Jag kör på med del två redan idag. Som sagt om någon tycker att det är olämpligt att man lägga ut följetongsberättelser här på forumet så får ni säga till, jag slutar med det samma.
-----
Kapitel 2
Tidigt nästa morgon stod Jenna och väntade utanför den grotta som var Xeraxos boning. Idag var hon iförd ett par enkla byxor och en halvlång rock, kläder som passade för en lång resa på hästryggen. På ryggen hade hon ett långsmalt, sågtandat svärd. Hennes häst, en vit springare, stod lite längre bort och åt gräs.
Ut ur grottan kom Malagoose marscherande, efter sig kom tio stycken soldater på rad. Malagoose var som vanligt iförd sin svarta rustning. Jenna undrade, lite smått road, om han sov i den också eller han kanske aldrig sov. Han hade ett stort svärd fastspänt vid sin sida. Malagoose utvalda soldater hade valt att inte ha rustning, det drog till sig för många blickar. Jenna hade försökt att övertala Malagoose att han också skulle lämna rustningen hemma, men den blicken hon hade fått av Malagoose hade sagt allt och diskussionen hade varit över.
?Är du färdig?? frågade Malagoose.
?Ja, jag har allt jag behöver?, svarade Jenna.
?Bra? Malagoose vände sig mot sina soldater. ?Uppsittning, nu.?
Soldaterna satte sig upp på sina hästar. Malagoose satte sig upp på sin häst, en stor svart best som var som gjord för honom. Jenna smackade på sin häst, som genast kom fram till henne, hon satte sig upp.
Malagoose röt att de skulle börja röra på sig. Sällskapet lämnade grottan efter sig och fortsatte in i skogen.
Det var väldigt lite prat under dagens gång, soldaterna var spända inför resan de skulle göra. Malagoose hade skickat iväg fyra spejare som höll utkik efter fientliga soldater, två framför och två på sidorna. Själv red han i spetsen av den återstående gruppen. Jenna försökte prata lite med Malagoose men han bara svarade med grymtningar så hon höll in sin häst så att hon hamnade sist.
När solen stod som högst kom en av spejarna tillbaka och meddelade att han hade fält ett rådjur. De bestämde sig för att stanna och äta lite vid en glänta som låg bredvid en bäck. De slog upp en eld och snart osade det grillat kött i gläntan.
Efter att soldaterna hade fått i sig lite kött började stämningen lätta och de började skämta med varandra lite.
Jenna satt lite avsides i skuggan under ett träd. Hon såg att några av soldaterna knuffade och skämta med en av de yngsta av soldaterna, säkert en nykomling. Hon såg att en av soldaterna sa något till den yngre soldaten och nickade åt hennes håll, varav den yngre snabbt rodnade. Hon brydde sig inte så mycket om detta, hon visste hur soldater brukade skämta om kvinnor så fort de fick en chans.
Efter ungefär en timme reste sig Malagoose upp och röt att de skulle fortsätta. Snabbt packade soldaterna ihop och en stund senare var det bara en svedd fläck som fanns kvar i gläntan.
Följet fortsatte som de hade gjort tidigare, fyra spanare och Malagoose i ledningen, men nu var det lite mera prat emellan soldaterna, den värsta spänningen hade nog släppt.
När det började skymma gav Malagoose order om att de skulle stanna för dagen. Det letade upp en plats som var lätt att vakta. Snart kom spejarna tillbaka, de meddelade att de inte hade sett något spår av några fientliga soldater.
De slog upp en eld och åt några harar som spejarna hade fält under dagen. En vinkaraff gick laget runt, det var tillräckligt mycket vin för att de skulle börja skämta men inte så mycket att de blev fulla. De visste att om de skulle bli för druckna så skulle Malagoose ta hand om dem. Många soldater hade gjort detta misstag och det gjorde de aldrig om, för den delen så gjorde de ertappade aldrig något mera därför att Malagoose ansåg att det enda rättvisa straffet mot att försumma sin uppgift är döden.
Efter ett tag, när maten var slut och vinkaraffen var så gott som slut, såg Jenna att soldaterna knuffade på den yngre soldaten som hade rodnat tidigare under dagen. De fick upp honom på fötterna och han lämnade sällskapet. Han gick i riktning mot henne. Hon kunde se att de som satt kvar vände blickarna mot deras unge kamrat och att de skrattade.
Hon suckade. Var hade de nu lurat i denne nykomling?
Soldaten stannade framför henne och tittade intresserad ned på sina fötter. Han höjde sakta blicken och mötte hennes blick.
?Jo? ö? jag... ö... de...?, stammade han fram.
Hon suckade igen. ?Vad har dina kompisar lurat i dig??
?Jo, de sa?? Han tystnade.
?Ja, vad sa de??
?Att du alltid välkomnade nya soldater?, sa han snabbt.
?Jaha, och på vilket sätt då?
?De sa att du tog väl hand om dem och ibland att du??
?Ibland att jag gjorde vad??
?Tog dem till din säng?, sa soldaten snabbt och rodnade.
Jenna tittade roat på soldaten, hon sa ingenting utan lät honom stå där och svettas. När hon tyckte att han hade plågats tillräckligt så sa hon ?Vad heter du??
?Armeres.?
?Hör här Armeres. Dina vänner har skämtat med dig, du borde inte tro på vad alla säger.?
Armeres hade blivit intresserad av sin fötter igen och mumlade något.
?Vad sa du??
?Det var det jag undrade, för att jag försökte säga till dem att det inte stämde men de menade att jag var för ny för att kunna veta det. De sa till och med att min tur skulle komma, bara jag väntade ett tag. Så jag tänkte att om jag frågade dig så kunde jag verkligen bevisa att de hade fel.?
Jenna såg roat på Armeres som blev rödare och rödare för varje ord han sa. När han hade pratat färdigt reste hon sig upp.
?Då får jag tacka dig för att du ville försvara mitt namn, men det behöver du inte göra, det klarar jag själv.?
Armeres nickade och vände sig om och skulle börja gå tillbaka till de övriga soldaterna. Jenna såg att de andra hade tittat spänt på vad som hade hänt mellan henne och Armeres. De hade nog väntat sig att hon skulle bli förolämpad och ställa till med en scen som skulle sätta Armeres i svår knipa hos Malagoose.
?Armeres vänta?, sa hon.
Han vände sig om och tittade på henne.
?Vill du ge igen mot dina vänner??
?Va?? fick han fram.
Hon ett steg fram mot Armeres och kysste honom snabbt på munnen.
?Tack för att du försvarade mig?, sa hon till den nu rödsprängde soldaten.
Armeres stammade fram något obegripligt svar. Hon blinkade till honom och skrattade. Armeres skrattade nervöst och vände sig om och gick tillbaka till sina förvånade soldatvänner. Han satte sig ned bland vännerna som genast började prata med honom och fråga honom saker.
Jenna skakade på huvudet och bestämde sig för att gå och sova.
Malagoose gav order att soldaterna skulle hålla vakt två och två under tvåtimmarspass under hela natten. Själv gick han och la sig för att sova. En ledare behöver inte hålla vakt menade han.
-----
Är det lagom längd på dessa delar, både del ett och två är på ungefär 1000 ord. Vill ni ha längre delar eller kortare eller skall det vara som det är?