Det första som fick Edvin att första att han fortfarande var vid liv var smärtan. Den ofattbara molnande smärtan. Det kändes som om han blivit misshandlad och lämnad att dö.
Det andra som fick honom att första att han fortfarande var bland de levande var ljudet av vinden, lukten av klorofyll, och smaken av skogsluft.
Han slog langsamt upp ögonen, och möttes av trädkronor. Trädkronor sedda fran marken.Edvin stönade när han hävde sig upp i sittande ställning.
Han satt i en skogsdunge, eller snarare i öppningen i mitten av en tät cirkel av lövträd. Marken var grästäckt, och luften var tjock av blomdoft. Fagelsong hördes pa hall.
"Välkommen tillbaka till de levande".
Edvin borde ha hoppat till när han hörde rösten bakom sig, men han hade för ont. dessutom lät inte rösten hotfull pa nagot vis. Han vände sig langsamt om.
Edvin trodde först att han sag pa en tvabent växt, men när hans syn klarnat sa sag han att det var en man klädd i en dräckt av blad. Han hade till och med en mantel av gylenröda löv. Mannen hade langt kastanjebrunt har, och ögon blaa som en skogstjärn.
"Eo-galei?" undrade Edvin fast han egentligen redan visste.
"Densamme" svarade Eo och log.
Louise stod och tittade pa stället där hennes kropp lag under snön. Hon visste att det var slut. Hon var död. Det borde ha gjort henne mäkta upprörd, men det gjorde det inte.
"LOUISE?" sade en röst hardare än ljudet av lavinen som dödat henne.
Hon lyfte blicken och mötte ett par lysande röda ögon. De lyste inte av ondska, det sag hon direkt. Varelsen (i brist pa bättre ord sa far det duga) var klädd i en svartblänkande rustning, svart mantel, och ett silverglänsande svärd hängde vid hans midja.
"JAG ÄR KHAOS, BRINGAREN AV SLUTET" förklarade han.
"Ä-är jag död?" Louise hade stammat av rädsla om hon fortfarande haft en kropp som kunde bli rädd.
Varelsen nickade. "KOM MED MIG NU". Han steg at sidan och avslöjade en portal av nagot slag som han hade haft bakom sig. Portalen bestod av ett pulserande mörker.
"Vad händer nu?" fragade Louise när hon steg in genom portalen tätt följd av KHAOS.
"DITT MINNE KOMMER ATT SPARAS I GUDARNAS EVIGA BOK, OCH DIN SJÄL KOMMER ATT HAMNA I EN NY KROPP".
"Mänsklig?"
"SADANA SAKER HAR INTE ENS JAG NAGON ANING OM".
Portalen stängdes, och det sista dagsljuset stängdes ute fran de dödas värld. Mörkret slöt sig runt Louises ande för sista gangen.
I skogsdungen kände Edvin hur nagot inom honom föll bort och försvann.
To be continued....