Jag gillade den där galningen, just för att språket var så hemskt. Det är meningen att man ska haja till och det gör man också, för det är så totalt ohämmat. Det känns bra med en författare som verkligen vågar ta ut svängarna även om det känns smått obehagligt ibland. Det gör Donaldson. Förresten tyckte jag att en svordom som "fårtarmar!" var rätt klämmig. Jag är kanske lite konstig. :-)
Däremot har jag lite svårt för ohämmade våldsskildringar - jag har visst också en gräns någonstans ... American Psycho är nog en sådan där bok som jag aldrig kommer att vilja läsa.