Prolog
På Phorumet var det full uppståndelse, precis som vanligt. Inget intressant, tyvärr. Snarare något helt vardagligt. Ugglan och Nibelung hade råkat i luven på varandra och stod nu med varsitt svärd i handen uppe på stora salens bord. Självklart var det inte några riktiga svärd. Även om det såg ganska mycket ut som äkta lasersvärd så var det inget annat än ett par bedövningssvärd som Know but to God, under ett kort ögonblick av intelligens, uppfunnit. Om man blev träffad bedövades man helt enkelt en kort stund där som slaget träffade. Eftersom bedövningen satte igång så fort svärdet träffade gjorde det inte heller ont att bli slagen, på sin höjd fick man ett blåmärke dagen efter.
Trots att de hade en stor publik var det ingen som visste vad saken gällde den här gången. Ingen brydde sig särskilt mycket för den delen.
Striden hade hållit på ett bra tag, men ingen hade ännu blivit skadade förutom Ugglan, vars vänstra stortå just höll på att värmas upp på nytt. Skadan uppstod när de just skulle börja, då Ugglan varit aningen mindre beredd på att fånga svärdet än Nibelung trott då han kastat det till honom.
Ugglan hade just inlett ett mycket komplicerat fäktningsmönster då Known but to God kom inrusande i salen.
?Ugglan!? ropade han ?kan jag få prata med dig ett ögonblick??
Händelsen distraherade Ugglan precis lagom mycket för att Nibelung skulle hinna med att gå till motattack, vilket han förstås gjorde.
Med ett kraftfullt slag mot Ugglans mellangärde förlamade Nibelung sin motståndare samtidigt som kraften i slaget fick Ugglan att falla ned från bordet och slå ned i stengolvet.
?Tack så mycket? flämtade Ugglan när irritationsobjektet närmade sig.
?Slog du dig?? undrade Known but to God och kände sig aningen skyldig.
?Jag vet inte just nu, fråga mig igen när bedövningen upphört? svarade Ugglan.
?Det är något jag skulle vilja prata med dig om? sade Known but to God.
?Jo, jag märkte det? svarade Ugglan ?vad är det om??
?Det är en ny uppfinning som jag tror fungerar. Jag skulle vilja visa dig den.?
?Kan det vänta tills jag kan röra på mig på nytt?? undrade Ugglan ?det skulle liksom vara bekvämare så.?
?Eh, naturligtvis? svarade Known but to God ?det tänkte jag inte riktigt på.?
I ögonvrån såg Ugglan att Paddus kom gående mot dem.
?Hur gick det?? undrade han ?jag såg hela duellen.?
?Då såg du väl att det gick rätt dåligt också?? sade Ugglan ?kan inte du hjälpa mig upp till mitt rum??
?Jomen visst? svarade Paddus och slängde upp Ugglan över axeln.
?Ta det lite lugnt, va?? föreslog Ugglan ?även om jag är bedövad så kan du fortfarande skada mig!?
En liten stund senare, när bedövningen nästan helt släppt och Ugglans diskussion med Paddus just avslutats, knackade det på dörren till Ugglans tornrum.
?Kom in!? ropade Ugglan och Known but to God trädde in.
?Så där, ja? sade han ?nu när du är återställd kan du väl komma med ner i källaren och spana in min nya uppfinning??
?Uppfinning?!? utbrast Paddus och visste inte om han borde ta skydd eller se efter vad det var den här gången ?får man se vad det är??
?Fråga Ugglan? sade Known but to God ?han är ju med i kärnan.?
Eftersom ett flertal uppfinningar inte fungerade som de skulle och dessutom kunde vara rent skadliga, var det inte många som gillade vad han höll på med. Rättare sagt så skulle de inte gilla vad han höll på med eftersom han höll allting hemligt för de flesta, speciellt för resten av kärnan som i värsta fall kunde förbjuda honom att fortsätta.
?Visst, Paddus får komma med? sade Ugglan ?det är bara en sak som stör mig??
?Vad är det?? undrade Known but to God.
?Ditt namn, det är jobbigt långt? svarade Ugglan ?du har inget smeknamn??
?Eh, näe, det tror jag inte.?
?As Guybrush Threepwood once said:? som de flesta andra på Phorumet kunde Ugglan det gamla språket näst intill flytande ??can I call you Bob???
?No, you can?t? svarade Known but to God.
?Yeah,yeah?whatever you say, Bob? sade Ugglan och Bob ryckte på axlarna för att visa att han egentligen inte brydde sig.
?Ok, då går vi väl då?? sade Paddus som blivit riktigt nyfiken och som heller inte brydde sig om ifall Known but to God kallades för Bob.
När de väl nått en av källarens djupaste våningar och Bob hade lett dem till det mest avlägsna rummet kunde han stolt presentera sin uppfinning.
Mitt i rummet stod en stor?sak, eller kanske en maskin mot vilken han slog ut sina armar för att visa att det verkligen var rätt sak de tittade på.
