Snyft, vad lugnt det var här ikväll då. Lördagskväll! Alla är väl ute på jätteroliga fester och evenemang utom lilla jag.
Jo, jag tänkte ta upp ett gammal kärt diskussionsämne igen, nämligen tid - fantasytid, alltså. Fantasy har börjat bli så hårt förknippat med medeltid men ju mer jag tänker på saken, desto mer vill jag motsätta mig detta. För mig är "fantasytid" INTE medeltid, det är tvärtom helt tidlöst. Att det är låg teknologisk nivå i den klassiska fantasyberättelsen tolkar jag som ytterligare ett tecken på tidlöshet, för ju mer tekniska prylar man plockar in, desto mer exakt tidsbestämning får man. Eller så glider man in på SF.(Dessutom kan man ju ofta låta magi ersätta "hårdvaran", praktiskt va.)
Astrid Lindgren uttryckte det lätt och ledigt i "Bröderna Lejonhjärta": där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid.
Jamen så är det vetja! Sagornas tid, är det inte något man rent intuitivt vet vad det är? Vare sig det nu beror på att vi alla är upfödda på bröderna Grimm och "det var en gång...", eller om det är något som hör till det undermedvetna. Jag tycker i alla fall att Lindgrens förklaring är så genialt mycket enklare och självklarare än de där krystade akademiska definitionerna jag på sistone sett angående fantasy: "pseudomedeltid" och så vidare ... (ett uttryck man tydligen ska använda med ett visst förakt).