Nu har även jag hittat på en följetong. Lägger här ut första delen, om ni gillar den så kan det komma fler delar.
------
Kapitel 1
Han satt på en tron och tittade in i en glaskula.
?Visa mig?, sa han. ?Visa mig vad jag behöver för att ta över denna värld.?
Kulan visade inga tecken på att låta mannen få se det han ville se.
?Visa mig, eller möt min vrede!? skrek han.
Kulan fortsatte att trotsa honom. Mannen tog upp kulan och kastade iväg den. Kulan for igenom rummet och träffade en vägg, där den splittrades och spred glas över golvet.
?Min härskare?? sa en röst.
En liten och förvriden varelse kom in i rummet.
?Min härskare, är allt som det skall??
?Nej! Brod, det är inte som det skall vara!?
Brod svalde så hårt att det hördes i hela rummet. Svetten började rinna i pannan och hans blick kunde inte fokusera sig.
?Härskare. Vad är det som missgynnar dig? Är det något som jag kan göra för dig??
?Brod, får jag fråga dig om en sak? Jag har suttit med denna så kallade magiska kula i månader för att se vad som väntar mig i framtiden. Men denna kula har inte visat mig någonting. Så frågan är. Var fick du tag i den och hur mycket kostade den mig??
?Jo??, började Brod. ?Det var så att? lova att du inte blir arg, du måste lova min härskare.?
?Okej, jag lovar att inte bli arg. Berätta. Nu!?
?Jag var nere i staden. Det var en speciell dag, väldigt många folk var i rörelse. Det hade kommit några speciella personer till staden den dagen. De hade dessa stora hästar, riktigt magnifika saker. Om man betalade dem så fick man ta sig en tur med en av dessa hästar. Oj, det var saker det, vinden den tog tag i en??
?Brod, när kommer glaskulan in i detta??
?Glaskulan? Ja, just det, glaskulan var det ja. En av dessa personer som hade kommit till staden satt i ett tält, ett rött tält var det visst. Denna person, en kvinna var det, hade en kula där hon såg in i framtiden. Det var många som ställde frågor till henne, hon tittade i denna kula och gav personerna svar. Jag tänkte att det borde vara en sak som min härskare, du vill säga, gärna skulle vilja ha. Jag vet ju hur mycket du vill veta om framtiden så jag tänkte att jag skulle köpa kulan av henne.?
Brod stannade upp i sin berättelse för att andas.
?Men innan jag tänkte fråga om att köpa kulan av henne så tänkte jag testa kulans krafter så att jag visste att den verkligen fungerade. Jag är ju inte dum så jag gick fram till kvinnan med kulan och ställde en fråga som jag visste at jag skulle få reda på om svaret stämde samma dag. Och vet du, mästare, att svaret jag fick av kvinnan efter det att hon hade tittat in i kulan stämde faktiskt, kulan kunde se in i framtiden. Så fort jag hade fått detta klart för mig så sprang jag tillbaka till kvinnan och fick henne att sälja kulan till mig. Vissta var det en bra affär, min härskare??
?Jag vet att jag kommer att få ångra att jag ställer denna fråga till dig, Brod, min trogne tjänare. Men jag ställer den ändå. Vad var det för fråga du ställde till denna kvinna som kunde se in i framtiden och hur mycket betalade du för kulan??
?Jo, frågan var.. jag tänkte ett tag innan jag ställde den, det måste ju vara något som skulle hända mig samma dag, så att kvinnan inte hann lämna staden.?
?Kom till det någon gång.?
?Frågan var vad för mat jag skulle äta senare under dagen, kvinnan sa att jag skulle äta en bit grillad gris och tror du inte att jag senare gick förbi ett ställe som sålde grillad gris och då köpte jag det. När detta hände så insåg jag att kulan verkligen fungerade.?
Härskaren suckade. ?Jaha, och hur mycket kostade den??
?Ja, det var inte lätt att övertala henne att sälja denna ovärderliga och magiska sak, men till slut kom vi överens, det blev..? Brod harklade sig ?av dina pengar.?
