När jag började läsa Trilogin började jag oturligt nog med att läsa själva förhistorien; den är nog så detaljerad och intressant om man bryr sig om sådant, men alltför tråkig om man inte gör det.
Då tröttnade jag litet på läsningen av boken och läste en helt annan bok istället.
När jag sedan började läsa den riktiga delen av boken var det svårt att sluta.
Redan vid Bilbos stora fest började jag fängslas av boken som helt klart är annorlunda.
Eddings däremot har jag svårt för, vanligtvis när jag läser böcker ser jag till att läsa ordentligt för att leva mig in i historien.
Jag började alltså att läsa Diamanttronen eftersom jag fick tag på den först, men efter ett tag så började jag bara skumläsa sidorna och arbetade mig på så sätt framåt.
När slutet av boken nalkades och det enda jag kunde minnas var en brinnande snubbe som antagligen var farlig, och bokens TRÅKIGA hjälte befann sig knappt ett kvarter från platsen där han kom in i handlingen; då blev jag minst sagt besviken på författaren.
Jag avslutar detta med att jag faktiskt INTE tycker att Tolkien är bäst, även om han faktiskt är bra.
Nej, tacka vet jag de härliga böckerna av mina favoritförfattare Jordan och Brooks!