Jag blev själv just klar med boken.
Otroligt bra, måste jag säga.
Du lyckas ge alla karaktärerna helt fantastiska personligheter som gör att de blir mycket mer verklighetstrogna och intressanta. Ingen har lyckats bättre än dig med just det :@)
Dessutom var det hela tiden någon sorts stämning över boken. Ibland var den mystisk och mörk, ibland sorglig eller helt och hållet mysig och underhållande.
När jag läste om värdshuset där de stannade och träffade Luthi så var det precis som om jag hade suttit där bredvid dem. Varje gång någon skämtade eller bar sig konstigt åt skrattade jag till och hela tiden låg den där stämningen över mig så jag började rysa :@)
På ett visst ställe i boken (för att inte det ska bli en spoiler säger jag bara att det handlade om vem man skulle lita på) kändes det lite förutsägbart, men samtidigt lyckades något vridas till så att man fick tänka om. Jag låg ungefär en halv sida före med mina små aningar när jag läste och några kapitel senare visade det sig att det var på ett annat sätt som jag länge misstänkt men som jag sedan glömt bort...
Hoppas det inte blev för krångligt nu.
Hela boken var annorlunda och bortsett från de klassiska momenten hängbro och frihetskämpar (kan man kalla dem) så var liknade det som sagt inget annat.
Det du sade om att det inte var särsklit mycket slagsmål och svärdsviftande stämmer väl kanske inte så bra (knivslagsmålen var i alla fall riktigt läskiga) och jag kände aldrig att jag hatade Jarga.
Jag tyckte mer synd om honom när han hela tiden lyckades ställa till det för sig och särskilt ond var han ju inte.
Faktiskt så är han den huvudperson som jag haft lättast att identifiera mig som. Hans humör och allt påminner mycket om mig och jag skulle många gånger göra samma val som han (även om han som sagt ställde till det lite väl mycket ibland). Den missen han gjorde i början var bara FÖR uppenbar, men mycket roande att läsa om :@)