Hoppsan, vad hände? jag skrev ett långt fint svar på detta och så försvann det bara. Nåja, det dyker kanske upp någon gång ... :-)
Jag ville bara säga att JAG inte har sett några djupare undermeningar hos WoT, förutom den kända avskyn mot krig - samt maktkampen mellan män och kvinnor. (Mest intressant är det att en massa killar reagerar med avgrundsbröl när männen i WoT blir behandlade på ett nedlåtande vis av de mäktiga kvinnorna. Jordan har ganska tydligt gått in för att skapa ett omvänt förhållande mot det som råder i verkligheten. Vi har ju också - tvyärr - haft perioder i vår historia då kunniga och begåvade kvinnor avrättades som häxor för att de ansågs "farliga".) Varför ser jag inget sådant hos Jordan, då? Kanske för att det är FÖR komplext. Varenda myt i varenda kultur har snart vävts in i den där boken och till slut ser man inte skogen för bara trä'n. Ungefär. Men det är ju roligt ändå!
En som däremot har mer intressanta bottnar - tycker jag, fortfarande - är vår vän Donaldson. I spegelmästarserien är inlägget särskilt intressant: Terisa omger sig med speglar för att veta att hon finns. Hon hamnar därigenom i en värld där alla hon möter tycks vara speglingar av hennes behov, hennes verklighet. Det är ju hennes far och hennes arbetsgivare m fl som dyker upp i alla dessa figurer hon möter. Så hela berättelsen blir en slags lek med speglingar, inte bara speglar alltså.
(Alla hängde med?)
"Svart eld" är också fullknôkad med undermeningar men det ids jag inte göra utläggningar om precis nu. För övrigt finns det ju de som hävdar att fantasy är en stor undermening som sådan, att alla typiska sagofigurer i fantasyn är någon slags budskap från vårt undermedvetna.
Jag äter jordgubbstårta och tittar på alla båtar som glider förbi fönstret och det är vad man skulle kunna kalla en perfekt midsommardag.