Back again in action, he, he.
Jag har beslutat att det skall bli 10 st delar av serien "Monsterpaddan". Sedan bär det av till Hollywood för att spela in filmen "The PetPad; Paddus brother. (Tro det om ni vill. Kontraktet med Universal interactive studios är redan klart.)
Detta har hänt:
Under andra världskriget råkar paddan Brutus av misstag dricka litet av en svartrysses blod, vilket medför att han på något sätt når den abnorma storleken två meter. Efter det beger han sig till pingisbollvärldens mest stinkande stad Moskva för att köpa nya brallor. Där möter han sin försvunna men återfunna bror Paddus, även känd som "Den vita paddan".
Paddus leder honom till ett ruskigt ställe där han får höra en raspig röst tala om den förbjudna drycken pepsi.
Hur skall det gå?
Brutus stod blickstilla med nerverna på helspänn. Han hörde stegen av någon som närmade sig. Vettskrämd kastade han en blick på Paddus, som trots allt verkade oberörd. Faktiskt spelade ett paddlikt leende över hans jättelika läppar.
"Vem där?" frågade den raspiga rösten. En sån röst kan man bara få av att under en längre tid dricka pepsi.
"Det är bara jag, Paddus, o, mäktige trollkarl," svarade Paddus.
Ljuset föll på skuggestalten och blottade en svart kåpklädd man med en tom pepsiflaska i handen.
"Jag är Peps... Eh...Nibelung. En stor och mäktig trollkarl."
"Eh, angenämt,"mumlade Brutus nervöst.
"Följ mig." Nibelungs röst dånade majestätiskt.
Brutus började följa efter Nibelung tillsammans med sin bror. Nibelung ledde in dem i en stor upplyst sal, fylld av tio personer och en någonting. Med en någonting menas en manlig sjöjungfru i ett badkar.
"Det är Rubert," mumlade Paddus.
Rubert kastade en blick på jättepaddorna och nös. En kvinna skyndade fram till honom. Hennes namn var Christina, visste Brutus, trots att han visdste att han aldrig tidigare hade sätt henne. Eller hade han? Ett minne gäckade i utkanterna av hans sinne. Något... Han kände en brännande smärta i bakhuvudet när han försökte minnas. Han började gå igenom sina minnen. Allt hade börjat på slagfältet, där han vuxit till tvåmeters storlek. Men före det? Hur hade han hamnat där?
Brutus upptäckte att en av männen hade stigit upp på en låda för att hålla ett tal. Det var lord Nevyn. Han visste det bara. Sedan kom ett minne till honom. Han hade inte alltid varit groda en gång hade han varit man. Och levt i forumet. Ända tills någon hade slängt ut honom och fångat honom i en grodas gestalt. Han insåg till sin besvikelse att om han inte alltid hade varit groda så var inte Paddus hans bror. Synd. Hans blick for över de samlades ansikten.
Beth, Nibelung, Ugglan, Eowyn (den allseende), Christina, Emil,Nevyn, Flamnag, Elfendale, Salamander och sjö"jungfrun" Rubert. Vem hade gjort det?
Han skakade på huvudet och hörde Nibelung tillkännage att det var dags för en liten pepsifest.
Hur hade Paddus vetat vem jag var, tänkte Brutus. Inte kunde väl Paddus vara skurken? Nej, Brutus skakade av sig tanken. Han var den ädlaste av alla på forumet.
Brutus lyfte sitt pepsiglas till munnen och grät över att han var fångad i en paddas kropp.
Vem har Brutus varit? Och vem var det som låste in honom i en paddas gestalt?
Svaren får ni i nästa avsnitt av Monsterpaddan.