?Förlåt, jag kunde inte höra riktigt hur mycket??
?Hälften. Det blev hälften av dina pengar, men jag tycker att det var värt det. Tycker du inte det??
Härskaren satt still, han sa ingenting. Han började skaka och blev röd i ansiktet.
?Mästare du lovade att inte bli arg.? Brod tog ett steg bakåt.
?Din lilla idiot! Hur kan du vara så dum att du slösar bort hälften av mina pengar på en glaskula som inte är det minsta magisk. Hur ända in i Khalazs håriga rumpa kunde du vara så dum och fråga vad för mat du skulle äta??
?Du lovade?? stammade Brod fram.
?Vet du vad, Brod??
?Nej???
?Jag ljög!?
Härskaren grep tag i Brod och med ett snabbt knyck vred han runt huvudet på Brod. Han kastade bort kroppen i ett hörn där hans två mörkerhundar tog hand om den forne tjänaren.
?Motazar! Kom hit!? skrek han.
En varelse i kåpa svävade in i rummet, det var härskarens magiker.
?Ja min härskare?, viskade magikern.
?Vad behöver jag för att ta över världen? Svara nu och snabbt, annars kommer du att dö långsamt.?
?Ja, min härskare. Vänta lite så skall jag ta reda på det.?
Magikern drog upp benen och svävade uppe i luften.
Mästaren började bli otålig efter en stund och harklade sig.
"Nu ser jag?, sa Motazar. ?Jag ser ett föremål, det närmar sig, jag kan se det tydligt nu. Det är? Aj!? Magikern hade tappat kontrollen över svävningen och nu låg han i en hög på golvet.
Härskaren suckade än en gång när han såg röran på golvet som långsamt reste på sig och tog form som hans magiker igen. Motazar borstade av dammet och sträckte på sig.
?Vad var det du såg? Vad för mäktigt och skräckinjagade föremål är det som kommer att göra mig allsmäktig??
?Det föremål som kommer att göra dig allsmäktig är Alamarth.?
Härskaren satt helt tyst och tittade på magikern, ett förvånat uttryckt speglades i hans ansikte.
?Öh? Alamarth, vad eller vem är det? Har aldrig hört detta namn förut.?
?Alamarth är något som inte går att förklara eller beskriva. Det är något som man måste se för att förstå.?
?Var finns detta Alamarth??
?Alamarth finns inne i berget vid världens ända, det är allt jag vet. Vägen inne i berget säga vara väl vaktad, men ingen kan bekräfta detta. Det kan bero på att ingen av dem som har sökt sig dit har kommit tillbaka för att berätta om det.?
?Okej. Berget vid världens ände säger du. Då gör vi så här. Malagoose och Xeraxo kom hit.?
Dörren öppnades och in kom två varelser. Den förste och den minste av dem var en varlse i en svart rustning, fast det såg ut att vara en tung heltäckande rustning så var riddaren ljudlös. Det var en riddare från dödsriket. Den andre av dem var gigantisk och för att komma in genom dörren, som var stor som en stadsport, var den tvungen att huka sig och dra ihop sina fladdermusliknande vingar, det var en demon av första klass.
?Min härskare?, sa riddaren, Malagoose. Rösten ekade när han pratade.
?Min härskare?, sa demonen Xeraxo, hans röst lät som en sprakande brasa.
?Motazar du skall tillsammans med Malagoose och Xeraxo ta dig till berget vid världens kant, där skall ni ta er in i berget, möta vad det än är som vaktar vägen och hämta Alamarth, som ni sedan skall föra hit mig. Ta med er de undersåtar ni anser att ni behöver.?
?Ja min härskare?, sa de tre varelserna i kör och lämnade rummet.
?Snart?, sa härskaren för sig själv, ?skall jag ha Alamarth i min hand och då skall världen få känna min vrede, de skall komma att frukta mig och jag kommer att bli den allsmäktige.? Hans skratt ekade i gångarna.
------
Vill ni läsa vidare, eller skall jag lägga ner det? Ni avgör.