noga innan han besvärade sig med att svara.
?Makt! Vad annars?? sade Emil och skrattade ett ondskefullt skratt ?för att vara med i rådets kärna.?
?Varför döda du Yvonne?? undrade paddus ?du var ju redan inne.?
?Men det var inte jag?? sade Eowyn och ställde sig bredvid Emil ?du förstår, det var min idé från början.?
?När Emil var med mig?? sade ugglan
??Så passade jag på att döda Pejgan? avslutade Eowyn ?och ni såg ju allihop att JAG satt och spelade med er när Yvonne dog, så jag måste ju vara oskyldig.?
?Allt som hänt här kommer vi förstås att skylla på Nibelung? sade Emil stolt ?och när han kommer tillbaka så dödar vi honom innan han kan försvara sig!?
?Ni trodde bergis att det var Nibelung hela tiden!? sade Eowyn och flinade åt dem.
?Nibelung är död? stönade ugglan
?Vad menar du?? undrade Eowyn ?åkte inte han till Danmark??
?Nej, vi andra i kärnan dödade honom eftersom vi tröttnade på honom.?
Ingen kom på något att säga genast efter ugglans bekännelse, men snart tog Eowyn till orda:
?Så mycket bättre, då slipper vi honom helt och hållet. Och ingen behöver veta något.?
?Och det skulle ha fungerat hur bra som helst om inte Emil just gjort bort sig? sade paddus och kunde inte låta bli att flina lite ?snyggt jobbat, Emil.?
?Just det, snyggt jobbat? sade Eowyn och dunkade Emil i magen så hårt hon kunde.
?Ursäkta, då? sade Emil och kippade efter luft.
?Nu blir vi tvungna att döda er också bara för att han inte kunde hålla sig? sade Eowyn ?men några fler lik gör väl ingen skillnad nu längre??
?Varför mesmile?? undrade ugglan där han låg i en hög på golvet och förblödde.
?Det var inte mitt fel, i alla fall!? utbrast Emil ?det var hon här som var så säker på att du tänkt välja in mesmile när du egentligen tänkte på paddus!?
?Hur kunde ni bara gå och döda alla så där?? frågade paddus.
?Visst var det synd på Yvonne, Pejgan, Christina, mesmile och Nevyn? sade Eowyn ?men det var ett ganska så rimligt pris.?
?Flamnag, då?? stönade ugglan.
?Är han död?? undrade Emil förvånat och tittade på Eowyn ?det visste jag inte.?
?Titta inte på mig? sade Eowyn ?jag dödade honom inte.?
?Nej, för det gjorde jag? hördes en röst bakom dem och Eowyn föll livlös till golvet.
En mörkklädd, mystisk, enarmad figur trädde fram ur skuggorna. Visserligen var han inte direkt enarmad, det var bara handen som fattades på högra armen, men ordet enhandad lät lite fel. Där handen borde ha suttit var en konservöppnare inplanterad.
Emil backade undan, lyfte sin dolk till försvar, och stannade när hans rygg slog mot väggen.
?Vem är du?? frågade han aningen skräckslaget.
Figuren drog undan huvan som dolde hans ansikte och en kollektiv flämtning susade genom arkivet. Den mystiske personen var ingen annan än Nibelung själv.
?Men?vi dödade ju? stammade ugglan och hostade.
?Det verkar aningen överdrivet att säga att jag är död, tycker du inte det ugglan??
?Tvättmaskinen??? stönade ugglan.
?Tvättmaskinen var en hemlig ingång till min hemliga pepsikällare? förklarade Nibelung ?när ni stängde dörren öppnade jag en lucka och kröp ut i en gång inne i väggen.?
?Men allt blod?? undrade ugglan.
?Det är ganska pinsamt faktiskt. När jag klättrade ut råkade jag tappa en pepsiburk inne i tvättmaskinen och när jag sträckte mig för att få tag på den?? sade han och lyfte sin förstörda arm ?jag hann inte dra tillbaka armen.?
?Ehm?Nibelung?? sade paddus för att göra honom uppmärksam ?varför har du planterat in en konservöppnare där din hand brukade sitta??
?Har du någon aning om hur svårt det är att öppna en pepsiburk med vänsterhanden?? undrade Nibelung ?då är det faktiskt lättare att använda konservöppnare.?
?Varför dödade du Flamnag?? frågade paddus ?han hade väl inte gjort dig något??
?Jag smög upp genom min hemliga tunnel den natten för att sno lite pepsi ur kylskåpet? sade Nibelung och såg att de andra inte riktigt begrep varför ?jag vill ju inte dricka upp all härlig årgångspepsi heller? Hur som helst så fick jag plötsligt höra att någon kom smygande och jag trodde först att det var ugglan, så jag tog stekpannan??
?Ok, resten förstås vi? sade paddus ?du styckade honom med en stekpanna och skrämde alla andra genom att berätta att du gjort det.?
?Nej, då. Ni missförstår mig? sade Nibelung ?det var för att ni inte skulle behöva undra hur det gått till. Jag ångrar verkligen att jag dödade honom, men efter att jag redan anfallit honom så var jag ju tvungen att avsluta jobbet. Annars skulle ni ha upptäckt min hemliga pepsikällare.?
Medan de andra hade fullt upp med att diskutera morden, började Emil långsamt att smyga sig upp för trappan. De skulle då inte ta fast honom, den saken var säker. Han skulle smita iväg och försvinna nu. I Nibelungs hemliga källare kunde han säkert gömma sig, vilken idiot Nibelung var, han hade avslöjat var ingången låg! När han kommit uppför trappen började han springa mot köket. Ingen hade upptäckt honom. Ibland har man tur i alla fall.
?Så nu när du har berättat var ingången är måste du väl döda oss också?? frågade paddus skräckslaget.
?Jag är väl inte dum heller?? utbrast Nibelung ?den där hemliga gången murade jag igen för ett par dagar sedan, den nya ingången är lika hemlig som förut. Jag installerade en autostart i tvättmaskinen också. Så fort någon stänger luckan så sätts den igång.?
?Så du tänker inte döda oss?? undrade paddus.
?Nej, varför skulle jag det? Du kan väl hålla en hemlighet i alla fall?? undrade Nibelung ?vi har ju alla våra lik i garderoberna, så att säga.?
Ett hjärtskärande skrik hördes från övervåningen och paddus tog ett snabbt steg mot trappen, men Nibelung hejdade honom.
?Vad har Emil ställt till med nu då?? undrade han ?det är bäst att vi skyndar oss.?
?Jag tror inte Emil kommer att röra sig ur fläcken på ett tag? sade Nibelung ?men vi behöver ju inte stå här hela dagen. Låt oss gå upp och se efter.?
?Ska ni lämna mig här?? protesterade ugglan.
?Varför inte?? undrade Nibelung ?du är ändå död snart, ta det lugnt.?
Och så gick paddus och Nibelung upp för trappan och lämnade ugglan ensam, döende i arkivet. När han låg där på golvet och grubblade kom han plötsligt på en sak.
?Fan också? sade han för sig själv ?nu glömde jag fråga hur man styckar någon med en stekpanna!?
THE END
-------------------