Minns ni för ett tag sedan, när jag klagade över att min dåvarande svenska lärare gav mig i uppgift att skriva en uppsats om småspik och en (elak) hammare?
Nå, nu är det klart. Varsågod och läs, men SNÄLLA skratta inte åt mig. Man gör så gott man kan och jag var stressad... Okay?
{Kunskap är makt...
Första gången jag såg min uppgift...
Blev jag förvirrad.
Förvirring.
Tankar som skingras av vinden,
förvirring.
Tankar som sveps bort av floden,
förvirring.
Tankar som inte vet vad de skall tänka, och glömmer allt utom...
Förvirring.
Tankar som skingraas av vinden,
förvirring.
Tankar som sveps bort av floden,
förvirring.
En människa som inte vet vad hon skall tänka
och som därför inte tänker.
Förvirring.
En människa som ensam står,
hjälplös,
utan att tänka, utan att plannera,
hjälplös.
Och som,
förvirrat,
undrar vad som händer.
Jag tror att det är det som spikarna och hammaren symboliserar.
Förvirring.
Förvirrade och hjälplösa "människor" (spikar...) som trycks ner i trädet för att bygga något, av hammaren, "människan" som vet vad som händer.
Bygga något, trots att de kanske inte vill.
Inte VILL vara kommunister.
Perfektionnister.
En bland mängden av spikar.
Men spikar har nu ingen vilja. Lika mycket som en hammare har det.
Denna tanke får världen att verka så klinisk, så färglös.
För spikarna har ingen vilja, och inga rättigheter.
Hjälplösa trycks de ner i trädet. I byggnaden.
För spikar har ingen egen vilja.
Och inget att säga till om.
Och de vet inte vad som händer.
Viljelösa, lealösa, förvirrade...
De har INGET att säga till om, de viljelösa små spikarna.
Har du?}
Vad tyckte ni? Min lärare var inte alltför förtjust... *fnyser argt*