?Jo...? sade Ugglan tvivlande ?den är?fin.?
?Jättefin? sade Paddus fundersam ??vad gör den??
?Något speciellt land ni vill åka till?? undrade Bob leende.
?Vad sägs om Kanarieöarna?? föreslog Ugglan.
?Det är inte ett land, pucko? sade Bob irriterat ?dessutom kan du komma dit utan min maskin.?
?Så det är det den gör, den där?? sade Paddus fundersamt ?kan den ta oss till Danmark, eller något??
?Vad skulle ni i Danmark att göra?!? utbrast Bob förtvivlat ?ni kan ju åka till precis vilket land som helst!?
?Menar du mer som Narnia och sådant?? undrade Ugglan.
?Just precis!? sade Bob ?äntligen någon som förstår.?
?Bara utav nyfikenhet, men?? sade Paddus aningen bekymrat ?har någon testat den där mackapären förut??
?Självklart inte!? utbrast Bob ?det ska ju ni få äran att göra.?
?Är inte det lite farligt?? undrade Ugglan men kom på bättre tankar ?menar du: VART SOM HELST??
?Självklart? sade Bob ?ta nu och bestäm vart ni vill åka, så sätter jag igång maskinen så länge.?
Ugglan och Paddus såg på varandra ett par ögonblick och vände sedan åter blicken mot Bob.
?Det kommer att ta ett tag och?? sade Bob när han tittade upp från sitt arbete ?ni är väl inte redan klara? Utan att prata med varandra, eller något??
Båda två nickade bifall och Bob blev än mer förundrad över deras beteende.
?Ok, men det tar ett tag att göra maskinen startklar? sade han ?vart var det ni ville åka??
Efter att Ugglan och Paddus frågat frågan ?är du inte klar snart?? fem gånger var, eller; om mätt på vanligtvis, tjugo minuter gått, förklarade Bob att han var så gott som klar.
Då plötsligt hördes en ilsken knackning på dörren och Nibelungs hotfulla stämma ekade genom de tomma gångarna: ?Kom ut med verktygen över huvudet!?
Eftersom Nibelung förstått att hans uttryck inte hade varit direkt glasklart tillade han: ?Jag tänker inte låta dig hålla på med den där uppfinningen längre!?
?Du kan inte stoppa mig nu!? ropade Bob till svar.
?Inte det?? undrade Nibelung ?slå in dörren!?
Dörren till rummet började skaka väldigt våldsamt och hela tiden hördes nya dunsar mot den solida ekdörren. På andra sidan hördes ilskna röster; Nibelung var tydligen inte ensam.
Ugglan och Paddus stirrade villrådigt, först på varandra och sedan på Bob som frenetiskt arbetade vidare med sin uppfinning.
?Är uppfinningen farlig, eller varför gör de så här?? undrade Ugglan för säkerhets skull.
?Nej, då. Det tror jag inte? sade Bob ?men Nibelung har väl upptäckt vad jag använder för att driva maskinen.?
Plötsligt föll dörren samman med ett brak och Nibelung tittade försiktigt in.
?Det är ingen fara!? ropade Paddus ?jag och Ugglan håller dem undan så att du hinner få igång maskinen!?
?Gör vi?? undrade ugglan, men skyndade sig sedan att hjälpa Paddus.
Tillsammans lyckades de bilda en liten mur som hindrade de andra från att ta sig in.
?Nästan klar!? ropade Bob ?jag sätter på motorn nu!?
I ett sista desperat försök att stoppa den galne vetenskapsmannen kastade Nibelung sin käraste pepsiburk mot honom.
Ugglan och Paddus slängde sig förskräckt mot burken för att hinna ifatt den i luften, och misslyckades självklart med detta.
Som tur var missade burken sitt mål med ett par centimeter och fortsatte sin färd genom luften ytterligare ett par centimeter.
Förskräckt stirrade alla i rummet på den lilla burken som slog in i maskinen och sedan landade på den. Där stod den ett tag och snurrade runt sin egen axel ända tills alla trodde att faran var över.
Då plötsligt började burken svälla upp och med ett våldsamt fräsande öppnades den och dränkte hela maskinen i den hemska drogen. Dessutom så verkade maskinen fortfarande fungera till en viss grad och plötsligt började den skaka.
Förtvivlat såg Bob på medan den bruna vätskan sipprade in i maskineriet och orsakade diverse kortslutningar. Blixtar började skjuta ut åt alla håll och motorn gick på högvarv.
?Så där ska den inte göra!? skrek han förtvivlat.
Ugglan höll för öronen för att stänga ute det fruktansvärda bullret från maskinen.
?Det här verkar inte så värst bra!? hörde han Paddus skrika.
Plötsligt blev rummet helt vitt och det sista Ugglan hörde var en enorm smäll, sedan utbyttes ljuset mot totalt mörker?